Umgängestvång blir en del av våldet

Det finns ett utbrett antagande att våldet tar slut om bara kvinnan lämnar. Vi är många som försöker få kvinnan att berätta, anmäla och lämna våldsutövaren. Men forskning visar att det är då våldet eskalerar. Det blir ett dubbelt svek från samhällets sida när förövaren kan fortsätta att utöva våld och dessutom få delad vårdnad om barnen.

Många kvinnor vågar inte lämna av rädsla för eftervåldet, som blir än värre när det finns gemensamma barn eller gemensam egendom. Vad kommer att hända med barnen om hon inte kan vara där för att skydda dem?

– Eftervåld kan tyvärr upprätthållas av de system som egentligen ska skydda. I svensk och internationell forskning framgår frågor om umgänge som en stor del av eftervåldet. Det är problematiskt att mammorna själva behöver bevisa att barnen far illa, särskilt eftersom det finns tendenser att inte se mammornas uppgifter om våld som trovärdiga i vårdnads-, boende- och umgängestvister, säger Sara Skoog Waller, fil.dr i psykologi.

Hon var en av talarna på Dagen för Skyddat Boende som SSIL för vård och omsorg arrangerade i Stockholm den 29 maj.

I djupintervjuer med kvinnor som har lämnat sin våldsverkare beskriver de eftervåldet som värre än våldet i relationen. Förövaren och våldet var fortfarande ständigt närvarande, kvinnorna var tvingade till fortsatt anpassning för att undvika våld, de var hindrade från återhämtning och att ”gå vidare”. De hade också begränsade möjligheter att uppfylla sina egna och barnens grundläggande behov av trygghet, säkerhet, relationer och tillhörighet, identitet och livshistoria, arbete och fritid, framtid och förutsägbarhet.

– Det kan vara djupt traumatiserande att våga berätta och tro att man ska få hjälp, men i stället bli sviken av samhället, att de som ska hjälpa bortser från eller föringar våldet. Det blir ett trauma utan slut när barnen tvingas till umgänge med förövaren. Det kan även ske när barnen lever gömda på grund av pappans våld.

Förövaren fortsätter att utöva våld, våldet beskrivs som konflikt

Grundproblemet är att förövaren fortsätter att utöva våld. När vårdnadsprocessen hamnar på familjerättens eller tingsrättens bord kan våldet omformuleras till att det rör sig om en konflikt mellan föräldrarna. I Jämställdhetsmyndighetens rapport från 2022 ”Uppgifter om våld är inget undantag” granskades 814 domar där det var tydligt att samarbetsproblem kan väga tyngre än våld. I 64 procent av målen fanns det uppgifter om våld mot både kvinnan och barnen. I 50 procent av fallen tog domstolen varken hänsyn till den akuta faran eller långsiktiga konsekvenserna för barnen som våldsutsattheten kunde ha. Fokus ligger på föräldrarna och deras situation, inte på uppgifter om våldsövergrepp.

Den våldsutsatta ska alltså komma överens med sin förövare

Sanna Knutsson

– Om det uppkommer uppgifter om att ett barn far illa av umgänget som domstolen har beslutat om finns det saker som Socialtjänsten kan göra; öppna en utredning och höra barnet som får beskriva sin upplevelse, och i utredningen tydligt beskriva uppgifter om våld och påtala risker, säger Sara.

Hon berättar om ett fall där en kvinna skulle ta sina fem barn till ett umgänge med pappan. De äldsta barnen som var äldre än tio år vägrade följa med då de var rädda. Det gjorde att mamman fick betala tiotusentals kronor i månaden i vite trots att hon gjorde allt hon kunde för att få med barnen till umgänget.

– Det kan finnas idéer om att barnens avståndstagande beror på att mamman har påverkat barnen. Utifrån ett sådant perspektiv kan barns adekvata reaktioner på pappans våld – rädsla och avståndstagande ses som bevis för att mamman har påverkat barnet. 

Det ska räcka med att det finns en risk

Vad gäller vårdnadstvister och uppgifter om våld ska det, enligt förarbeten, räcka med att det konstateras att det finns en risk för att barnet utsätts för våld under umgänget, för att det ska beaktas och väga tungt i bedömningen i frågorna vårdnad, boende och umgänge. Uppgifter om våld ska alltid prövas av domstolen.

Tyvärr framgår det långt från alltid hur eller ens om tingsrätten resonerat och gjort en riskbedömning beträffande risken för att barnet utsätts eller på andra sätt exponeras för våld, och det kan inte ha varit lagstiftaren intention, säger Sanna Knutsson, advokat på Rebecca Lagh och fortsätter:

– Vårdnadsmål är processer som tyvärr inte konstruerade för våldsutsatta. I stället bygger det på att parterna ska komma överens. Den våldsutsatta ska alltså komma överens med sin förövare.

Förutsatt att den våldsutsatta är boendeförälder eller om hon får ensam vårdnad är hon också vanligen skyldig att kommunicera med sin förövare och till exempel informera om omständigheter kopplat till vårdnadsfrågor kring barnen, men också information som kan underlätta ett umgänge, om det beslutats om ett umgänge.

När det gäller den nya rättsprocessen som rör lagen om placering av barn i skyddat boende är det såväl en direkt som en indirekt risk, exempelvis risken för våld, eller annan risk för att barnets säkerhet äventyras eller hälsa skadas, som ska beaktas av Förvaltningsrätten.

Om inte risken för våld beskrivs

– I ett fall där Kammarrätten avslog beslut om att barnet skulle vara placerat med mamman i skyddat boende utvecklas inte risken för våld alls.  Det är socialtjänstens och den skyddsplacerades ombuds roll att lyfta våldet, säger Sanna Knutsson.

Socialtjänst och familjerätt håller barnsamtal, men man behöver lyssna vad barnet faktiskt säger och bygga tillit genom att hålla fler än ett barnsamtal i mål där det förekommer uppgifter om våld för att öka chansen att barnet vågar berätta. Det finns fler försvårande faktorer som gör att barn inte berättar, till exempel att de får veta att pappa kommer att få läsa det barnet sagt, eller att förövaren innan barnsamtalet sagt till barnet att ”Om du berättar kommer jag att hamna i fängelse” eller ”…då kommer Soc. att ta dig”.

Sara Skoog Waller vill göra ett medskick: Hur kan insatser och skydd inriktas på att begränsa förövares möjligheter att upprätthålla makt och eftervåld? Hur kan socialtjänst, hälso- och sjukvård, rättssystemet och andra aktörer verka för att kedjan hänger ihop och inte vika undan för våldet? Vilka rutiner behövs för att motverka och säkerställa att våld inte omförhandlas, omformuleras och osynliggörs inom er verksamhet?

Låg kunskap om våld i nära relation

Sanna Knutsson drar slutsatserna att rapporten ”Uppgifter om våld är inget undantag” från Jämställdhetsmyndigheten visar hur låg kunskap det verkar finnas inom domstolarna när det gäller våld i nära relation och vilka konsekvenser beslut om vårdnad, boende och umgänge kan få.

– Om inte socialtjänst och familjerätt tar in kunskap och utreder konsekvensen för barns utsatthet fäster inte domstolen någon vikt vid risken heller. Vi behöver utbilda oss, bli tydligare i vårdnadsutredningarnas riskbedömningar, samt i analys och bedömningsdelen av BBIC. Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad, avslutar hon uppmuntrande.