Trauma smittar – så skyddar du dig

Psykologen Kerstin Asker Palmer har i många år arbetat med traumatiserade personer, först i USA och sedan i Sverige. 2019 kom hennes bok ”Trauma smittar! – allt du behöver veta om sekundärtrauma” och i år kom det en nyutgåva av boken.
Att som yrkesverksam drabbas av sekundärtrauma är mycket vanligt, men det finns verktyg för att klara sitt arbete med både empati och engagemang, utan att själv bli smittad av trauma.
– Ett viktigt verktyg är att lära sig att arbeta med sin självmedkänsla, menar hon.

Kerstin Asker Palmer studerade i USA till legitimerad psykoterapeut i mitten av 90-talet. Hon har arbetat inom olika icke vinstdrivande organisationer, bland annat för FN, främst med traumatiserade personer som utsatts för våld, tortyr och sexuella övergrepp. Hon började gradvis runt 2007 att bli mer och mer uppmärksam på hur hennes dagliga arbete med människor som varit med om fruktansvärda saker påverkade henne.

– Jag märkte till exempel att om jag passerade en lekplats och där satt en ensam man på en bänk, då tänkte jag att han var där i ett ont syfte. Eller om jag hörde ett barn skrika någonstans var min första tanke att det var våld på gång. Jag fick verkligen stanna upp och tänka att det inte alls behövde vara så, utan något helt normalt. Men det var så mina tankar gick, gång på gång när jag såg eller hörde något lite avvikande, som påminde om våld eller övergrepp, berättar hon.

Hon säger att det tog lång tid innan hon insåg hur påverkad av sitt arbete hon var. Att det smög sig på. Efter en tuff dag kunde det liksom snurra till huvudet och hon försökte hantera de horribla livsödena.

– Men man fokuserar på sina klienter. Det var alltid mitt fokus, och mina kollegors fokus, att hjälpa den andra. Men sen, så småningom insåg jag att jag själv också är den andra. Som också behöver hjälp.

Hon började få fysiska tecken på stress; huvudvärk, yrsel och problem med magen. Kerstin minns att hon kände sig arg och förvirrad och ville verkligen förstå det som hände. Att hon påverkades så hårt.

Jag hade ingen att prata med

– Jag ifrågasatte om jag skulle klara av rent emotionellt att utstå att varje dag höra om allt detta våld och undrade för mig själv om jag skulle klara det här, mina kollegor gjorde ju det. Jag hade ingen att prata med och det fanns inget internet på den tiden där man kunde söka information. Men framförallt så skämdes jag, säger hon.

Och det är just skammen, som har en central roll i det hon senare skulle komma över, begreppet sekundärtrauma.

– Det är skam många känner som drabbas av sekundärtrauma. Man tror att man är dålig och svag, och det tar emot att säga att man kanske inte skulle kunna fortsätta med sitt arbete. Sen trodde man, eftersom man inte pratade om det då, inte på djupet i alla fall, att alla andra klarade av sina jobb. Vad var det för fel på mig då? undrade jag.

Kerstin utvecklade några verktyg för att hantera sina tankar och reaktioner. Först behövde hon identifiera vad det var som pågick och normalisera det.

– Jaha, nu ser jag tecken på sekundär traumatisering och jag förstår att det är normalt, tänkte jag. Det som inte är normalt är allt våld som pågår eller att inte bli påverkad. Sen är det viktigt att inte identifiera sig eller leva sig in i klientens situation, så att du börjar tänka på dig själv och hur hemskt det vore om du var utsatt för samma våld. Var istället närvarande med hen i nuet.

Ett viktigt verktyg var att förbereda sig innan hon skulle träffa en våldsutsatt klient.

– Att jag förberedde och sa till mig själv; nu ska jag träffa någon som har varit utsatt för våld. Då gör sig hjärnan förberedd och behöver inte bli överrumplad eller uppleva det hela som överväldigande och övermäktigt. Att undvika att bli överväldigad är extra viktigt i traumasammanhang, eftersom att bli just överväldigad och maktlös är del av att vara traumatiserad, förklarar Kerstin.

Hon började sammanställa verktyg

Hon började samla på sig kunskap och läste böcker och över 300 rapporter om sekundärtrauma. De flesta normaliserade begreppet och tecknen, men det var svårare att få tag på verktyg för att hantera tecknen. Kerstin började sammanställa verktyg från den litteratur som fanns plus sina egna metoder och började föreläsa om sekundärtrauma.

Hon flyttade efter 27 år i USA till Malmö 2011 och fortsatte med sina föreläsningar. Till en början för kollegor inom organisationer, men sen även för asyladvokater och tolkar som är mycket utsatta, eftersom de upprepar de traumatiserade människornas ord i jagform när de översätter.

– När jag började prata om sekundärtrauma var många oförstående. Förvånansvärt många trodde att bara asylsökande personer var traumatiserade, för att de flytt från krig där de sett hemska saker. Jag tydliggjorde att det är många fler som är utsatta för trauman, de som varit med om våld, övergrepp och våldtäkter, är alla traumatiserade. Och vi som jobbade med dessa människor blir starkt påverkade. En generell inställning var då att man skakar väl av sig det jobbiga?

Att ge sig själv omtanke är oerhört viktigt för dessa yrkesgrupper som hela tiden har omtanke för andra

Några yrkesgrupper som är extra utsatta för att drabbas av sekundärtrauma är socialarbetare, sjuksköterskor, psykoterapeuter, läkare och personer som jobbar inom räddningstjänsten. Dessa människor möter i många fall traumatiserade människor dagligen.

Tecken på sekundärtrauma

Vilka är då tecknen på att en person drabbats av sekundärtrauma?

– Tecken kan vara att man blir mer hårdhudad eller avstängd från sin egen empati, eller att man utvecklar en cynism, undviker social kontakt. Man kan också få en skev bild av samhället och få svårt att hitta glädje och skönhet. Kroppsliga tecken är vanliga, som sömnrubbningar, oro och ångest. Sekundärtrauma kan, oidentifierad och hanterad, leda till utbrändhet, depression och PTSD.

Vi kommer återigen in på skamkänslor som många får av sekundärtrauma och hur de tär på både självkänslan och självförtroendet.

– Att drabbas av skam kan gå riktigt djupt. Man vill inte känna skam och börjar känna skam för sina skamkänslor och det leder till en ond cirkel. Skamkänslor är något man helst vill bli av med direkt och man hanterar dem genom att försöka distrahera sig själv och hoppa vidare till något annat i tankevärlden. Sen ligger de där undantryckta känslorna där och bubblar och de blir en stark oro, eftersom känslorna inte får bli bekräftade, förklarar Kerstin.

Ett sätt att hantera sina skamkänslor och efterföljande låga självkänsla är att arbeta med sin självmedkänsla. Man kan faktiskt ha empati för sin skam, acceptera den utan att trycka bort den.

– Det är viktigt att vara snällare mot sig själv, att försöka hitta orden för sina känslor och säga dem till dig själv. Och kanske ge sig själv en klapp på axeln när man kämpat. Att ge sig själv omtanke är oerhört viktigt för dessa yrkesgrupper som hela tiden har omtanke för andra. Självanklagelser är väldigt vanliga, till exempel för att man inte lyckats rädda ett barn. Acceptans och vänlighet mot sig själv är avgörande då.

Delvis var det ilska som drev henne att skriva boken

Hon säger att det delvis var ilska som drev henne att skriva boken ”Trauma Smittar! – allt du behöver veta om sekundärtrauma”, som kom ut första gången 2019.

Syftet med boken, som är en handbok för yrkesverksamma, är att andra inte ska behöva gå igenom det Kerstin själv gjorde. Att ge begrepp och förståelse till varför man mår som man gör som yrkesverksam. Samt att ge verktyg för att hantera sin situation.

– Jag önskar att alla ska få tillgång till lättfattlig, lättläst och lättillgänglig information som man kan ta till sig och använda i svåra situationer. Världen behöver inte bli ännu mer traumatiserad – vi behöver inte bli smittade! – och det behövs insikt och metoder för att förebygga. För trauma smittar. Min dröm är att fler ska kunna få en ökad självmedkänsla och inte gå in i skam vid sekundärtrauma. Och att både individen och organisationen eller företaget man jobbar för ska arbeta tillsammans för att öka medvetenheten kring sekundärtrauma och ett välbefinnande i sin profession. Självmedkänsla är ett motgift till skam och ilska.