Sverige var redo för Metoo

Det är full fart i Föreningen Storasysters lokaler på Kungsholmen i Stockholm. I den lilla kontorslokalen sitter sex anställda och samtalsrummet är ofta bokat. Därför får vi gå ner till ett café och sätta oss när vi ska göra intervjun.
Cecilia Bödker Pedersen arbetar sedan 2014 som verksamhetschef på Föreningen Storasyster. Den grundades 2012 av Sanna Bergendahl, som själv hade utsatts för sexuella övergrepp och upplevt att hon hade saknat ett stöd genom den process som hon gick igenom, någon som var på hennes sida och tog hennes parti i alla lägen. Utifrån det behovet startade hon Föreningen Storasyster som från början var helt ideell.

2014 öppnades ett kansli, där Sanna Bergendahl själv arbetade några månader under uppstarten innan Cecilia Bödker Pedersen tog över. Idag är de nio anställda och cirka 150 volontärer som arbetar med att stödja kvinnor i alla åldrar och i hela Sverige som blivit utsatta för sexuella övergrepp.

– Många som kontaktar oss lever i familjer där de utsätts för sexuella övergrepp, andra är äldre och upptäcker först nu att det här är något som är okej att prata om. Cirka hälften av de som kontaktar oss berättar för någon för första gången om vad som hänt, säger Cecilia Bödker Pedersen.

Det är ungefär 1000 personer per år som på olika sätt söker hjälp hos Föreningen Storasyster. Det som kanske gör dem lite annorlunda mot andra kvinnojourer är att de jobbar väldigt mycket med information och opinionsbildande, och att de har så starkt fokus på just sexuella övergrepp.

– De flesta som jobbar hos oss har egna erfarenheter av sexuella övergrepp, men idag låter det kanske inte så märkligt längre i ljuset av Metoo, säger Cecilia Bödker Pedersen.Och det är naturligtvis omöjligt att inte referera till eller komma in på Metoo-kampanjen, eller revolutionen om du så vill, när vi pratar om sexuella övergrepp.

– Hela hösten har varit helt galen för vår del, eftersom #Metoo har fått ett sånt enormt genomslag. För oss som jobbar med det här kom det naturligtvis inte som någon överraskning att det är så omfattande, menar Cecilia Bödker Pedersen.Hon erkänner dock att själva genomslagskraften som hashtaggen fick var oväntad, eftersom de jobbat så länge och så hårt med att nå ut med information och statistik kring sexuella övergrepp utan att känna att de lyckats fullt ut.

– Vi har alltid stött på olika försvarsmekanismer och attityder eftersom vi lever i en patriarkal struktur och 97 procent av alla övergrepp utförs av män, säger Cecilia Bödker Pedersen.Men hon berättar också att de sett en positiv attitydförändring till arbetet med offer till sexuella övergrepp under de senaste åren.

– Vi har en feministisk regering, det är bra, samtidigt som det blivit allt enklare att prata om sexuella övergrepp. jag tror Sverige var moget för Metoo och den diskussion som följt, menar Cecilia Bödker Pedersen.

– Men faran när något blir så stort är naturligtvis att det spårar ur på något sätt, att diskussionen helt plötsligt handlar om exempelvis enskilda kändisar som begått olika sexuella övergrepp snarare än den struktur som gör att det kan förekomma i så stor omfattning, men #Metoo tog sig förbi det vilket vi är tacksamma för, säger hon.

Cecilia Bödker Pedersen saknar dock männen i Metoo-revolutionen och menar att de kommer att behövas om samhällsstrukturen ska kunna ändras.– Män verkar hellre lyssna på män, konstaterar hon.​

Cecilia Bödker Pedersen kommer också osökt in på den juridiska problematik som omger sexuella övergrepp och välkomnar det förslag på samtyckeslag som nu ligger.– Jag tror kanske inte så många fler blir dömda, för det kommer fortfarande att vara ord mot ord, men det finns en del intressanta skrivningar i lagtexten som ändå kommer att stärka individens rätt att säga nej och bli respekterad, menar hon.

Bland annat handlar det om ett så kallat oaktsamhetsrekvisit, där det alltså inte längre räcker med att någon tror att den person man vill ha sex med, och som är avsvimmad, faktiskt vill det. Istället måste det finnas ett tydligt samtycke. En sexuell förövare ska alltså kunna dömas för att denne inte tänkte sig för och genom oaktsamhet genomförde ett övergrepp.

Och samtidigt som Föreningen Storasyster ser ett enormt behov av sin stödverksamhet i samhället så slåss de och alla andra kvinnojourer för sin överlevnad.

– Mitt jobb handlar väldigt mycket om att försöka få in sponsorer och göra bidragsansökningar. Nu är det december, och då vet vi inte hur det kommer att se ut i januari eftersom de statliga bidragen inte är klara, säger Cecilia Bödker Pedersen.​

– Vi är enormt tacksamma för de bidrag vi får, och vi har ju växt, men det är samtidigt stressande att inte veta hur det ska gå mer än ett år i taget. Det finns något väldigt fint och bra med volontärverksamhet, men vi hade naturligtvis önskat att vi kunde få betalt för det jobb vi faktiskt gör, fortsätter hon.