”Skulle vilja ligga steget före och ha familjehem i kö – inte tvärtom”

Bjuv är en mindre kommun i nordvästra Skåne med drygt 15 000 invånare. Här finns ungefär 40 familjehem och jourhem, och flera barn i kö som väntar på att bli placerade.

– Jag tycker att det har blivit svårare de senaste fem åren att rekrytera nya familjehem, samtidigt som man också väntar längre innan man beslutar om en placering idag, vilket gör uppdraget mer komplicerat och ännu svårare att hitta en passande familj för just det enskilda barnet, säger Marie-Louise Hansson.

– Vi har flera barn i kö och även om vi under de senaste månaderna lyckats rekrytera tre nya familjehem så täcker det inte de behov vi har, fortsätter hon.

– Helst skulle man ju vilja ligga steget före och ha familjehem i kö och inte tvärtom, men dit är det tyvärr långt för oss, tillägger Marie-Louise Hansson.

Bjuvs kommun är inte ensamma om att ha svårigheter i att rekrytera familjehem. En rundringning som familjehemmet.se gjort till ett antal kommuner visar att det är ett genomgående problem i många svenska kommuner.

– Vi har jättesvårt att hitta familjehem med de kvaliteter som vi vill ha, framförallt som ligger nära Stockholm. Det finns en del som hör av sig, men det är inte alla som lever upp till kraven. Erfarna familjehem är svåra att hitta, säger Lena Boman Gustavii, familjehemsrekryterare i Huddinge kommun.

Linda Söderlund är familjehemssekreterare i Mörbylånga kommun på Öland och beskriver svårigheter att som liten kommun stå sig i konkurrensen mot andra större kommuner.

– Ett dilemma för oss som liten kommun är att det kan ta tid innan vi har en passande placering för ett nyutrett familjehem och då hinner de ofta gå vidare och söka sig till andra kommuner och vi måste börja om på nytt med att utreda nya familjehem. Vi är väldigt tacksamma över den insats som våra familjehem gör, säger hon.

Anne Aronsson, grundare av familjehemmet.se, blev familjehem för 15 år tillsammans med sin familj.

– Att bli familjehem var något vi hade funderat på länge och kände att det var något som skulle passa oss. Vi kontaktade några kommuner, varav en hörde av sig ganska snart och vi påbörjade en utredning. Det var några nervösa månader. Duger vi, är vi bra föräldrar, tycker och tänker vi rätt? Vi hade då en egen liten flicka på 5 år. Vi blev godkända och efter en lång väntan flyttade en liten tjej in hos oss, berättar Anne.

Första tiden beskriver hon som kaotisk. Många känslor och tankar snurrade, men även funderingar på om man tagit rätt beslut.

– Man har ju ingen aning om hur det kommer att bli. Även om vi pratade mycket så blir det inte ”på riktigt” förrän barnet kommer. Vi hade en bra handledare som stöttade oss när vi hade funderingar och som hjälpte oss när det uppstod problem, fortsätter Anne.

Något år senare flyttade även en liten kille in i familjen.

– Åren går fort och mycket händer. Det har varit väldigt tuffa år, men trots allt vi genomgått ångrar vi inte vårt beslut. Det är otroligt roligt att se alla framsteg som barnen gjort under de här åren och veta att man gjort allt man kan för att de ska ha en välpackad ryggsäck på vägen mot vuxenlivet.

Barn som placeras har alltid en ryggsäck med sig. Beroende på vad barnet upplevt tidigare i livet, så kan den ibland vara tung. Det är viktigt att man har pratat mycket om vad det kan innebära att bli fler i familjen innan man blir till exempel familjehem. Som familjehemsförälder har man det lilla extra tålamodet och ett engagemang utöver det vanliga. I mångt och mycket så fungerar man som en vanlig förälder. Man delar dock föräldraskapet med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten, så det är viktigt att man är öppen för att samarbeta för att det ska bli en så bra tid som möjligt för barnet i familjen.