Skrämmande rapport om våld mot barn på statliga ungdomshem

De senaste åren har Barnrättsbyrån undersökt i vilken omfattning barn på SiS (Statens institutionsstyrelse) utsätts för våld i samband med avskiljning samt hur detta våld ser ut. De har arbetat på uppdrag av barn som varit placerade på SiS.

Avskiljning är en särskild befogenhet SiS har att isolera barn i enlighet med Lagen om vård av unga (LVU).

– Det saknas forskning om vad avskiljningar på de statliga ungdomshemmen innebär för barn och även kring de fysiska ingrepp som personalen genomför. Det saknas också en rättslig analys över när våld mot barn på statliga ungdomshem kan anses vara försvarligt - och oförsvarligt, säger Elin Wernquist, generalsekreterare på Barnrättsbyrån.

Varje år placeras cirka 1100 barn och unga vid de särskilda ungdomshemmen av socialtjänsten, de allra flesta med tvång enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), och cirka 60–70 unga avtjänar årligen sluten ungdomsvård enligt Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Problembilderna och skälen för placering varierar men det rör sig ofta om en komplex mix av kriminalitet, missbruk, psykisk ohälsa, skol- och familjeproblematik.

Avskiljning av barn och unga vid de särskilda ungdomshemmen regleras i § 15c LVU och får enligt lag användas: "om det är särskilt påkallat på grund av att den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen, hållas i avskildhet. Den unge ska då stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Han eller hon får inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är oundgängligen nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd." 

Avskiljningarna har återkommande varit föremål för omfattande kritik. En lagändring om en sänkt maxtid för avskiljningar från 24 timmar till 4 timmar trädde dock i kraft 2018. 

Rapportens resultat visar att barn på SiS-hem utsätts för en omfattande och systematisk våldsanvändning av personal i samband med avskiljning och att det är de allra yngsta flickorna och barnen med funktionsnedsättningar som utsätts mest.  

Det genomfördes 43 avskiljningar på flickor år 2019 och 47 på pojkar. År 2020 har siffran för flickor ökat till 61 avskiljningar och sjunkit till 37 för pojkar.

Barnrättsbyrån har tillsammans med Fil. Dr. i socialt arbete, Maria Andersson Vogel, granskat 1788 beslut om avskiljning från 2019-2020 samt låtit ledande experter på barn och tvångsvård kommentera resultatet.

Läget på SiS är enligt Barnrättsbyrån akut. Ansvaret i fråga ligger nu på SiS, regering och riksdagen att förhindra ett fortsatt lidande och återkommande rättighetskränkningar. Att hörsamma barnens rop på hjälp och ta dem på allvar, enligt rapporten.

Vittnesmål från tidigare placerade unga visar att även de lagstadgade avskiljningarna upplevs som våldsamma. 

Transportgrepp och nedläggning 

Personalen får lära sig ett antal olika grepptekniker för att på ett säkert sätt kunna övermanna en våldsam ungdom och föra denne till ett avskiljningsrum. Dels det som kallas för transportgrepp, dels fasthållning, vilket kan göras både mot en vägg eller mot golv (kallas då även nedläggning). Greppen innebär att hålla i den unges armar på specifika sätt samt utöva tryck mot armbåge och leder, något som skapar smärta i varierande grad beroende på om man ökar eller minskar trycket. 

Efter nedläggning på golvet finns också en del olika grepptekniker för att fortsätta låsa den unges ben, exempelvis genom att böja upp dem så att den unges fötter trycks mot ryggen. 

I NPNL-utbildningen lyfts en rad risker för de barn som blir föremål för de olika greppteknikerna, både psykiska och fysiska. Risk för syrebrist och dödsfall nämns också. 

– De fysiska ingripanden som personalen har möjlighet att ta till i avskiljningssituationer innebär alltså potentiellt livsfarliga ingrepp som kan orsaka omfattande skador hos redan utsatta barn och unga, psykiska såväl som fysiska, säger Maria Andersson Vogel.

Det vanligaste skälet för beslut om avskiljning att den unge varit våldsam mot annan person. I så många som en femtedel av besluten har det inte varit möjligt att utläsa vad som motiverat en avskiljning. 

Oftast personalen som är fysisk först

Det är vanligast vid skäl för avskiljning att det är personalen som är fysisk först. Till exempel situationer där personal ser sig tvungen att fysiskt ingripa, antingen för att hindra någon från att rymma eller från att slå sönder materiella ting. Flera exempel beskriver en situation där det först är efter att personalen tagit tag i ungdomen som denne blir våldsam.

Enligt rapporten så har transportgrepp använts på 25 flickor och 19 pojkar, fasthållning/nedläggning på 24 flickor och 27 pojkar och ej specificerat grepp på 20 flickor och 12 pojkar.  

Exempel: "x vägrar att följa med personal och är vid den tidpunkten endast otrevlig. När personal ska transportera x till ett rummet för fortsatt diskussion och visitation så gör x motstånd, han spottar och uttalar hot samt sparkar i väggarna. Personal gör då bedömning att det är för x bästa om dom lägger ner honom så att han kan lugna ner sig samt minimera risken att skada sig själv eller någon i personalen, personal håller x mot golvet"

Rapporten visar att även om det är betydligt vanligare att man avskiljer flickor är personalens användning av våld mer omfattande i avskiljningar av pojkar.