De nya föreskrifterna och allmänna råden från Socialstyrelsen markerar ett viktigt steg mot att stärka kvaliteten och säkerheten i skyddade boenden. Vi har låtit två jurister på Institutet för Medicinsk Rätt AB, IMRAB, belysa innehållet i föreskrifterna för skyddat boende.
JURISTKRÖNIKA: Ett skyddat boende är en individanpassad insats med heldygnsvistelse för personer som behöver skydd från hot, våld eller andra former av övergrepp. Historiskt sett har insatsen inte varit reglerad i svensk rätt och kvaliteten mellan boendena har varierat. 2024 infördes därför en reglering av insatsen i Socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och den 1 juni 2025 kompletteras lagstadgandena med föreskrifter och allmänna råd om skyddat boende HSLF-FS 2025:3. Artikeln syftar till att belysa innehållet i Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd men också att ge en bakgrund till varför regleringen har införts.
Under 2020 utförde Socialstyrelsen, på uppdrag av regeringen, en granskning av landets skyddade boenden där flera allvarliga brister i arbetet identifierades. En av de mest framträdande utmaningarna är att det råder en stor ojämlikhet i tillgången till skyddade boenden runtom i landet. Alla kommuner erbjuder inte denna insats, och där den finns skiljer sig boendena åt i både kvalitet, omfattning och tillgänglighet.
Många av de verksamheter som bedriver skyddat boende drivs dessutom av ideella föreningar, vilket i praktiken innebär att det ofta saknas tydlig reglering, krav på tillstånd och system för uppföljning då det saknas förståelse för insatsen. Denna avsaknad av struktur gör det svårt att säkra en jämn och hög kvalitet i boendena.
En annan utmaning är den otillräckliga finansieringen. Många kvinnojourer får bidrag snarare än ersättning för utförda insatser, vilket innebär att de faktiska kostnaderna ofta inte täcks. Detta påverkar i sin tur möjligheterna att långsiktigt utveckla verksamheten och bibehålla en hög kvalitet.
Försvåras av bristen på en nationell samordning
Vid akuta behov tvingas kommuner ibland placera våldsutsatta i skyddat boende i andra delar av landet. Denna insats försvåras av att det saknas en nationell samordning och överblick över tillgängliga platser, vilket i värsta fall kan leda till fördröjd placering och ökade risker för individen i fråga.
Frågan om skyddat boende uppkommer inte sällan i vårdnadstvister. Jämställdhetsmyndigheten har i en granskning av 814 domar påvisat uppgifter om att våld eller övergrepp förekom i 61 procent av fallen. I ytterligare en kartläggning från 2021 framgår att en förälder och barn vistats i skyddat boende i 31 av 198 mål om vårdnadstvister. I flera fall tolkade domstolen detta som ett tecken på samarbetssvårigheter, snarare än en skyddsåtgärd till följd av våld. Detta indikerar en bristande förståelse för boendenas funktion, med risk för allvarliga felbedömningar och förminskning av våldets konsekvenser.
När det gäller barn i skyddade boenden är bristerna särskilt bekymmersamma. Barn är enligt barnkonventionen rättighetsbärare med egna behov och rätt till skydd och stöd. Trots detta får de sällan en individuell bedömning, istället sker insatser utifrån den vuxnes behov. Barn ges även i för låg utsträckning möjlighet att komma till tals i beslut som rör dem själva, vilket strider mot grundläggande principer om barns delaktighet. Vidare visades att barns rätt till skolgång, hälsovård och social utveckling ibland får stå tillbaka för säkerheten. Det saknas också tydlighet i ansvarsfördelningen mellan kommuner, särskilt vid flytt från en kommun till en annan. I vissa fall förekommer det att barn tvingas till umgänge med en förälder som utövat våld, vilket kan skapa ytterligare otrygghet (Prop 2023/24:31).
Förtydliganden och förslag på ökad kvalitet
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd innehåller både förtydliganden och förslag på tillvägagångssätt för att uppnå ökad kvalitet på skyddade boenden runt om i Sverige. Enligt socialtjänstlagen krävs sedan tidigare att personalen har den utbildning, erfarenhet och personliga lämplighet som krävs för att utföra dennes arbetsuppgifter. I föreskrifter och allmänna råd för skyddat boende rekommenderas nu att personalen har en utbildning med inriktning på socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap men också kunskap om hot, våld och andra former av övergrepp för att kunna säkerställa en trygg och säker vistelse.
Trots att det finns generella riktlinjer understryker Socialstyrelsen dock vikten av att anpassa personalens kompetens utifrån det specifika boendets inriktning. Som exempel lyfts att ett skyddat boende för våldsutsatta personer med missbruk måste uppfylla andra kvalitetskrav än samma insats för våldsutsatta personer med funktionsnedsättning (Socialstyrelsen Meddelandeblad Nr 1/2025).
Vid bedömningen av huruvida kraven för det aktuella boendet uppfylls inkluderas den samlade kompetensen på boendet. Kraven riktas alltså inte mot varje enskild anställd, utan det är den samlade kompetensen på boendet som avses i lagstiftningen (6 kap 2 § HSLF-FS 2025:3).
Alla får en säkerhetsplanering utförd
Vid genomläsning av föreskriften och de allmänna råden noteras även att säkerhetsplaneringen på skyddade boenden särskilt lyfts fram. Socialstyrelsens första steg i förtydligandet är att uppmärksamma vikten av att alla, oavsett ålder, får en säkerhetsplanering utförd. Syftet är att bryta en trend där främst vuxna har säkerhetsplanerats, vilket i sin tur kan ha försvagat barnrättsperspektivet.
Generellt gäller att barns säkerhetsplanering ska utföras på samma sätt som vuxnas men med beaktande av barnets ålder och mognad samt med fokus på att förhindra att barnet bevittnar hot, våld eller andra övergrepp mot någon närstående (4 kap. 5 § HSLF-FS 2025:3).
De nya föreskrifterna och allmänna råden från Socialstyrelsen markerar ett viktigt steg mot att stärka kvaliteten och säkerheten i skyddade boenden. För första gången får verksamheterna tydliga nationella riktlinjer att förhålla sig till. Dessa riktlinjer omfattar allt från personalens kompetens till strukturerad säkerhetsplanering och individanpassat stöd. Föreskrifterna syftar till att skapa en mer likvärdig stödinsats för personer som tvingas leva under hot eller våld, oavsett var i landet de befinner sig.
Genom att ställa krav på verksamheternas innehåll och utformning förtydligas det ansvar som åligger boendena för att erbjuda en trygg och återuppbyggande miljö.
Liv Falk, jurist och läkarstudent
Elise Eleonor Hedman, jurist och läkarstudent
