Så ska polisen bättre kunna kartlägga utsatta områden

De metoder som används för att avgöra om ett område ska klassas som utsatt eller ej, innehåller ett stort mått av godtycke. Det menar Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet.

– Det avgörs ofta av den lokala polisens underrättelser och subjektiva bedömning. Det har saknats en mer strukturerad modell för att bedömningen av utsatta områden ska bli välgrundad och stämma överens med verkligheten, säger han.

Tillsammans med flera andra forskare har han nu tagit fram ett statistiskt verktyg baserat på objektiva bedömningskriterier som till exempel sysselsättningsgrad, befolkningssammansättning avseende ålder och utländsk bakgrund samt anmälda brott.

– När vi har jämfört våra resultat med polisens lista ser vi att ett flertal områden som enligt verktyget klassas som utsatta, inte finns med på listan och tvärtom. De tre områden som i år tillkommit på listan hade redan identifierats av den statistiska modellen, säger Manne Gerell.

De tre nya områdena på årets lista är alla i Stockholms län. Det handlar om Grantorp/Visättra i Flemingsberg i Huddinge kommun och Fisksätra i Nacka, som nu bedöms som utsatta områden. Samt Valsta i Sigtuna som nu bedöms som ett riskområde.

– Vi har delat in Sveriges tätorter i ett rutnät och genom verktyget kunde vi då jämföra våra analyser med polisens lista. Ungefär 60 procent av områdena som polisen tidigare identifierat överensstämde med våra resultat.