Personer med NPF har lättare att fastna i datorspelsberoende

 
Personer med NPF har lättare att fastna i datorspelsberoendeSven Rollerhagen är utbildad socionom och expert på datorspelsberoende och hemmasittarfrågor. Foto: Stefan Bohlin. Att spendera mer tid i hemmet kan leda till ett ökat datorspelande. Många ungdomar har svårt att studera på egen hand under corona-pandemin. Att vi dessutom uppmanar till minskade sociala kontakter gör att det är lätt fastna i ett datorspelsberoende. Sven Rollenhagen är rådgivare i de här frågorna och uppmanar till extra uppmärksamhet på signaler för beroende.

Datorspelsberoende (Gaming Disorder) är sedan 2019 en klinisk diagnos enligt WHO och innebär att en person har tappat kontrollen över sitt spelande, vilket kan bidra till flera negativa konsekvenser. Man kan till exempel missköta skolan, hamna i konflikter med familjen och helt hänga upp sitt liv på datorspel.

– Det är jämförbart med andra beroenden, som alkoholism och spelberoende om pengar, säger Sven Rollenhagen, som är specialist på datorspelsberoende och hemmasittarfrågor.

För att klassas som beroendediagnos så krävs att tre kriterier är uppfyllda. Det ska ha pågått en längre tid, de negativa effekterna dominerar och personen ska ha förlorat kontrollen över sitt beteende.

– Att WHO har fastställt dataspelsberoende som en diagnos har gjort att fler tar det här på allvar. Men det behövs ökad kunskap och utbildning för att man ska kunna upptäcka signalerna. Det är viktigt att få hjälp i tid. Om det får gå för långt blir det svårare att få bukt med och även mer kostsamt.

Sven Rollerhagen är utbildad socionom och erbjuder rådgivning i dessa frågor. Han är också en aktiv föreläsare och det var tänkt att han skulle tala på Skyddsvärnets webbinarium den 19 maj, men det fick flyttas fram till den 11 juni på grund av sjukdom.

– Jag drabbades av corona och blev inlagd på sjukhus. Nu har jag blivit frisk, men det var tufft och jag går på rehabilitering, säger Sven.

Det är en speciell tid vi lever i med ett allvarligt virus som härjar. Många isolerar sig, studerar eller arbetar hemifrån och Sven märker att det har fått effekter.

– Många ungdomar har svårt att plugga på egen hand och fastnar i datorspel när de sitter mer hemma. Föräldrarna som jobbar hemma nu i större utsträckning får också en ökad inblick i hur mycket deras barn faktiskt spelar.

Det här kan leda till konflikter i hemmet och ungdomarna kan också få svårt att komma tillbaka till skolan.

Han märker att personer med NPF har lättare att fastna i dataspelsberoende, så där gäller det att vara extra uppmärksam.

– Familjer där de här problemen dyker upp kan också ha andra problem. Där är det viktigt att utreda datorspelberoendet också, så att det inte glöms bort.

Ingen vill ta bort den digitala tekniken. Det gäller att kunna hantera problematiken.

– Det finns olika typer av hjälpinsatser. Om spelandet inte har gått så långt som ett missbruk, utan mer är som ett riskbruk där inte de negativa effekterna dominerar kan det räcka med några enkla råd för att familjen ska kunna klara av att bromsa beteendet. Har man ett beroende, som jag brukar kalla för Röd zon, kan man få hjälp genom samtal, stöd och även föräldrarådgivning.


GRÖN ZON

Positiva effekter av datorspel
Socialt.
Roligt och spännande​.
Ökade språkkunskaper, oftast i engelska.
Ökad simultanförmåga och stresstålighet​.
Förbättrat strategiskt tänkande​.
Kontakt med andra länder och kulturer​.
Tränar upp reaktionsförmågan​.

GUL ZON

Riskbruk, både positiva och negativa effekter

RÖD ZON

Negativa effekter dominerar, ett beroende
Abstinens: spelaren blir rastlös, irriterad, deppig m.m. när spelet "uteblir"​.
Skolk, missade prov, sämre betyg, uppsagd från jobb eller praktikplats.
Allvarliga konflikter med familj och vänner: bråk om middagstider, annat ansvar osv​.
Fokus och upptagenhet kring datorspel, även under icke speltid läser, pratar och tänker spelaren på spel.
Lögner/förnekelse: spelaren ljuger om speltider och annat runt spel för att lugna omgivningen.
Rubbad dygnsrytm, uppe på nätterna, sover på dagarna.
Ointresse för gamla fritidsintressen och vänner.
Försämrad hälsa och kondition pga stillasittande inomhus.
Kriminalitet, stöld av föräldrars betalkort för att betala spel.
Kontrollförlust: det blir mer spel än planerat.
Återfall i gamla spelmönster vid försök att minska speltiden.