Ny rapport lyfter 112 ungas upplevelse av våld i hemmet

 
Ny rapport lyfter 112 ungas upplevelse av våld i hemmetAlla tillfrågade i rapporten har minst en förälder som har ett missbruk och/eller mår psykiskt dåligt. Till följd av corona-pandemin larmar många, bland annat kvinnojourer och socialsekreterare, om ökat våld i hemmet. Barnens egna perspektiv och berättelser saknas oftast i diskussionen. I rapporten ”Jag tyckte jag bodde i helvetet” lyfter Maskrosbarn ungdomarnas egna upplevelser.

Rapporten är baserad på enkätfrågor som 112 ungdomar inom Maskrosbarns stödverksamhet svarat på samt djupintervjuer med nio ungdomar. Alla tillfrågade har minst en förälder som har ett missbruk och/eller mår psykiskt dåligt.

Samma dag som rapporten släpptes lämnades den över till jämställdhetsministern Åsa Lindhagen vid ett möte.

- 81 procent av ungdomarna i rapporten har blivit utsatta för psykiskt våld av en förälder eller vuxen de bor med. De lyfter hur svårt det är att beskriva det psykiska våldet men att det gör precis lika ont som det fysiska våldet, fast på insidan.

- 29 procent av ungdomarna i rapporten har blivit utsatta för sexuellt våld av en förälder eller vuxen de bor med. De berättar att det sexuella våldet är allra svårast att prata om och att gränserna för vad som faktiskt är sexuellt våld är mycket otydligare än vid det fysiska våldet.

- 64 procent av ungdomarna i rapporten har blivit utsatta för fysiskt våld av en förälder eller vuxen de bor med. De beskriver slag, sparkar, knuffar, stryptag, att bli upptryckt mot väggen, att bli dragen i håret och att få saker kastade på sig.

- Närmare 2/3 av ungdomarna i rapporten har berättat om våldet för en vuxen. De vittnar om hur samhället sviker dem genom att inte agera när de berättar om vad de utsatts för samt upplevelsen av att våldet måste lämna synliga spår för att tas på allvar. Det blir ett dubbelt svek, då vi ber dem berätta men inte agerar när de väl gör det.

Ur rapporten:
Flera av ungdomarna beskriver att de i princip dagligen fått höra elaka, nedsättande och kränkande ord som kan vara riktade såväl mot den egna personen som mot deras umgänge, deras prestationer etc. Några av dem beskriver det som att de har blivit mobbade i sina egna hem och upplevelsen är ofta att de i förälderns ögon inte kan göra eller vara ”rätt” – att oavsett hur mycket de än försöker vara så som de tror att föräldern önskar, får de ändå höra att de inte duger, att de inte är tillräckligt bra, att det är fel på dem. En återkommande beskrivning är att det är omöjligt att ens kunna ha ett vanligt samtal med sin förälder utan att föräldern börjar säga elaka saker. 

"Alltså, det är ju då min mamma ofta, som då har kallat mig saker eller sagt saker som gjort ont, liksom grova saker verkligen, och tryckt ner mig liksom och påstått att ’du duger inte, du borde inte leva, du borde försvinna’. Sen när jag blev lite äldre och började gå ut på kvällarna så började hon kalla mig för hora och lite sådana saker."

- 71 procent av ungdomarna svarar att de har blivit utsatta för försummelse av sin förälder. Det kan handla om att de inte får sina mer praktiska grundläggande behov tillgodosedda, till exempel att det inte finns någon tillgång till mat eller att föräldern inte inkluderar dem i måltider. Ungdomarna beskriver att de har fått ta väldigt mycket ansvar i hemmet. Det kan handla om det rent praktiska kring familjen; att de själva får sköta hela hushållet, ta hand om sina syskon, ta ansvar för familjens ekonomi etc. 

En annan aspekt av försummelse, som återkommer i ungdomarnas berättelser är beskrivningar av att de inte får någon kärlek, omtanke eller rent känslomässigt stöd från sin förälder. De beskriver att de får klara sig själva och att de inte kan räkna med att föräldern kommer att finnas där för dem om de behöver något. 

"Men när vi är själva då är det inte ens en tanke på att vi ska äta utan hon kan äta själv och så finns det ingenting som jag ens kan laga och jag har ingen möjlighet att ens ta mig till affären. Det är väldigt mycket såhär att jag får sköta mig själv då och jag har inte riktigt resurserna att kunna göra det själv heller."

- 21 procent av ungdomarna svarar att de har varit utsatta för hedersrelaterat våld under sin uppväxt. 

Återkommande i ungdomarnas berättelser är att det har tagit tid för dem att förstå att det våld de utsatts för inte är något som pågår i alla familjer, att det inte är normalt och så som det ska vara. De uttrycker att de, eftersom de bara hade sina egna familjer och sin egen uppväxtmiljö att referera till, inte hade något att jämföra med. Om föräldern konstant beter sig på ett visst sätt så blir det för ungdomarna det normala, det vanliga.  

"Alltså vissa saker trodde ju jag var normalt, han gjorde ju så hela tiden, förstår du? Det blev ’ja men det är så liksom’ därför ingen sa till mig att det är fel. Det var att ’men pappa är så’, lite så."

Barnkonventionen blev lag den 1 januari i år och i artikel 19, som handlar just om våldsutsatthet, är det tydligt att alla former av våld strider mot barns rättigheter. Trots detta finns det idag ett otroligt begränsat skydd för dessa barn.

Förslag till förändring
Barnens egna berättelser hjälper oss att förstå mer om var de största bristerna i systemet finns. Det är nu politikers och beslutsfattares ansvar att se till att lagar, rutiner och system förändras så att de skyddar de här och framtidens barn.

Rapporten innehåller förändringsförslag till politiker, beslutsfattare och allmänhet.

Ladda ned rapporten här.