Hedersrelaterat våld, kriminalitet och stärkt krisberedskap tillhör vår tids stora samhällsfrågor. Men debatten saknar ofta ett viktigt perspektiv – att personer med funktionsnedsättning löper förhöjd risk att utsättas.
Myndigheten för delaktighet, MFD, håller flera seminarium under Almedalsveckan. Den 24 juni gästade Camilla Waltersson Grönvall programpunkten ”Tre nedslag i barns utsatthet – om kris, kriminalitet och kontroll”.
Serine Gunnarsson, MFD, beskrev hur en 15-årig flicka med lindrig intellektuell funktionsnedsättning inte får gå hem till kompisar efter skolan eller använda mobiltelefon.
– Vi kan kalla henne Amina. Hon älskar musik och att dansa, men det får hon bara göra på sitt rum. Flickor som styrs av hedersnormer ska vara tysta, rena och inte göra något som kan skada familjens heder. Funktionsnedsättningen är också ett hot, eftersom det är skamligt för familjen. Det gör dessa flickor extra sårbara. Hur ser vi skillnad på omsorg och kontroll när dessa barn behöver extra stöd från sina omsorgspersoner. Det kanske ser ut som stöd men blir begränsningar, säger Serine Gunnarsson.
MFD har tagit fram en fördjupad kartläggning om hedersrelaterat våld och förtryck mot barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning. Kartläggningen visar att utsattheten hos personer med funktionsnedsättning i en hederskontext är svårupptäckt. Det är också svårt att avgöra var gränsen går mellan befogat stöd från familjen i vardagen och otillbörlig kontroll och förtryck.
Ladda ner rapporten Särskild sårbarhet, särskilt ansvar
MFD har också släppt en rapport som visar att personer med funktionsnedsättningar ofta förbises i kommunernas krisberedskap. Beredskapsansvariga saknar ofta kunskap om funktionshinderfrågor och vilka behov personer med funktionsnedsättning har, och de som ansvarar för funktionshinderfrågor har begränsad kunskap om krisberedskap.
Extra sårbara för rekrytering till kriminella gäng
Maria Melin på MFD pratade om hur barn med funktionsnedsättning är extra sårbara för rekrytering till kriminella gäng.
– Redan i förskolan kan man se tydliga tecken på normbrytande beteende som gör att barn lättare hamnar i händerna på kriminella gäng. Ofta avvaktar man med insatser, men i mellanstadiet kan det här snabbt övergå till skolk, snatteri och att barnet hänger med fel personer. Då reagerar samhället med snabbutredningar, medicinering och föräldrastöd. Men det blir inte bättre. Stödet och insatserna har inte utformats efter behoven. Det här är ett vanligt scenario och det är aldrig barnets funktionsnedsättning som ensam driver den negativa utvecklingen. Vi bygger verksamheter som inte passar för alla och föräldrarna utvecklar ofta negativa strategier i brist på stöd. Vi måste fråga oss vilka insatser vi har och vilka målgrupper som kan ha svårt att ta emot dessa. Hur når vi ut till dem?
MFD har fått ett konkret regeringsuppdrag att guida samhällets aktörer och främja deras arbete så att fler människor självständigt ska kunna använda de miljöer, produkter och tjänster som erbjuds.
– I och med den nya socialtjänstlagen så får vi nya verktyg att arbeta mer förebyggande och samverka med andra aktörer. Civilsamhällets organisationer är inte tillräckligt utnyttjade. Men det finns en hoppfullhet framåt, avslutar socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.
