Många ser bara ett missbruk, inte vad som ligger bakom

Ebba HVB är ett behandlingshem som tar emot kvinnor i åldrarna 21-55 år som har en substansrelaterat missbruks- eller beroendeproblematik. Behandlingen fokuserar både på missbruket och psykisk ohälsa eller våldsutsatthet.

– Många handläggare inom socialtjänsten ser bara ett missbruk, inte vad som ligger bakom. Oftast ligger det ett trauma bakom. Det kan vara övergrepp eller våld. Jag anser att det inte går att behandla ett missbruk om man inte samtidigt behandlar den bakomliggande orsaken, säger Elisabeth Hallman, verksamhetschef på Ebba HVB.

Hon tog kontakt med Omtanke efter att ha läst artikeln om Stefan Sandström; "Trauma ligger nästan alltid bakom ett svårt missbruk". Han menade att vi är dåliga på traumabehandling i Sverige.

– Det var mitt i prick. Ebba HVB är ganska ensamma om att se till helheten vid missbruksvård och att just för utsatta kvinnor se till helheten med både trauma och även våldsutsattheten bland missbrukande kvinnor.

HVB-hemmet har bara varit igång ett år och har plats för 15 kvinnor.

Behöver en behandlingstid på 6-12 månader

– Man behöver en behandlingstid på 6-12 månader för att kunna ge en kvalitativ behandling som i längden ger personen bästa förutsättning att leva ett nyktert, drogfritt och självständigt liv utifrån dennes förmåga och resurser. Vi ser till helheten i behandlingen och behandlar hela problembilden för att personen ska kunna lasta ur sin ”ryggsäck” och bli en fri individ som själv har möjlighet att forma sin framtid utan ”gammat skräp” med sig, säger Elisabeth Hallman.

Längre vårdtider för människor med missbruksproblem och medföljande andra bekymmer kostar förstås mer för kommunerna.

– Men de kommer att spara pengar i längden med en hållbar behandling som har möjlighet att stå sig över tid. Att vara i behandling är en process där varje förändring måste få tid att mogna och växa för att sedan inta en stadig plats i personens medvetande. Får vi inte tid för detta kommer personen att misslyckas gång på gång då den inte får möjlighet att bibehålla sin förändring och stabiliseras i sitt nya jag och sin nya livsstil.

Enligt Elisabeth Hallman består de tre första månaderna av akut abstinens, tid att landa och känna tillit och förtroende.

– Det är först efter det som de är mogna att släppa på allt och börja prata. De bär på mycket skam och skuld. Kvinnor som vistas i en missbruksmiljö är väldigt utsatta för våld där. När de börjar prata om trauman får de en helt annan insikt. De ser att allt har ett samband.

Många har inte fått hjälp tidigare

Hon har träffat många kvinnor som inte har fått hjälp tidigare.

– De har inte ens fått frågan om de har blivit utsatta för våld. Vi ser att de som får hjälp med helheten stannar kvar längre i behandling och blir friskare. När de kommer ut kan de bygga upp sitt liv genom fortsatt hjälp för de har fått tillbaka tron på sig själva och inser sitt eget värde.

Under behandlingstiden får kvinnorna hjälp med motivationen att lämna drogerna, hitta sin identitet och bygga upp något nytt.

– De behöver få alla förutsättningar för att lyckas. Det är lättare att få ut någon i samhället som har kommit rätt så långt. Annars finns det stor risk för återfall. Tyvärr vill många kommuner inte betala så höga priser för vuxenvård vilket gör att behandlingshemmen tvingas pressa priserna och med det blir vårdinnehållet lidande för det är dyrt att ha kompetenta terapeuter anställda. Det gör att behandlingarna ofta blir kortare. De erbjuds ofta endast Återfallsprevention som behandling. Placeringarna blir korta och tar ofta slut innan en riktig behandling ens har kunnat komma igång och då blir inte placeringarna lyckosamma. Förändringsprocessen har inte ens hunnit börja, säger Elisabeth Hallman.

Har tidigare saknat helheten

Hon har själv arbetat som socialsekreterare med placeringsansvar på socialtjänsten och även som föreståndare på ett annat HVB-hem, så hon har att jämföra med och hon har tidigare saknat helheten. Det är inte heller alltid lätt att få till ett samarbete med psykiatrin då de har långa väntetider och kö till deras olika insatser som klienten oftast behöver vid hemgång.

– Där kommer också problemet in att kommunen menar att det är regionerna som ska stå för behandling av den psykiska ohälsan och tar oftast inte hänsyn till detta vid placeringar, då de menar att de har ansvar för missbruksproblematiken och regionen för den psykiska ohälsan och det som kommer med det.

Detta skapar ännu ett problem då socialtjänsten delar upp problemen och inte ser till individens behov i ett helhetsperspektiv.

– Dock ska sägas att många ser detta men är styrda av Sveriges lagstiftning som säger att det är så här ansvarsfördelningen ser ut. Där måste de styrande i vårt land tänka till om de ska kunna skapa en riktigt bra missbruksvård i Sverige som blir bra för individen på så sätt att de får bästa möjliga vård med resultat i ett längre perspektiv, men också i ett kostnadsperspektiv. Det kostar mindre i längden att satsa ordentlig både på helheten i vården och längden på vården direkt än att tro att man kan dela upp det i olika pytsar med olika problem vid olika behandlingstillfällen och korta behandlingstider för att minska kostnaderna. Det resultat som det ger är bara att det blir fler misslyckande för individen och i längden kostsammare för samhällsekonomin, säger Elisabeth Hallman.

Ebba HVB har några som precis blivit utskrivna, efter att ha varit där ett helt år.

– De kommer ha störst chans att lyckas framåt. Det jätteviktigt för oss att inför avslut av behandlingen hjälpa klienten fortsätta samarbetet med öppenvård, boendestöd och psykiatrin för att personen ska få ett stödjande nätverk. Vi kan också erbjuda växelvis boende för att underlätta utslussningen.

På behandlingshemmet får klienterna lära sig att strukturera sin vardag som till exempel att kliva upp på morgonen, ha möten och passa tider, ha någon form av sysselsättning, en bra vardag helt enkelt och de får även lära sig att ha fritid. Att få en fungerande vardag är en stor del till att få ett stabilt liv.

Behöver förstå varför

Sedan är förstås själva behandlingen en stor del. Klienten behöver förstå varför denne missbrukar och vad det skulle betyda att sluta.

– Varför missbrukar man? Jo, för att man mår bättre då, för stunden. Det är vanligt att den som missbrukar inte tänker längre än så och det är få som klarar sig vidare på egen hand. Många har redan flera misslyckanden bakom sig och behöver inte fler då det inverkar på att individen tappar tron på sig själv.

Många som har varit på andra behandlingshem tidigare säger att de har arbetat med återfallsprevention, trots att de inte har varit där så länge.

– Det är lite märkligt eftersom det är det sista man gör, efter sin behandling. Annars är det svårt att förstå och ta till sig de strategier som man lär sig för att fortsätta att hålla sig frisk. Man börjar ju inte med sjukgymnastiken innan man har blivit opererad. Att få en behandling som inbegriper både missbruket/beroendet, den psykiska ohälsan samt stöd i eventuell våldsutsatthet, kunna hjälpas till insikt i sin egen problematik och sedan i behandlingen lära sig hur man hanterar detta och få hjälp att utarbeta strategier, det är det som kallas för en helhet i behandlingen och som ger ett hållbart resultat för individen i ett längre perspektiv, avslutar Elisabeth Hallman.