Enligt Barnkonventionens 12:e paragraf ska barn ha rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. I Motala bjuder socialtjänsten in barnen i samarbetssamtalen och de hålls på BarnCentrum, där man har märkt att separerade föräldrar har lättare att hitta samförståndslösningar när de får ta del av barns berättelser.
– Vi har börjat titta hur väl vi uppfyller Barnkonventionen som blir lag 1 januari 2020. Enligt den 12:e paragrafen i Barnkonventionen ska barn ha rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. För att lyckas med det krävs det metoder, säger Helena Isaksson, socionom, Motala kommun.
Att barn blir lyssnade till är en första nivå av delaktighet. På nästa nivå får barnet stöd att uttrycka sina åsikter och synpunkter. Ett steg till handlar om att barns åsikter och synpunkter beaktas. På den fjärde nivån involveras barn i beslutsfattande processer.
– Det är dit vi ska nå. I Motala erbjuder vi föräldrar samarbetssamtal med barn från fem år och uppåt. Vi förväntar oss inte att de ska komma med lösningar men kanske önska och säga hur de skulle vilja ha det.
Samtalen hålls på BarnCentrum, en förebyggande verksamhet inom socialtjänsten i Motala. De frågor som tas upp under samtalen handlar om vårdnad, boende, umgänge och försörjning.
– Vi inleder alltid med enskilda samtal och träffas sedan gemensamt om det går bra för alla parter, säger Sara Axén, socionom, Motala kommun.
De talar först enskilt med varje förälder för att skapa sig en bild av familjesituationen. Hur ser det ut med vårdnad, boende, umgänge, ekonomi. Vad har blivit bättre/sämre efter separationen? Finns det våld eller missbruk i familjen?
– Vid det första gemensamma samtalet med föräldrarna använder vi oss av en modell som hjälper till att fokusera på barnet, säger Sara Axén och visar en bild med fyra fält.
I mitten sätts en bild på barnet. Första fältet beskriver barnet, ”Vem är Kalle?” Här har man skrivit som exempel: Snäll, Omtänksam, Envis. I andra fältet står det ”Vad behöver Kalle för att må bra?” Kärlek, Trygghet, Ha koll på vad som händer, Påminnas om läxor, Få vara med kompisar. Nästa ruta handlar om ”Fritid/Nätverk/Professionella kontakter”. Innebandy, Kompisarna Ivar och Johan, Farmor, Farfar, Mormor. Fjärde rutan belyser ”Nuvarande situation”. Gemensam vårdnad, Boende hos mamma, Umgänge varannan helg, Delat barnbidrag.
– Vi brukar hålla tre samtal med barnen. Det behövs fler än ett samtal för att kunna börja prata om svåra saker. Det är bra att sätta besöken tätt, samma vecka, säger Helena.
Barnsamtalen tar cirka 30-45 minuter och brukar börja med fika. Det avdramatiserar det hela och blir en bra inledning.
– Vi börjar och slutar varje samtal med att var och en drar ett känslokort som ska representera hur vi känner oss just nu. Vi använder oss av kort på stenfigurer; ”Stones have feelings too”. Bilder underlättar för barnen att prata om sina känslor, säger Sara.
Första barnsamtalet fokuserar på hur barnets vardag och familj ser ut. Barnet får rita och berätta eller skriva på en white board-tavla. De får svara på frågor som hur det är på förskola/skola, fritiden, beskriva sina föräldrar och hur det var när de fick veta att föräldrarna skulle skiljas. Vid andra samtalet kommer man in mer på barnets upplevelser och känslor.
– Det kan underlätta att få rita en teckning hur man känner. Barnet kanske blir arg, ledsen och besviken när föräldrarna bråkar. Tredje samtalet får barnet rita och beskriva sin önskebild av framtiden, säger Sara.
Syftet är att ta reda på om barnet skulle vilja ändra på något kring boende, umgänge, överlämning och liknande. Vad är viktigt för barnet? Det kan vara svårt för barn att få fram vad de egentligen vill när de pratar direkt med föräldrarna.
– Vi tycker att det hjälper föräldrarna i att komma fram till en lösning när de får höra vad barnen tycker. Föräldrarna skiftar också fokus från vuxenkonflikt till sina barn, säger Helena.
Studier visar att barnen mår bättre och upplever färre konflikter om de får vara med vid samarbetssamtal. Barn har också rätt att komma till tals och få information.
Både barnen och de vuxna mår bäst om man kan ha gemensam vårdnad. Det är förstås svårt att lämna halva sin tid med barnet till den andra föräldern och många kan också känna oro om det finns någon form av problematik med i bilden som kan innebära otrygghet för barnet. Genom samtal kan man till exempel få fram funderingar som finns och ifall barnet känner sig trygg hos båda föräldrarna. Kanske kan man komma fram till en provperiod eller enstaka tillfällen att till exempel sova över och se hur det känns.
Det kan också vara föräldrarnas bråk som gör att det blir så påfrestande för barnen att de tillslut inte orkar flytta emellan och hela tiden höra på allt tjafs. Detta trots att de helst skulle vilja bo hos båda föräldrarna.
– Barnen får välja om de vill vara med på det återkopplande samtalet med föräldrarna. De flesta vill det. Då får de välja var alla ska sitta och vara med och duka fram fika. Alla får ta känslokort före och efter samtalet och vi återberättar för föräldrarna vad barnen ha sagt. Föräldrarnas uppgift är att lyssna för att därefter går hem och fundera på vad de har hört, säger Helena.
Sedan hålls ett andra samtal med föräldrarna där man går igenom vad som behöver lösas eller förändras. Vid nästa samtalstillfälle skriver man en överenskommelse om vad man har kommit fram till.
– Vi erbjuder också en uppföljning med föräldrar och barn för att se hur det har gått med förändringen, säger Sara Axén.
Två andra socionomer på BarnCentrum i Motala har genomfört en studie om barns rätt att komma till tals vid samarbetssamtal. Detta tillsammans med Linköpings universitet och åtta andra kommuner. Rapporten som beskriver samtalen med barn mer ingående går att läsa på www.linkoping.se.
Både föräldrar och barn i Motala är positiva till samarbetssamtal med barn och tycker att de har fått bra hjälp. Vissa beskriver att de har fått bättre kommunikation med sina barn. De föräldrar som var skeptiska till samtal inledningsvis upplevde i efterhand att det var bra.
