Skam påverkar oss alla, men den är svår att prata om. Lina Skantze, socionom och psykoterapeut, tycker att vi pratar för lite om skam och vilka konsekvenser den kan få.
– Skam är mer än en känsla eftersom den påverkar hjärnans och kroppens funktioner, säger hon när vi talar om nya boken ”Skam – upplevelse, funktion och behandling”.
Lina Skantze har skrivit om skam för att belysa ett ämne som ofta hamnar i skuggan. Som utbildad socionom och psykoterapeut är skammens många ansikten inte främmande för henne. Hennes mål är att få oss att våga tala om det som är jobbigt och att visa att det finns vägar framåt.
– Jag ville skriva om skam för att det är så intressant vad skam gör med oss. Den är lurig just för att den både är svår att få syn på och är så jobbig att prata om. Det är ofta mycket lättare att prata om ilska till exempel. Skam har också haft en ganska undanskymd roll, inte minst i utbildningssammanhang, säger Lina Skantze.
Hon menar att vi tenderar att titta mer på symptomen – överprestation, utmattning och depression – än på vad som ligger bakom. Men enligt henne har många av dessa symptom sin bakgrund i skam. Ett exempel ur boken är Erik, som växte upp i en familj präglad av föräldrarnas missbruk och återkommande gräl. Han var ständigt på sin vakt och iakttog stämningslägen hemma i varje ögonblick. Tidigt i livet skötte han sig själv, såg till att komma iväg till skolan på morgonen och idrottade på eftermiddagarna. Ingen såg klumpen i magen som han ständigt bar på.
Ända sedan tonåren har han tränat hårt och är idag elitidrottare, men han har dragits med många skador och känner att han inte är någon om han inte längre kan prestera på toppnivå. Han har alltid sett till att vara sysselsatt och får en tomhetskänsla inom sig när han inte gör någonting. Eriks skam driver honom att prestera, men den lämnar också en tomhet som är svår att fylla.
Placerade barn kan ha med sig väldigt mycket skam
– Barn och unga som är placerade kan ha med sig väldigt mycket skam. Det är många faktorer som kan spela in; till exempel att ha blivit överkritiserad, förnedrad, utnyttjad, att ha en missbrukande förälder eller en som lider av psykisk sjukdom. Skam kan ha triggats av att ha misslyckats med att uppfylla omgivningens krav och förväntningar. Att känna sig annorlunda eller att vara mobbad kan också ge bestående mönster av skam, säger Lina Skantze.
I familjehem kan skam uppstå i andra former.
– Det kan vara svårt att anknyta till fosterbarnet, och när de varma känslorna dröjer eller uteblir kommer tankar som ”Jag borde tycka om det här barnet, det borde inte ta så lång tid att känna värme och kärlek”. Det är självanklagelser som kan vara svåra att berätta om, även i handledningssammanhang, säger hon. Hon betonar att handledare kan göra skillnad genom att fråga runt och normalisera sådana situationer.
Skammens fysiska uttryck är tydliga. Personer påverkade av skam har ofta en hängande, framåtlutad hållning och riktar blicken nedåt. Även andningen kan påverkas och bli ytlig och tunn. När någon bär på mycket skam märks det också på hur de talar om sig själva. Enligt Lina Skantze är det vanligt att använda ord som ”dålig”, ”misslyckad”, ”kan inget” eller ”bara skit”.
Kronisk skam kan leda till psykisk ohälsa, missbruk och ätstörningar
– Det kommer ur en negativ självbild som också leder till en tro att även andra tycker att man är dålig. Därför kan personer som är tyngda av skam reagera negativt på ett vänligt bemötande. Man kan tro att det är falskt och ironiskt eller så känner man sig ännu sämre när någon annan verkar vara så bra, förklarar hon. Sådana reaktioner kan vara svåra att förstå om man inte har kunskap om hur skam yttrar sig.
Det krävs en trygg omsorgsperson
En ihållande skam kan få förödande konsekvenser. Uttryck som ”att vilja sjunka genom jorden” eller ”blekna” gör det tydligt hur skam påverkar oss.
– De flesta känner igen känslan av skam, att göra bort sig och tänka ”Gud, vad pinsamt”. Då skäms vi och det kan vara en upplevelse som hjälper oss att agera efter sociala normer och värderingar. En trygg omsorgsperson kan bekräfta att jag inte är dålig som person bara för att jag har gjort något dumt och skammen lägger sig, säger Skantze.
Ett vanligt misstag är att försöka släta över skammen genom att säga ”Det är inget att skämmas över”.
– Det kan bli väldigt fel. Då skäms man för att man skäms. I stället kan du säga: ”Jag uppfattar det som att du skäms, stämmer det?”, föreslår hon och fortsätter:
– Om vi under längre perioder känner oss avvisade eller utanför färgar det våra tankar och vårt sätt att fungera. Det påverkar både våra upplevelser av omvärlden, oss själva och vår kropp. Kronisk skam kan leda till psykisk ohälsa, missbruk och ätstörningar.
Maria, från boken, är ett exempel. Ingen fanns där för henne som liten, och hon fick alltid ta hand om sig själv. Skammen tog över i form av en känsla av att vara värdelös – ingenting hon gjorde var bra nog. Beroendet av alkohol och sex blev hennes sätt att stänga av och försöka försvinna.
– Missbruket får näring av skam, och skammen förvärras av isoleringen – det blir en ond cirkel.
Så kan skambördan lättas
Lina Skantze berättar att en kombination av somatiska och kognitiva behandlingar är hjälpsamt för att lätta skambördan. Vid kroniska skamtillstånd behöver man gå djupare för att omforma hjärnans invanda mönster.
– Deep Brain Reorienting, DBR, kan ha fina effekter. Där fokuserar man på hjärnstammens tidiga respons på hot och traumatiska upplevelser genom att bearbeta och omorientera omedvetna reaktionsmönster. Det är en metod som når skammens rötter i kroppens djupaste lager, som spänningar i nacke eller ansikte, och frigör det som har fastnat, säger hon.
Hon kopplar DBR till polyvagalteorin, som hon skrivit om i boken ”Polyvagalteori i psykoterapi” (2023).
– Om det autonoma nervsystemet är överaktiverat kan vi få malande tankar, oro, yrsel och sömnproblem. Om det är avstängt blir vi trötta, domnade och känslomässigt avstängda. DBR hjälper till att reglera detta genom att låsa upp kroppens signaler och återställa balansen, förklarar hon.
Hur möter vi en person som helst skulle vilja vara osynlig?
– Det som hjälper mot skam är att få kontakt med och förstå sin kropp, hur den reagerar, att förstå och reflektera över sina känslor och tankar. Författaren Tove Jansson illustrerar det i ”Det osynliga barnet”. Barnet, som blivit osynligt på grund av ironi och kritik, blir synligt igen genom små steg av accepterande och trevligt bemötande. Hon blir modigare när hon får vara del av ett sammanhang, känna sig trygg och välkommen. En trygg och lugn vuxen är oerhört hjälpsamt.
Tycker inte att de är värda bättre
Men det kan finnas ett motstånd att ta emot välvilja och omsorg.
– De tycker inte att de är värda något bättre. Det är bra att förklara att det kan vara så. Du kan också prova att fråga: ”Är det svårt för dig att känna glädje?”, ”Kan du tillåta dig att vara glad?”, tipsar Lina Skantze och fortsätter:
– Vi har alla skamkortet i vår kortlek. Väldigt många med psykisk ohälsa känner en enorm skam. Att vara behövande och inte kunna bidra på det sätt som omgivningen kanske förväntar sig är plågsamt för oss människor. Missbruk ger också skam, och som med Maria blir det en ond cirkel.
Hur kan vi göra för att läka skam?
– Identifiera vad som triggar känslan av skam och läs av hur kroppen reagerar. Det kan kännas som en tyngd i bröstet eller obehag i magen i en viss situation. Uppmärksamma hur det känns. Med DBR kan vi frigöra det som fastnat i hjärnstammen, och så småningom avtar obehaget. Det är ett sätt att börja känna sig själv, säger Skantze.
Hon beskriver i boken att DBR är till stor del en bottom-up-metod som arbetar med att frigöra chock lagrad i hjärnans djupa strukturer på grund av trauma eller långvarig stress. Den kan hjälpa till att lösa djup skam med rötter i tidig barndom. Men det finns också top-down-metoder som kan vara hjälpsamma, som KBT, där man fokuserar på att identifiera och förändra negativa tankemönster och beteenden.
Att förändra hållningen hjälper
– Enkla strategier för självreglering kan också göra skillnad. Stabiliserande tekniker med fokus på kroppen kan handla om att hitta var skammen bor, hur den visar sig och lägga märke till vad den föreslår, som att ducka eller sjunka ihop. När vi förändrar hållningen, sträcker på oss och lyfter blicken, då kan vi byta perspektiv och väcka andra känslor – kanske styrka och säkerhet i stället för sårbarhet och kraftlöshet.
Nyfikenhet är en motkraft till skam, enligt Lina Skantze.
– Varje symptom på skam kan ses som värdefull information om hur någon har klarat sig genom livet. Vid vilka situationer uppstod skammen, på vilket sätt gjorde den nytta där och då? Med det förhållningssättet odlar vi nyfikenhet som tidigare hämmats av skamreaktionen – där skammen bromsar kan nyfikenheten gasa, förklarar hon.
I ”Polyvagalteori i psykoterapi” beskriver Lina Skantze hur det autonoma nervsystemet kopplar samman kroppsliga reaktioner, tankar och känslor.
– Vi är inte kropp och knopp, utan en helhet. Har vi ingen energi eller ork i kroppen så spelar det ingen roll hur mycket vi vill göra i tanken. Vad som sker i kroppen påverkar hjärnan och tvärtom. Det är därför vi kan använda kroppen för att påverka våra tankar och känslor – och DBR är en kraftfull väg dit, avslutar hon.
