Kön ny kategori i forskning om hatbrott

I doktorsavhandlingen Hate crime victimisation: consequences and interpretations har Mika Andersson undersökt studenters upplevelser av hatbrott. Studien, som har gjorts tillsammans med kollegorna Anna-Karin Ivert och Caroline Mellgren, visar att effekterna av hatbrott är komplexa och att definitionen behöver vidgas. Avhandlingen är baserad på enkätdata och intervjuer med studenter vid Malmö universitet.

– Även om det finns forskning som visar att universitet, som är vita och heteronormativa institutioner, är fästen för hatbrott så upptäckte vi att de flesta händelserna faktiskt skedde utanför campus. Deltagarna beskrev Malmö universitet som ett säkert och öppet lärosäte, säger Mika Andersson.

Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som begås på grund av gärningsmannens negativa inställning till exempelvis sexuell läggning, hudfärg eller religionstillhörighet. Forskarna upptäckte att kvinnor utgjorde en majoritet av de grupper som ingick i studien. Trots att kön inte ingår i dagens definition av hatbrott valde de ändå att lägga till kön som en kategori.

– Efter Metoo tror jag att fler är beredda att erkänna kvinnors erfarenheter. Våld mot kvinnor förstås ofta som brott i nära relationer. Men ju mer vi studerade reaktionerna hos de offer som hade blivit utsatta för könsbaserade kränkningar, desto tydligare blev det att de påminde om reaktionerna hos dem som hade blivit utsatta för hatbrott. Ofta var effekterna till och med starkare hos dem som hade upplevt könsbaserat hatbrott, säger Mika Andersson.

Ett annat argument för att se könsbaserat våld som hatbrott är att kvinnor ofta upplever kränkande behandling från främlingar och löst bekanta snarare än från den egna partnern.

Mika Andersson hoppas att forskningen kan bidra till att definitionen av hatbrott vidgas inom rättsväsendet. Det kan finnas ett symboliskt värde i att erkänna att vissa brott är motiverade av fördomar och hat.

– Trots att hatbrott sällan leder till åtal, så kan det ge en bekräftelse. Många som arbetar med brottsoffer menar att det är viktigt att lägga skulden där den hör hemma.

– Många försöker dölja sin tillhörighet genom att ändra sitt kroppsspråk, sättet att klä sig eller prata. När så kallad disidentifiering blir en strategi så innebär det samtidigt att offren internaliserar det våld de har blivit utsatta för, snarare än att ifrågasätta förövarens agerande. Just därför är det är viktigt att samhället erkänner att det som inträffade inte har med dig att göra, säger Mika Andersson.