Kan man bryta med sin förälder?

Att känna sig sviken och kränkt av sina föräldrar kan sätta djupa spår som kan göra ont livet ut. Görel Fred är leg. psykoterapeut och har arbetat mycket med familjehemsföräldrar, placerade barn och familjer genom familjerådgivning. Försoning är avgörande för att vi ska känna oss hela. Vi behöver förlika oss med det som har hänt, men inte nödvändigtvis försona oss med våra föräldrar.

Görel Fred, leg. psykoterapeut, har skrivit och talat mycket om försoning. När hon medverkade i radions P1 i ämnet ”Måste man försonas med sina föräldrar?”, blev reaktionerna starka. Det är många som går omkring och bär på smärta och ilska mot någon förälder. Trasiga relationer kan vara svåra att laga, men försoning handlar också om att kapa destruktiva band.

– Man behöver faktiskt inte försonas med sina föräldrar, men man behöver försonas med sin barndom, se och acceptera det som har varit. Försoning kommer från det fornsvenska ordet forsona som betyder att lägga ned en strid. Det tycker jag låter fint, säger Görel Fred.

Hon tror dock att unga människor hellre vill strida.

– Unga har förändrat jätteviktiga saker genom historien just för att de vågat strida. Inte minst med sina föräldrar. Men när livet går på och man blir äldre behöver man fundera över om man ska ägna sitt liv åt det man inte kan förändra eller fortsätta strida.

Förlåtelse kallar hon för yttre försoning och det är alltid en samskapande handling. Det måste finnas någon som är villig att ta emot förlåtelsen också.

– Jag tycker att man slarvar med ord när man tycker det är så viktigt att snabbt säga förlåt för att få en konflikt ur världen. Det får vi lära oss redan i förskolan. Men det är viktigt för barnet att först få sätta ord på sina känslor och berätta vad som hände, säger Görel Fred.

Om en förälder inte kan se vad denne har gjort mot sitt barn kommer den heller inte att be om förlåtelse.

– Det handlar om barnets upplevelse. Då ska inte föräldern börja argumentera och säga att ”Nej, så var det inte, du minns fel”. Föräldern kan istället säga ”Vad ledsen jag är att det blev så här, det var aldrig min mening”.

Ett sorgearbete att inte få försoning

Det är alltid ett sorgearbete att inte få försoning. Men om man ger förlåtelse bara för att få lugn blir det en billig förlåtelse, som hon kallar det. Då försöker man alltid att reparera relationer oavsett hur man känner sig. Men det är som att göra det okej att kränka.

– Man kan förneka kränkningar mot sig själv och har svårt för att kännas vid sin ilska och förtvivlan. Det är inget som man mår bra av. Det kan slå på självkänslan. Sunda relationer bygger på ömsesidig respekt. Båda inblandade måste också ha självrespekt.

Varför blir det extra svårt med våra föräldrar?

– Det är som att vi har tre jag inom oss; vårt föräldrajag, vuxenjag och vårt barnjag. Barnet inom oss reagerar på upplevelser, föräldrajaget är känslostyrt, ofta strängt och i vuxenjaget finns både förnuft och känsla. Om vi blir arg utifrån föräldrajaget kan det låta: ”Så där får du inte göra”. I relationen med våra föräldrar blir vi mycket vårt barnjag. Det kan också komma fram när någon till exempel påminner om vår förälder. Vi kan till exempel ha lätt för att koppla på vårt barnjag när vi grälar, säger Görel Fred.

Hon visar också ett diagram där ena grafen visar mycket ansvar och lite ansvar. På andra sidan står det mycket makt, lite makt. Förälderns position är i ena hörnet med mycket ansvar och mycket makt, medan barnet placeras i motsatt hörn, lite ansvar och lite makt.

– Som barn blir vi skyddade när föräldern har makten, men vi kan också bli kränkta om föräldern struntar i sitt ansvar. När en förälder släpper ansvaret men fortfarande har makten förflyttar sig barnet till att ta mer ansvar. Men barnet ska inte behöva ta mer ansvar än föräldern. Jag blir alltid lika förbannad när folk säger att barnen har tagit makten i hemmet. De har ingen makt, de visar tecken på vanmakt.

Genom att bråka, supa och slåss försöker barnet få någon sorts reaktion.

– Jag tror inte att det handlar om brist på kärlek till sitt barn att det kan bli så här. Alla tänker att de ska skydda sitt barn, men sedan kanske det inte går. Föräldern kanske själv har blivit kränkt som liten och har saknat goda förebilder.

Det finns tre försoningsstrategier

Enligt Görel Fred så finns det tre försoningsstrategier. Man kan acceptera att man inte kan få det man behöver men tacka ja till det man ändå kan få. Eller man kan acceptera att man inte kan få det man behöver och även tacka nej till det man eventuellt skulle kunna få. Det tredje alternativet är att man hittar en förlåtelse och kan skapa en annan relation.

– Vilken strategi det blir beror på hur föräldern agerar. Man kan behöva dra en gräns och bryta med sin förälder för att kunna gå vidare och fylla sitt liv med något bra. Som en person uttryckte det om sin mamma: ”Hon har tagit ut allt på kontot och belånat det som fanns. Hoppet finns men det kostar för mycket och gör för ont”.

Folk har ofta synpunkter om varför man inte kan försonas med sina föräldrar men när livet blir en enda lång kamp tycker Görel Fred att man ska välja strategi nummer två och tackar nej till kontakt. Men man kan också lägga det svåra bakom sig och hitta ett sätt att fortsätta om båda är villiga att ge relationen en chans.

Hon avslutar med att berätta om en kvinna som när hon tänkte på sig själv som barn alltid såg sig själv som utklädd i för stora kläder.

– En kväll när hon satt och läste för sina två söner föreställde hon sig att hennes barnjag satte sig mitt emellan pojkarna och lyssnade. Det var en stark upplevelse, som om hon äntligen gjorde plats för sig själv.