"Jag har kostat samhället 28 miljoner"

 
Jag har kostat samhället 28 miljoner– De är bra att vi stärker polisens resurser, men vi får inte spara in på socialtjänsten, säger Mehdi Adnan Mossa som föreläste på Socionomdagarna. För att förstå hur verkligheten ser ut och vilka behov som finns i de utsatta områdena är det viktigt att lyssna på människorna där. Mehdi Adnan Mossa berättar sin historia för att beskriva hur utanförskap kan leda till kriminalitet och att det gäller att arbeta förebyggande i de utsatta områdena för att spara människoliv, lidande och miljontals kronor.

Mehdi Adnan Mossa är en eldsjäl, en visionär och en överlevare. Han hamnade i kriminalitet, men kunde ta sig ur och vill nu hindra andra ungdomar att fastna i farliga och destruktiva miljöer. Han arbetar som kurator på Södertälje gymnasium och föreläser, främst på skolor. Dessutom försöker han påverka politiker.

– De skyller på kultur och etnicitet, utan att se orsaken varför det ser ut som det gör.

Mehdi föreläste under Socionomdagarna den 9-10 november då han berättade sin historia. Han kom till Sverige som 12-åring tillsammans med sin mamma. Pappan var redan på plats. De var tvungna att fly från Iran på grund av kriget.

Mamman kom från en akademisk familj och pappan var handelsman, men båda hade svårt att integreras i det svenska samhället. Pappan var svårt traumatiserad efter kriget och led av PTSD, men sökte aldrig hjälp. Han ville inte visa sig svag.

Mehdi var ensambarn och väldigt förväntansfull över att börja i svensk skola.

– Jag hade fått en portfölj i skinn av mina föräldrar, som ville visa att det var viktigt med utbildning. Jag blev utskrattad och mobbningen bara fortsatte för att jag var annorlunda och såg annorlunda ut.

Blev utåtagerande i skolan

Han kände sig sviken i skolan och tyckte att föräldrarna också blev svikna, de lärde sig inte språket och fick ingen hjälp. Hemma gjorde Mehdi det som förväntades av honom, men i skolan blev han mer och mer normbrytande.

– Jag märkte att man blev sedd och hörd om man var utåtagerande. Den första som såg mig och mina behov var en gängledare som jag blev presenterad för. Innan han ens sa hej till mig tittade han på mig och sa "Du behöver ett par nya skor". Inte ens mina föräldrar hade förstått det. Han följde med mig till sportaffären och köpte ett par skor till mig. Nästa gång vi sågs ville han att jag skulle hålla i ett paket åt honom. Självklart gjorde jag det.

Mehdis föräldrar var rädda för myndigheter och ville inte ens svara i telefonen när det ringde. Och när det började komma brev från polisen och socialtjänsten så var Mehdi snabb att plocka åt sig breven.

– Jag lärde mig att bli kompis med brevbäraren Kerstin så att jag kunde möta upp henne och ta emot breven som kom veckan efter jag hade blivit gripen av polisen för häleri eller vad det nu kunde ha varit.

Föräldrarna förstod inte vad utanförskapet hade lett till. Mehdi fortsatte på den kriminella banan, som gjorde att han som 18-åring fick sitt första fängelsestraff.

– Vad tror ni det blev för effekt att hamna på Österåkersanstalten som 18-åring? Tror ni att jag fick någon behandling? Nej, det var äta eller ätas därinne. Jag var tvungen att visa upp mitt domstolsprotokoll – de ville se om jag hade golat eller inte. Jag kom in som en vilsen 18-åring och kom ut som en gängmedlem.

Den ena skjutningen efter den andra

Det var en tuff miljö där barndomsvänner gick emot varandra för att klättra på stegen när någon annan hade fallit ifrån. De här killarna kom från trasiga och dysfunktionella hem, de sökte spänning och tillhörighet, men på grund av girighet så skedde den ena skjutningen efter den andra.

– Jag har förlorat 28 vänner. Många genom skjutningar, men också droger och rena överdoser. Många tar droger för att orka.

Mehdi tycker att hårdare straff behövs i vissa avseenden, speciellt för vuxna, men man kan inte generellt bara prata om hårdare straff.

– Vi kan inte lägga alla resurser på de gängkriminella. Vi måste lägga mer vikt på det förebyggande arbetet. Det har blivit en prestigefråga i debatten att bara efterfråga hårdare straff. När straffet för att bära vapen höjdes, vad gjorde man då? Jo, man gav vapnen till barnen. Det har blivit mycket värre för hur barnen utnyttjas idag.

Det råder också en tystnadskultur. Ingen vågar vittna.

– Det är inte många som är beredda att ge upp sitt arbete, sina liv och lämna allt för att vittna. Vad kommer att hända när den dömde kommer ut? Vi har inget stabilt vittnesskydd i Sverige. Alla olösta mord skapar också en frustration. Gängledarna kan dessutom styra sitt område från fängelset. Sedan kommer de ut som kungar, säger Mehdi Adnan Mossa.

Måste inse värdet av att arbeta förebyggande

Han vill att politikerna ska prata med människor och inse värdet av att arbeta förebyggande för att skapa en trygg uppväxt för barn och ungdomar i utsatta områden.

– De är bra att vi stärker polisens resurser, men vi får inte spara in på socialtjänsten. Forskning visar att förebyggande arbete med stöd till föräldrar och skolan ger de bästa resultaten. Då kan man inte skära ned på skolans resurser, stänga fritidsgårdar och låta socialtjänsten drunkna i administrativt arbete. Det är inte bara polisen som kan lösa det här problemet. Det är sant som man brukar säga att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.

Föräldrar i utsatta områden har ofta 2-3 lågavlönade jobb. Många gånger har de ingen aning att barnen är otrygga när de rör sig ute i området.

När Mehdi var 24 år fick han ett fängelsestraff på fyra år. Han undrar om vi kan gissa vad den 24-åriga Mehdi har kostat samhället, jämfört med den 12-åriga.

– Om du vill påverka politiker så ska du prata ekonomi. Jag tog faktiskt hjälp att räkna på det och jag har kostat samhället 28 miljoner. Tänk om man hade satsat de pengarna på en skola istället. Det hade räddat många barn. Man måste jobba med det friska. Det är därför jag jobbar i skolan.

Om insatserna kommer in senare så finns det större motstånd från ungdomarna.

Det dödliga våldet eskalerar

Det som gjorde att Medhdi kunde ändra på sig handlade främst om rädslan för att dö.

– År 2010 började de skjuta folk i benen. Sedan magen och sedan sköt de för att döda. Mellan 2011 till 2021 har det varit 360 dödsskjutningar i Sverige. Det har varit 2094 skottlossningar, 881 skottskadade och 432 sprängningar. En skottlossning kostar en miljon, en skottskada kostar samhället 20-30 miljoner. En sprängning kan innebära två år hos psykolog på grund av PTSD.

Mehdis mamma var glad när han fick fängelse i fyra år som 24-åring.

– Hon sa "Det räcker nu", "Nu kan jag sova gott om nätterna". Jag började tänka på vad hon hade offrat för min skull och även min pappa. De ville att vi skulle få det bra i Sverige och så hamnar jag i kriminalitet och missbruk.

Den här gången var Mehdi mer mogen att ta konsekvenserna för sina handlingar och göra valet att förändra sitt liv. Han gick till psykolog, fick skuldsanering och utbildade sig i fängelset.

– Men jag ljög och sa att jag gick till sjukvårdsterapeuten när jag skulle till psykologen, säger Mehdi med ett skratt.

Samtidigt skedde en splittring i gänget. Några yngre tog över. Mehdi låg inte själv i konflikt med någon eller var skyldig någon pengar, så han kunde stiga av ganska obemärkt och ta tag i sitt liv när han kom ut.

Man vågar inte riktigt prata om föräldraansvaret

– Det handlar om integrering. Jag fick min integrering genom min frus familj. Jag har pratat om det här med mina föräldrar. Föräldraansvaret är något man inte riktigt vågar prata om.

Han tycker att det är viktigt att föra samtal och coacha föräldrarna.

– Alla problem grundar sig i hemmet. Ju tidigare vi kan nå familjerna desto bättre. Det räddar liv. Socialtjänsten måste ut och knacka dörr för att berätta hur de jobbar, vad de kan hjälpa till med, att de inte kommer och tar barnen ifrån dig. De måste informera om vilken hjälp man kan få. Min mamma hade ingen aning.

Det finns alltid några få som inte vill ha hjälp och Mehdi menar att det är deras barn som är mest benägna att hamna snett. Därför vill han ta bort frivilligheten när det gäller föräldrar som inte vill komma på samtal.

– Det blir också ofta en krock med svenska normer. Jag älskar mina föräldrar, men de hade inte förutsättningarna. Det ledde till frustration.

När väl en orosanmälan kommer och socialtjänsten kopplas in kan det redan ha gått för långt. Hög skolfrånvaro, kriminalitet, missbruk, psykisk ohälsa. Det är svårare att vända ett negativt beteende och Mehdi tycker också att det saknas tydliga ramar i skolan och samhället.

– Det är mycket daltande; "Vad känner du?", "Vad vill du?". Hemma var det mer ordning, så föräldrarna hade svårt att förstå hur jag kunde uppföra mig dåligt i skolan när jag var så skötsam hemma.

Om vårdnadshavarna inkluderas genom föräldracoaching, socialtjänsten blir mer synlig och får mer resurser så de kan arbeta förebyggande, så tror Mehdi att det kan bli bättre för nästa generation.

– Två generationer har gått förlorade. 360 har skjutits till döds, många i tonåren. De är bara barn, de gängkriminella som verkar i de utsatta områdena och styr de med hjärnhand. Tar man dem åt sidan så gråter de, avslutar Mehdi Adnan Mossa.