Internationellt utbyte gav nya perspektiv

Under fyra veckor har socialarbetare från Indien, Turkiet, Tyskland och Österrike varit på besök i Sverige som en del i ett internationellt utbytesprogram.
– Det är otroligt intressant att ta del av socialt arbete i olika länder och olika världsdelar. Man känner igen behoven och problemen, det är lösningarna som skiljer sig åt, säger Helena Reinius, CIF Sweden.

Det är fjärde och sista veckan för CIF-deltagarna när vi träffas hemma hos Helena Reinius, styrelsemedlem i CIF Sweden. CIF står för The Council of International Fellowship for Social Workers and Youth Leaders. Genom att utbyta erfarenheter inom det sociala fältet vill man öka den professionella kunskapen och förståelsen för kulturell mångfald.

Deltagarna har bott i värdfamiljer för att komma närmare svensk kultur och varit runt i flera städer för att se hur man jobbar inom olika områden. De har också fått en introduktion i hur det svenska välfärdssystemet är uppbyggt. I Stockholm har de bland annat besökt Sveriges riksdag, Socialstyrelsen och SKR, Sveriges kommuner och regioner.

Tidigare på dagen har de fått höra mer om socialtjänstlagen hos JP Infonet, där Helena Reinius jobbar. Nu är det dags för workshop och utvärdering av studiebesöken.

– I år har vi tagit emot deltagare från Indien, Turkiet, Tyskland och Österrike. Vi strävar efter att ha en bra mix från olika delar av världen, inte bara Europa. Då kan de också lära sig mycket av varandra. Det här utbytet ger deltagarna livsförändrande erfarenheter och vänner för livet, säger Kristina Weinsjö, ordförande för CIF Sweden.

Hon sätter sig med gruppen och ber dem att skriva ned sina erfarenheter på lappar medan Helena Reinius förbereder lunchen. Det märks att gruppen har kommit varandra nära under de här veckorna och de uppskattar att få tid tillsammans för att diskutera olikheter och insikter.

Fältgruppen i Jönköping var höjdpunkten för Katharina

– Höjdpunkten för mig var i Jönköping när jag fick följa med Fältgruppen där. De skapade så goda relationer med ungdomarna, vilket var fantastiskt att se. De träffades inte bara ute på kvällen, utan de fanns även på skolan på morgonen, berättar Katharina Lidner, skolkurator från Tyskland.

Hon var också till Barnahus i Jönköping. Det var trivsamt och välkomnande, förutom i ett rum där det var lite för kalt, tyckte hon. I Tyskland är det mer barnfokus, även om socialsekreterarna är mer strikta. Det är också mer frivillighet i Sverige.

– Skolsköterskor som ni har i Sverige är väldigt bra. Ni har också bra samverkan mellan socialvård och sjukvård, fortsätter hon.

Marlene Neuteufel, socialarbetare från Österrike, skriver ”FIKA 9.30” på en lapp. Hon tyckte det var trevligt med en gemensam paus där man sätter sig ned med en kopp kaffe och kan prata om privata saker. Hon hade besökt Göteborg och Stenungssund.

– Hemma har vi ofta ingen rast alls när man jobbar inom skolan och det finns inte mycket utrymme för samtal. Ni har också ett utbrett familjehemssystem, vi har bara familjehem för små barn.

Svenskarna ser mer till individen

Aysegül Gülkeser, psykolog från Turkiet, tyckte att svenskarna ser mer till individen i stället för familjen.

– Jag bor med min mamma och tar hand om henne. Ni har mer utbyggd äldrevård och bättre familjehemssystem. Vi har problem med barnarbete, problem med utveckling och demokrati.

Meningen är att skapa förståelse och att deltagarna kan ta med sig något hem

Aysegül och Milind Prabhakar hade besökt Växjö tillsammans. Milind är chef för en stiftelse i Mombay, Indien, som hjälper gatubarn. Han berättar att de har många barnhem och tycker att vårt system med familjehem är mycket bättre. Men han är bekymrad över att våra äldre bor själva och är mycket ensamma.

– Vi tar hand om våra föräldrar och vi har en stark familjekultur. Ni skiljer er för lätt, det är inte bra för barnen. Men det är bra att männen hjälper till med matlagning och ni är duktiga på återvinning. Vi har problem med nedskräpning och förorening. Om vi också skulle cykla, som jag ser att ni gör, så skulle det bli bättre. Hos oss är det bara barnen som leker med sina cyklar. Det får vi ändra på. Ni jobbar också längre upp i åren och är duktiga att röra på er, de äldre ser mycket starkare ut här.

Det var lite lustigt att Milind som är man, gärna ville ta efter hans värdfamiljers sätt att dela på matlagningen i hemmet, medan Sunita Nambiyar, en kvinnlig forskare från Indien tyckte synd om mannen i sina värdfamiljer.

– Ni tar inte hand om era män, menar hon. Ni måste visa att ni bryr er om varandra. Hemma gör jag frukost till hela familjen innan jag går hemifrån. Här verkar alla plocka fram till sig själva från kylskåpet utan att fråga om någon annan vill ha.

Kulturellt, internationellt och professionellt utbyte

Det blir intressanta diskussioner om könsroller, normer och värderingar. Själva tanken med CIF är att utbytet står på tre ben som alla är lika viktiga. Det handlar om ett utbyte kulturellt, internationellt och professionellt.

– Vi kan alla lära och inspireras av varandra. Dessutom lär vi oss om oss själva. Meningen är att skapa förståelse och att deltagarna kan ta med sig något hem. Jag gillar att visa upp sådant som är uppbyggt med enkla medel och därför är enkelt att inspireras av även för de som är från länder med mindre resurser. Har man duktiga socialarbetare så kan man göra mycket av lite, säger Kristina Weinsjö.

Hon menar att man lär sig väldigt mycket på att åka till olika kommuner och observera hur de arbetar. Det är stor skillnad på landsbygd och storstad. Sunita uppskattade att få ha sin bas i Östersund, där hon fick träffa forskarkollegor på Mittuniversitetet, delta i undervisningen och hålla en föreläsning för eleverna. Hon var tacksam över samtalen mellan kollegor som var öppna och icke-dömande.

– Man kommer hem med nya perspektiv, men det gäller att våga utmana sig själv och sina egna föreställningar, säger Kristina.

Hon har själv varit på en CIF-resa till USA och Helena Reinius var till Frankrike.

– Jag lärde känna Frankrike, men också Algeriet, Costa Rica och Rumänien som de övriga deltagarna var ifrån. Det är det som är så fantastiskt med det här nätverket, avslutar Helena.