”Inget barn ska behöva skämmas för att berätta om incest”

1 – 2 barn i varje klass. Så många utsätts för sexuella övergrepp i hemmet.

1 – 2 barn i varje klass. Så många utsätts för sexuella övergrepp i hemmet. Lena Morin Nilsén var ett av de barnen. Hon startade nxtME, en ideell organisation, vars mål är att genom föreläsningar öka kunskapen om incest för dig som arbetar inom vård och omsorg.

– Samhället måste bli bättre på att upptäcka utsatta barn och ge dem rätt hjälp direkt, säger hon.

Organisationen nxtME har idag – snart 10 år efter att Lena Morin Nilsén grundade den – åtta anställda. Under åren som gått har nxtME erbjudit regelbundet stöd för närmare 400 personer, föreläst för närmare 20 000 personer och startat upp stödverksamhet i fem olika län.

Vikten av verksamheten kan inte överskattas, eftersom kunskapen och bemötandet gentemot incestutsatta brister på många plan.
nxtME poängterar vikten av ett kunskapshöjande arbete, där organisationen vill se att personer som arbetar med barn och unga har större förståelse för komplexiteten kring övergrepp som sker av en nära anhörig/anknytningsperson till barnet. Samt hur utsatta barn och unga bemöts, stöttas och får hjälp att må bra.

– Vi vet att det inte är lätt att se de yttre tecknen, men med mer kunskap vet vi att övergreppen tidigare kan avslöjas.

Därför är en viktig del av vårt arbete att komma ut i skolor, universitet och kommuner och föreläsa om incestproblematiken.

Lena Morin Nilsén påtalar värdet i att bryta tystnaden och tabun kring incest för att barn och vuxna ska våga prata, fråga och berätta om vad hen utsätts för.

För omgivningen var de som vilken familj som helst. Pappan var framgångsrik företagare och mamman hemmafru. Lena Morin Nilsén var populär, kaxig och duktig i skolan. Men bakom lyckta dörrar levde familjen i ständig terror av pappan. Fysiskt och psykiskt våld präglade vardagen.
När mamman efter flera år bröt sig fri – och de äldre syskonen flyttade hemifrån – började pappan utsätta sin yngsta dotter, Lena för sexuella övergrepp.

– De pågick under hela högstadiet och gymnasiet. Med tiden blev övergreppen allt grövre, och på den här tiden pratade ingen om incest så jag visste inte om någon kunde hjälpa mig, berättar Lena.

Hennes mamma anade oråd, och försökte få hjälp från socialtjänsten för att skydda Lena och få henne ur faderns grepp. Men deras svar var att hon bara hittade på.

Efter fem långa år kom äntligen hjälpen från ett helt annat håll. En bekant som fått höra om Lenas situation dök plötsligt upp och tog henne handgripligen bort från pappans kontroll.
Ut ur mardrömmen.
Pappan dömdes till tre års fängelse. En sorts upprättelse för Lena, men efter rättegången stod hon där helt ensam och skulle ta sig vidare i livet.

– Jag blev inte erbjuden någon hjälp alls. Så jag körde bara på, jag flyttade till Stockholm, bostaden var fläckfri, jag arbetade hård, sprang maraton, vilade i stort sett aldrig. Jag tillät mig inte att vara svag. Min syn på livet var att det inte ska vara kul, utan bara uthärdas.

Men för tolv år sedan sade hjärnan stopp.
Efter 30 år med PTSD på grund av övergreppen gick det inte längre att skjuta ifrån sig, så Lena bestämde sig för att våga söka hjälp.
– Att gå hos en traumapsykolog i 1,5 år var den bäst hjälpen jag har fått. Det var fantastiskt att ha någon som vågade lyssna, som sa: ”Jag kommer att finnas kvar tills du inte vill ha mer hjälp”.

Samtidigt som kroppen och sinnet läkte, tog Lena tillfället att uppfylla den dröm hon haft av att hjälpa andra i liknande situation som hon själv upplevt. Hon grundade nxtME.

– Betydelsen av att få prata om vad som har hänt – med andra utsatta som tror på ens berättelse – kan inte överskattas.
Vårt mål är att varje person som söker stöd hos oss ska kunna tro på att livet faktiskt kan bli bra trots övergreppen de har utsatts för. Jag lyckades sluta känna skam för vad jag hade varit med om, och jag vill inte att en enda kille eller tjej ska behöva skämmas längre.

Vill ni veta mer om nxtME, boka föreläsningar eller stötta arbetet? Klicka här!