Reportage

I toppen sitter ofta en narcissist eller psykopat

Ledaren är ofta en narcissist eller psykopat som vill ha pengar och makt. Foto: Getty Images

Håkan Järvå var 20 år när han drogs in i Scientologikyrkan. Han förblev troende i 14 år och när han lämnade organisationen var uppvaknandet chockartat. I dag är han psykolog och författare med expertis inom radikala rörelser.

Håkan Järvå är psykolog och författare med expertis inom sekter och radikaliserade rörelser. Enligt honom är en vanlig missuppfattning om sådana rörelser att det handlar om helt olika saker:– Egentligen liknar de varandra, de har alla snarlika strukturer. Det behöver inte handla om religion, utan kan vara politik eller någon annan typ av grupp.

Det som förenar rörelserna är att de är formade som ett totalitärt system där det är lätt att dras in, fastna och bli isolerad från omvärlden.

– Det här märker avhoppare från olika rörelser när de börjar prata med varandra. ”Oj, det var precis som i min grupp”. Jehovas vittnen tillhör kristendomen, men är till exempel väldigt lik salafismen, som tillhör islam. Och de som har varit med i kriminella gäng eller politiska extremiströrelser vittnar om samma sak. De har alla varit en del av diktatoriska system.

I februari 2021 släpper Håkan Järvå en bok: Radikalisering – vägar in och ut ur extremism och fundamentalism. Där finns en definition av sekter och extremiströrelser.

”Extremiströrelse/sekt/fundamentalistisk rörelse/radikal rörelse: En rörelse där man med hjälp av en radikaliseringsprocess och rekryteringsprocess isolerar individen i en språklig inramning av världen där det känns självklart för medlemmarna att utföra handlingar som de, och en majoritet av alla människor under normala omständigheter, inte skulle utföra, samtidigt som dörren till alternativa tolkningar av verkligheten är stängd.”

Han skiljer på radikaliseringsprocessen och rekryteringsprocessen. Radikaliseringsprocessen är hur man får en person att anamma en helt annan världsbild. Den handlar om att få dem att normalisera handlingar som de i ett normalt läge inte skulle utföra. Ideologin får dem att känna att det är naturligt.

– Men vad ideologierna säger att de ska göra skiljer sig åt. Det kan handla om att spränga sig i luften, bli våldtagen av ledaren eller sälja sex. I den världen de lever i är det begripligt och självklart att göra sådana saker. Det är detta som jag tror att folk har svårt att förstå. ”Hur kan de tro på något sådant?” Men medlemmarna har sakta letts in i en annan värld där det råder andra lagar.

Har någon form av personlighetsstörning

I toppen sitter ofta en narcissist eller psykopat, det vill säga en människa som har någon form av personlighetsstörning och har startat organisationen. Syftet är att han eller hon utnyttjar människor som på något sätt gynnar honom eller henne.

– Det handlar ofta om pengar, sex eller makt.

Håkan Järvå har själv erfarenhet av att vara medlen in i en sekt. Som 20-åring blev han indragen i Scientologikyrkan och förblev troende i 14 år.

– När jag kom till insikt var det chockartat. Det var som att vakna upp ur en dröm och psykos där jag hade haft min tolkning av världen och helt plötsligt insåg att allt det jag trott på var bluff och båg. Jag kom i kontakt med verkligheten och förstod spelet bakom scientologin.

Han förklarar att han i flera år befann sig i någon slags ”ingenmansland” innan han landade och visste vad han ville göra i framtiden. Eftersom det han hade genomgått handlade om människor och om psyket valde han att studera psykologi. I dag hjälper han andra som vill lämna extrema och radikaliserade rörelser.

Men vem hamnar i en sekt? Har de som dras med några särskilda personlighetsdrag?

– Man brukar prata om riskfaktorer och en av dem är att vara mellan 16 och 26 år. I den åldern är många sökande och vill göra sig fria från sin uppväxt och sina föräldrar. De vill stå på egna ben men saknar erfarenhet. Det är som när kalvarna släpps lös, då är de lätta offer för rovdjur.

Den andra faktorn är att de har oturen att stöta på ”rovdjur”, det vill säga medlemmar från en sekt eller extremiströrelse som är medveten om de unga personernas sårbarhet och utnyttjar den svagheten för att värva dem.

En tredje riskfaktorn är att inte vara i kontakt med ett socialt nätverk.

– Ett bra nätverk har en tendens att motverka den här typen av påverkan. Men om du är lite utanför och inte passar in, exempelvis är ute och reser eller kanske är nyinflyttad, då är du mer sårbar.

Har du då oturen att stöta på en rekryterare från en extremiströrelse eller sekt är risken större att du dras med.

De flesta rekryteras in

– De flesta rekryteras in – de söker alltså inte upp den här typen av verksamhet på egen hand.

Det är å andra sidan ganska vanligt att de som växer upp i sekter eller extremiströrelser hoppar av i när de är i samma ålder som andra rekryteras in, de vill säga 16 till 26. Av samma skäl, de är sökande och vill stå på egna ben.

Det är inte heller ovanligt att de som gick med i tonåren hoppar av när de kommer upp i trettioårsåldern. Det är ofta en ungdomsföreteelse och sekterna livnär sig på ungdomar.

– Det är likadant med IS och Nordiska motståndsrörelsen, de rekryterar aktivt ungdomar med rätt profil.

Vilken typ av rörelse som personerna söker sig till handlar till stor del om vilket utbud som finns där de befinner sig. Men det måste också finnas något i ideologin som är lockande.

– Det är lättare att bli kristen fundamentalist om du har vuxit upp i ett kristet hem. Men visst finns det även dem som konverterar till islam och andra varianter, säger Håkan Järvå.

Vad kan vi göra för att hjälpa någon som har hamnat i en sekt?

– Det är jätteviktigt att skola och socialtjänst etablerar kontakt med barn som växer upp i en sekt eller extremiströrelse och bryter deras isolering.

I exempelvis Jehovas vittnen får barnen inte umgås med jämnåriga utanför rörelsen. De får lära sig att omvärlden är ond och farlig och att de kan bli smittade av demoner.

– De flesta låter sektungdomarna och barnen vara ifred för att de inte vet hur de ska agera. Men genom att skapa kontakt visar du dem att omvärlden inte är ond.

Försök att inte ifrågasätta

Det är viktigt att förstå att lösningen inte ligger i att försöka diskutera och ifrågasätta deras ideologi. Då förstärks bara deras uppfattning om att omvärlden är ond.

– Detta gäller även människor i förhatliga organisationer som till exempel nazister eller IS. Det är dessutom extremt viktigt att du inte är rädd för att ha kontakt med dem om du vill lindra och motverka extremism. 95 procent av medlemmarna är i grunden inte psykopater och farliga – de har letts in i den här världen.

– Det är som att bli svärdslukare. De måste lära sig att hejda kräkreflexen. När du ska jobba med radikaliserade personer måste du också komma förbi kräkreflexen. Klarar du inte det spelar du bara extremisterna i händerna.

Om de väljer att lämna sekten eller extremiströrelsen är det viktigt att visa att du är närvarande och finns där för dem.

– Det de upplever är som att landa i en mörk skog och inte ha någon aning om var de befinner sig. Det bästa du då kan göra är att bara möta upp och säga: ”Hej, det här är fullt normalt, jag finns här för dig och lyssnar.”

Personen har levt i en fantasivärld och det handlar om att sätta den i kontakt med verkligheten så att den kan få egna erfarenheter. Han eller hon är van vid att någon talar om hur man ska vara och vad man ska känna, men nu måste han eller hon själva lära sig vad denne tycker om eller ogillar.

– Jag jobbar mycket med terapimetoden Acceptance and Commitment Therapy, ACT.

ACT handlar om att i stället för att ändra jobbiga tankar och känslor, lära en person att acceptera dem och gå vidare.

– För dem som har vuxit upp i en sådan här rörelse är det extremt jobbigt och de kan vara väldigt vilsna. De som rekryterades i unga år har ändå något att falla tillbaka på när chocken väl har lagt sig. Men den som har vuxit upp i en rörelse har aldrig haft en riktig världsbild.

Text: Åsa Larsson