Krishantering är kanske viktigare än någonsin i den oroliga och snabbt föränderliga värld vi lever i. Många företag i Sverige är förskonade från större kriser, medan andra hanterat både större och mindre kriser. De flesta av oss har någon typ av erfarenhet av att hantera kriser som kom med pandemin. Aida Alvinius är professor i ledarskap och ledning och har lång erfarenhet av att utbilda människor i olika yrkesgrupper inför och efter en kris.
– Jag drivs av att alla människor med samhällsbärande funktioner ska bli erkända krishanterare, säger Aida som är aktuell med boken ”Krisledarskap i praktiken – att leda genom svåra tider”.
Det började med att hon som barn sökte svar på frågan; varför blir det krig?
Hon föddes i Bosnien och kom till Sverige under kriget som 13-åring. Aida berättar att hon alltid har haft en enorm kunskapstörst.
– Jag minns att jag ofta läste böcker och pluggade i skenet av levande ljus, medan kriget pågick utanför och vi saknade el. Jag försökte till exempel memorera det periodiska systemet, det var min copingstrategi för att hantera ovissheten och rädslan när granaterna föll, berättar hon.
I Sverige togs hon emot med öppna hjärtan och hon älskade att gå till skolan, tyckte helgerna var långtråkiga och längtade till skolan, för att lära sig mer. Hon minns sina fantastiska lärare än idag. Efter gymnasiet började hon plugga sociologi, statsvetenskap och arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Sen fick hon jobb på Försvarshögskolan, ledarskapsavdelningen i Karlstad.
– Jag ville lära mig varför människor krigar. Det var en av drivkrafterna bakom att jag sökte mig till Försvarshögskolan, men än har jag inte alla svar, säger hon.
I 21 år har Aida arbetat med frågor som rör ledarskap, krishantering, totalförsvarsfrågor och organisatoriska dilemman som kommer från komplexa beslut och förändringar i samhället. Hon är forskare och lärare på högre officerprogrammet (HOP) på Försvarshögskolan och utbildar även på mastersprogrammet i ledarskap och ledning för försvar, krishantering och säkerhet, som hon också är programansvarig för.
Krisledarskap i praktiken
Hon gav nyligen ut boken ”Krisledarskap i praktiken – att leda genom svåra tider”, om insikter, verktyg och forskningsbaserade råd till personer i ledande ställning, när krisen slår till.
Definitionen av kris har diskuterats i årtionden i forskningsvärlden. En gemensam nämnare är att det handlar om en oförutsedd samhällsstörning som kräver många aktörer, stora resurser och förmågan att improvisera. Kriser delas också upp i låg-och högintensiva.
– Olika exempel på kriser är pandemier, klimatförändringar, antibiotikaresistens, naturkatastrofer och antagonistiska kriser. Lågintensiva kriser kan också eskalera och bli högintensiva kriser, som exempelvis incelkulturen som frodas i den virtuella världen i skuggan av samhället, förklarar Aida.
En kris består av tre faser; förberedelsen, den akuta fasen och lärandet efter krisen. Aida förklarar:
– I förberedelser ingår till exempel riskbedömning och att skriva krisplaner. Man ser också över sin organisations resurser och utrustning och planerar och övar tillsammans med sin personal. Dessa förberedelser är något man gör i vardagen, för att ha så mycket beredskap som det går. När krisen är ett faktum gör man en lägesbildshantering, för loggbok och dokumenterar om händelsen. En ledare måste ibland fatta beslut på undermåligt underlag, väntar man in längre kan det vara för sent. Man behöver se över samverkan med andra aktörer som till exempel räddningstjänst, POSOM-gruppen, polisen, ambulans samt frivilliga organisationer. Sedan i efterfasen handlar det om att ge fortsatt krisstöd, återskapa trygghet och utvärdera händelsen. För en ledare är det mycket viktigt att finnas där då alla kommer att vända sig till den, för både stöd och mer information.
Våra känslor behöver tas hand om
Det mest mänskliga vi har är våra känslor och de behöver tas om hand för att undvika följdreaktioner som till exempel frustration, rädsla, ovisshet och i förlängningen kanske även andra svårare reaktioner.
– Man måste vara beredd på att hantera andras känslor, men även sina egna och inte vara en ensamhjälte som inte tar hjälp. Ta in psykolog eller präst, delegera och underlätta. Både känslohantering och återhämtning blir lättare om man har en plan och tar hjälp. Kriser är mycket mer känsloladdade än man tror, det märktes inte minst under pandemin då vi drabbades både socialt och emotionellt, menar Aida.
Ett gott ledarskap handlar om flera egenskaper, men att bygga relationer är en viktig grund.
– Framför allt är det omtanken om sina medarbetare som är viktig, att personen är lyhörd, lösningsorienterad och omfamnar motstånd och låter medarbetarna vara delaktiga. Jag har ett citat jag brukar använda; ”Man kan leda genom kris med struktur och styrka, men man vinner hjärtan och bygger framtid med relationer och med kärlek som kompass”. Självklart behöver ledaren följa lagar, regler och rutiner, samt inneha rätt kompetens för sitt jobb, men med goda relationer skapar man viktig trygghet och tillit, säger Aida.
Krisledarskap är att snabbt kunna anpassa sig
Ett väl fungerande ledarskap i kris handlar också om förmågan att snabbt anpassa sig till nya situationer, ommobilisera och väga mellan moraliska dilemman.
– I en kris krävs improvisation, utan vetskap om utfallet. Vi kan ställas inför situationer där båda besluten är dåliga. Ett tydligt exempel är att det brinner i en byggnad som inhyser en förskola och ett äldreboende, vilka ska du evakuera först? Hur ska man som ledare tänka, göra och hur ska man motivera sitt val och agerande? Det här är sådant som är bra att ha tänkt igenom redan i beredskapsfasen.
All förberedelse är bra, för att man vill undvika att folk blir handlingsförlamade eller bestlutsrädda, menar Aida.
När vi talar om att leda kriser vill Aida betona vikten av andra krishanteringsaktörer i samhället, som lärare och personal inom vård och omsorg. Generellt kvinnodominerande yrkesgrupper, som historiskt inte betraktats som aktiva krishanteringsaktörer, men som måste anta nya roller som krishanterare.
– Traditionellt har branscher inom säkerhet, försvar och krishantering attraherat män. Men i samband med kris har man insett att kvinnodominerande verksamheter är minst lika viktiga. Sen förväntas alla verksamheter ingå i Totalförsvaret, så det ligger i landets intresse att alla får förutsättningar för detta viktiga arbete, säger hon och fortsätter:
– Jag brinner för de yrkesgrupper som hanterar kriser i vardagen, skolan, socialtjänsten och vården. De som inte tränas, men gör det ändå. Som motpart till de mansdominerade organisationerna, som till exempel polis och räddningstjänst, militära organisationer som får daglig träning. Att dessa kvinnodominerande yrkesgrupper ska bli erkända, det är det som driver mig.
Vi behöver alla förbereda oss
När trenden visar på fortsatt ökning av globala konflikter, cyberhot och naturkatastrofer, behöver vi alla, inte bara ledare, förbereda oss på olika sätt. Aida menar att vi måste tillbaka till grundläggande baskunskaper, för att bygga ett motståndskraftigt samhälle. Några exempel är hur man odlar mat, använder papper och penna och socialiserar sig utan digitala verktyg. Sådant vi gjorde för 30-40 år sedan.
– Det digitala samhället har krympt våra sociala relationer så vi behöver bygga upp dem igen. Skulle vi till exempel drabbas av en solstorm, skulle den slå ut hela den digitala infrastrukturen och då kan inte en i-pad i närheten lösa några problem, som vi är vana vid. Både politiker, skolor och vi föräldrar behöver lära ut hur man klarar av grundläggande beredskap i kris. Skapa kontakter med grannar och människor omkring och öva på beredskap. Att satsa på de sociala relationerna är helt avgörande hur en kris hanteras.
