Hjältar agerar mot hedersförtryck

Under tre år har projektet Shanazi hjältar genomförts i Gävle med ambitionen att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Nu har forskare från Högskolan i Gävle utvärderat projektet och kan visa på en positiv inverkan på kunskapsspridning, medvetenhet och attityder om jämställdhet och hedersrelaterat våld. Deltagarna uppfattas som goda förebilder, sanna hjältar, som har kunnat påverka andra ungdomar och familjemedlemmar.

Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar främst flickor och kvinnor, genom att de kontrolleras och hindras från att leva med den frihet och bestämmande över sina egna liv som de har rätt till. Även pojkar och hbtqi-personer drabbas.

Det här våldet handlar om att upprätthålla normer och värderingar som råder i den egna familjen eller släkten bland personer från vissa länder och där kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet betraktas som nödvändig för att upprätthålla familjens anseende.

Eftersom även ett rykte kan skada familjens heder så är det vanligt att flickor kontrolleras hårt och inte får delta i sociala aktiviteter efter skolan, vara med vänner eller delta i simundervisningen.

Bortgifte, könsstympning, fysiskt våld och till och med mord utförs också i hederns namn. Det här är ett allvarligt samhällsproblem som ska förebyggas och bekämpas enligt en nationell strategi från regeringshåll.

Motverka hedersrelaterat våld

Shanazi hjältar är ett projekt som ska förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck, destruktiva maskulinitetsnormer och stereotypa föreställningarna om genus för att öka jämställdheten.

En utgångspunkt har varit att det inte räcker med lagstiftning, utan att man behöver jobba med kunskap och dialog för att förändra rådande normer inom hederskontexten. Tanken är att tidigt våldsförebyggande arbete med pojkar och unga män behövs för att kunna påverka patriarkala strukturer som våldet och förtrycket bygger på.

– Det var Hoshi Kafashi som grundade den första gruppen Shanazi hjältar i Linköping 2010. Shanazi betyder stolthet på kurdiska, så det är ungefär Stolta hjältar. 2016 hade drygt 30 unga killar rekryterats i projektet, som inte längre finns kvar i Linköping. Men 2020 startade vi upp Shanazi hjältar i Gävle och har nu utbildat 29 killar på tre år, säger Rodin Hajo, projektledare för Shanazi hjältar i Gävle.

När han fick tjänsten så var det första uppdraget att rekrytera tio killar med invandrarbakgrund som skulle fungera som ambassadörer och bidra till en attityd- och beteendeförändring kring hedersnormer.

– Jag fick ihop 9 killar i åldrarna 17-23 år som jag bedömde skulle passa för uppdraget. Det behövde bland annat ha godkännande från familjen för att få delta. Vi träffades en gång i veckan, tre timmar åt gången och redan från början frågade jag vad de själva ville, om de ville göra något bra av det här eller bara komma hit och fika. De var på direkt och sa att ”Vi vill ta över Gävle”, det var kaxigt sagt, men det är viktigt att sikta högt.

Stark känsla av samhörighet

Rodin såg till att det kom representanter från olika håll för att peppa killarna och de inledde arbetet med olika teambildande övningar. En stark gemenskap stärker känslan av samhörighet och förmågan att kunna agera och göra skillnad.

Projektet består av tre faser; att se, förstå och agera. Genom diskussion, kunskapshöjande åtgärder och aktiviteter arbetade gruppen utifrån de olika faserna.

– Vi skapade en trygg plats där killarna kände att de kunde dela med sig av sina erfarenheter och uttrycka sina åsikter. År två bildades en ny grupp på 11 personer och för dem tog det fem månader innan de vågade öppna sig. Jag var tvungen att först dela med mig av min egen resa som liknar deras på många sätt.

Kändisstatus i Gävle

Årskull 2 var killar med machoattityder och en tuff yta. Kanske hade de lockats av att medverka i Shanazi hjältar utifrån den stjärnglans den första gruppen spred då de fick lite av en kändisstatus i Gävle. Hjältarnas Instagram växte, de fick stor uppmärksamhet i media och var runt och föreläste på skolorna i kommunen.

– Men när grupp två hade kommit igång på allvar så uttryckte en av killarna sin tacksamhet med orden ”Hade jag inte fått varit en del av det här så hade jag varit en av de gängkriminella i Gävle”, berättar Rodin.

Mötesplatsen har blivit mer än en träffpunkt en gång i veckan, killarna kommer hit i stort sett varje dag och projektet har blivit en permanent satsning. Grupp tre av hjältarna i full gång och nästa år finns det planer på en grupp tjejer; Shanzi hjältinnor.

På Högskolan i Gävle har en grupp forskare följt projektet under ett och ett halvt år vars huvudsakliga syfte var att mäta och utvärdera resultatet samt se vilka effekter Shanazi hjältars arbete har fått i samhället. Forskargruppen utvärderade både årskull 1 och 2 för att se hur utfallet av utbildningsinsatserna och aktiviteterna motsvarat projektets målsättning.

– Vi ville bland annat undersöka vilka deltagarna var när de inledde projektet och hur deras medverkan i Shanazi hjältar har påverkat deras kunskaper, medvetenhet och attityder, säger Charlotta Donohue, filosofie master och universitetsadjunkter i socialt arbete, som har ingått i forskningsgruppen som ligger bakom utvärderingsstudien.

Syftet med studien var också att undersöka hur hjältarna hade fungerat som ambassadörer i samhället samt vilka utmaningar och framgångsfaktorer som kunde identifieras i projektet. Eftersom hedersrelaterat våld (HRV) är ett känsligt ämne behövdes det utformas en noggrann etikansökan som Etikprövningsmyndigheten därefter skulle godkänna.

Ansvarig forskningsledare har varit Stefan Sjöberg, docent i socialt arbete och universitetslektor (PhD) i sociologi vid Avdelningen för socialt arbete och kriminologi, Högskolan i Gävle. Övriga i forskningsgruppen har varit Catharina Löf, universitetslektor (PhD) i socialt arbete och Nessica Nässén, filosofie master och universitetsadjunkt i socialt arbete.

Studien genomfördes på uppdrag av Gävle kommun som till detta beviljades medel från Brottsförebyggande rådet och Delegationen mot segregation.

Så gick studien till

Under studien genomfördes intervjuer med hjältarna i årskull 1 och 2, styrgruppen för projektet, arbetsgruppen, projektledare Rodin Hajo samt familjemedlemmar till hjältarna. Det gjordes också en enkätundersökning i gymnasieskolorna där hjältarna bidragit med utbildningsinsatser där dryga 200 enkäter samlades in.

Forskningsresultaten visade att deltagarna hade varierande grader av kunskap om hedersrelaterat våld innan projektet startade. En del hade hört talas om hedersproblematiken, några uppgav att man hade pratat om det i familjen medan andra sa att man inte alls pratade om ämnet hemma. En ansåg sig ha god kännedom, en annan förstod inte innebörden av heder innan deltagandet och en berättade att han levt inom hederskontexten hela sitt liv.

I intervjuerna med hjältarna framkom det att heder inte alltid behöver handla om kontroll och förtryck, utan även kan betraktas som traditioner kopplade till kulturen, som till exempel respekt för äldre, maträtter och andra traditioner.

I den första fasen av utbildningen som handlar om att se innebär det att se varandra som individer och som gemensamma resurser men att också kunna förstå sig själv, sin identitet och bakgrund i relation till andra.

Den första fasen är viktig för relationsskapandet inom gruppen; att bygga empowerment, både som individer och som grupp. Forskningsresultaten visar att den transformativa ledarskapsstilen har varit en framgångsfaktor i projektet och i intervjuerna med hjältarna beskrivs projektledaren som en viktig person som kommit att bli som en familjemedlem och någon man hyser stor respekt för.

Rodin är viktigt för gruppen

– Det framkom tydligt att Rodin är en central del i projektet genom sitt sätt att föregå med gott exempel och förmåga att bygga laganda i gruppen. Förutom en duktig ledare behövs en välgenomtänkt organisationsstruktur bestående av en styrgrupp och arbetsgrupp samt en samverkan med andra aktörer. Detta saknades i Linköping vilket innebar att grundaren Hoshi Kafashi ensam fick axla ansvaret för Shanazi hjältar, berättar Charlotta.

I första fasen ingick ett tillfälle där hjältarna skulle börja prata om känslor i gruppen. Rodin bad deltagarna att berätta om en person som har påverkat dem i livet. Detta öppnade upp till starka berättelser som till exempel någons pappa som hade gått bort och de förväntningar att då bära rollen som mannen i huset. Även fast detta inte var uttalat upplevdes ändå en förväntan utifrån de traditioner som finns i hemlandet vilket inte är en lätt uppgift för en ung kille.

– Hjältarna i årskull 2 var mer utmanande att jobba med på grund av machoattityder och ett hårdare ”skal” än den första kullen. När de väl började att öppna sig var det en hjälte som inte kunde sluta gråta medan en annan blev fruktansvärt arg då han delade med sig av en situation som har kommit att prägla honom djupt. Var hade den där ilskan tagit vägen om den inte hade fått komma ut i vårt trygga rum? En hjälte berättade om en begränsad mamma som hindrades från att sminka sig när hon skulle gå ut. En annan om när han som fyraåring inte orkade gå längre efter två dagar på flykt från hemlandet då hans mamma slänger sina sista väskor i dikeskanten för att istället bära på honom. En kille berättar om när han blev slagen av sin pappa med ett bälte och en annan vars bror försökte ta självmord. Vissa av de här killarna var barndomsvänner sedan tidigare, men hade aldrig pratat med varandra om de här sakerna. De uttryckte efteråt att det var skönt att få ur det de burit omkring på, berättar Rodin.

Har inte förstått att de levt i en hederskontext

Forskningsresultaten belyser att en del av hjältarna inte förstått att de själva levt i en hederskontext. Ett exempel är att tänka att man behövde hålla ordning på sin lillasyster eller att det är fel att hon skulle få sova över hos någon kille medan det för en själv inte är något konstigt att övernatta hos en tjej.

– Jag brukade fråga dem hur de själva skulle tänka om de fick en dotter och hur de skulle behandla henne. Då blev det lättare att se det som en självklarhet och en mänsklig rättighet att få bestämma själv över vem man träffade. Men hbtqi-frågan då? Jag skäms för det idag, men när jag var i deras ålder så tänkte jag på homosexuella som vidriga. När de sa till mig att ”Nejdå, det är samma för alla” så sa jag att det var bullshit, att de inte vågade säga vad de tänkte. Men efter att ha sett filmen ”Who the fuck is Bobby?” som handlar om en pappa som vägrar att acceptera sin sons sexuella läggning så märktes en förändring även där. Det finns så många fördomar, åt alla håll. Killarna lever i ett utanförskap, de blir stoppade av polisen på grund av sitt utseende, de lever också i parallella världar där det blir en krock mellan hemmet och det svenska samhället, de är en person hemma och en person med sina kompisar, säger Rodin.

Under den andra fasen som handlar om att förstå har hjältarna deltagit på en mängd föreläsningar, utbildningar och workshops om jämställdhetsfrågor, mänskliga rättigheter, kvinnlig omskärelse, prostitution och så vidare.

Det kan förändra allt

En av killarna, Adam, sa: ”Det kan vara livsviktigt för människor att jag vet om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Det kan förändra allt för kvinnor i min släkt”. Både Rodin och Charlotta tycker att det är så fint sagt och det visar verkligen på kraften i att vara ambassadörer.

– De är en del av något viktigt. Vi har faktiskt även deltagit på en EU-konferens och då höll Adam ett föredrag på engelska som var så imponerande. Sedan citerade Jämställdhetsministern Adam i sitt tal. Den personliga resan som de här killarna har gjort är fantastisk. Från början vågade de knappt prata inför gruppen och sedan har de föreläst med 300 personer i publiken på skolor och i många olika sammanhang. När tre av killarna var på sin gamla skola i Sätra och pratade rann tårarna på deras gamla lärare, berättar Rodin.

Han berättar att en av killarna nu pluggar till socionom, en annan har fått jobb på Machofabriken och en tredje på Rädda Barnen. De vill fortsätta att göra skillnad. Och de får vara en del av hjältarna så länge de vill, ingen har ännu hoppat av.

– I en intervju var det en person som tidigare hade arbetat som fritidsledare som påtalade att det hade funnits oro för några av killarna att de skulle välja fel väg, men nu var han så glad att se den positiva förändring som skett och vilket ansvar hjältarna har tagit, berättar Charlotta.

Viktig länk till socialtjänsten

I studien har styrgruppen uttryckt att man nu har ett stort antal unga ambassadörer som utgör en viktig länk till stöd för socialtjänsten. Ungdomar upplevs ha större förtroende för vad killarna säger.

I den tredje fasen agera är det fokus på att omsätta kunskap till handling då hjältarna ska sprida sin kunskap genom att erbjuda utbildningsinsatser till gymnasieskolor, fritidsgårdar, socialtjänsten och andra instanser. Hjältarna har aktivt deltagit för att främja jämställdhet och uppmuntra till att behandla varandra med vänlighet och respekt. Shanazi hjältar blivit en inspiration och symbol för positiva värderingar inom samhället.

– Vår studie visar att Shanazi hjältar är en effektiv metod för att motverka heder och det är en verksamhet som varje kommun skulle behöva. Studien belyser att det också finns utmaningar då det trots att samtliga familjemedlemmar har varit positiva till deltagandet i Shanazi hjältar förekommit en viss kritik inom familjenätverket, inte nödvändigtvis i Sverige utan i ursprungslandet.

Kan finnas risk för hot

Det kan också vara utmanande att vara en förebild och det finns en risk att utsättas för hot eftersom det här är ett känsligt ämne.

– Vi har haft en incident där jag blev hotad, men jag fick bra hjälp från Polisen. Det sköttes bra. Jag önskar att jag hade fått en sådan här utbildning när jag var ung. Jag kom till Norge som sjuåring och som vi har uppfostrats är det så normaliserat hur kvinnor och män behandlas olika. Jag var också så, jag satte mig i soffan när min flickvän lagade mat. Men ju mer jag lärde mig med åren desto mer förstod jag att det var jag som hade fel inställning, säger Rodin.

Varje år har de färdigutbildade hjältarna hyllats med en ordentlig avslutningsceremoni. Så här beskriver en familjemedlem: “Jag var så stolt över min son. Nu vill jag också göra en förändring. Jag vill också hjälpa människor att förstå att HRV måste motverkas”.

– Hjältarna, deras familjer och alla åhörare var väldigt berörda och stolta under diplomeringen som var en känslomässigt stark stund. Som forskare har man ett uppdrag att genomföra vilket innebär att man måste förhålla sig både kritisk och objektiv för att kunna utföra ett gott arbete. Dock har det bitvis varit utmanande att behålla objektiviteten så därför var forskargruppen en hjälp där vi tillsammans kunde bolla tankar och funderingar. Jag satt till exempel med på andra årskullens diplomering och där kan man väl säga att man hade behövt vara en sten för att inte bli berörd, skrattar Charlotta.

Nu ska även tjejer få ett eget projekt; Shanazi hjältinnor vilket forskargruppen på Högskolan i Gävle ser som positivt. Dock vill de understryka vikten av att göra en noggrann konsekvens- och riskanalys om tjejer ska driva samma arbete som hjältarna.

– Flickor är de som i huvudsak är utsatta så därför behövs en tydlig struktur om patriarkala krafter skulle agera kraftfullt. De som lever i Sverige kan vara fria från en hederskontext men det kan finnas personer i släktnätverket i andra länder som vill kontrollera och styra, vilket våra forskningsresultat också har visat, avslutar Charlotta.