Henrik berättar om sin diagnos dissociativ identitetsstörning

 
Henrik berättar om sin diagnos dissociativ identitetsstörningHenrik föreläser om den ovanliga diagnosen dissociativ identitetsstörning. Dissociativ identitetsstörning innebär att gränsen till verkligheten suddas ut. Hör Henrik berätta sin historia under programserien "Samtal i St Paul" som arrangeras av Hjärnkoll Stockholm.

DID, Dissociativ identitetsstörning är en diagnos som innehåller depersonalisering och derealisering. Man kan ha svårt att se sig själv som person, det är som att hjärnan kopplar bort det som är för jobbigt att hantera. Lika så att verkligheten stängs av, och man får istället hallucinationer. 

– När jag var 19 år kunde jag helt plötsligt inte se min egen spegelbild. Det var fruktansvärt obehagligt. Det var som att jag inte kunde stå ut med att se mig själv. Det höll i sig i cirka 4-5 månader, berättar Henrik.

Han berättade om sin okända diagnos under samtalsserien "Samtal i St Paul" som Hjärnkoll Stockholm håller.

Henrik hade sedan unga år haft ett stort självhat. Han hade alltid fått höra att han var jobbig, dramatisk och stökig. Hans känslor togs aldrig på allvar. Om han ropade på hjälp blev han misstrodd, så när han började höra röster som femåring höll han tyst om det. 

Det var i 15-års åldern som han snabbt gick från pajas till självmordsbenägen efter att ha blivit kär och inte riktigt klarade av att hantera den känslan. Han fick då komma till BUP.

– Där lovade jag att jag aldrig skulle ta livet av mig. Det var det dummaste jag har gjort, för jag tar alvarligt på löften och det löftet gjorde att verkligheten blev helt överväldigande. Jag minns att jag står i skolan och lutar mig mot en vägg. Jag ser på fönstret och går fram och slår sönder det och skär mig med skärvorna, men allt är bara en hallucination. Jag står kvar och lutar mig mot väggen. Det var min första hallucination och det kändes precis som verkligheten. 

Han led av hallucinationer i 3 år och 8 månader. Han fick också våldsamma anfall, genom så kallad non epileptic attack disorder, och en gång fick han ett anfall mitt under en lektion. Då fick han träffa skolkuratorn, som förstod att han behövde hjälp.

Men det dröjde att få rätt diagnos, och diagnosen leder också till missförstånd bland utomstående. Först när Henrik träffade en tjej med samma diagnos kunde han börja omvärdera den negativa synen på sig själv. Idag föreläser han för att hjälpa andra i samma situation och sprida kunskap om det ovanliga tillståndet.

Här kan du höra på Henriks berättelse (klicka här).