Efter sitt första jobb som elevassistent åt en kille i sjätte klass kände Marawan Mohamed att han hade hittat sitt kall. Det var socialt arbete han skulle jobba med.
– Att kunna stärka och förändra en person. Det finns inget mäktigare än det, säger Marawan, som själv hade en tuff uppväxt men nu 28 år gammal driver eget stödboende.
Marawan Mohamed växte upp i en miljö präglad av kriminalitet och våld i ett utsatt område i Trollhättan. Marawan och hans kompisar började från tidig ålder ägna sig åt småbrott och stök.
– Min pappa satt i fängelse från att jag var 6 år tills det att jag hade fyllt 16. När jag var 12-13 betedde jag och mina kompisar oss som småligister. De hade alla liknande bakgrund med kriminalitet och alkoholism i familjerna.
Men Marawans föräldrar drack inte, de var muslimer och kom från Egypten. Pappan arbetade på Saab. Rasismen i området var utbredd och familjen trakasserades hårt, främst av en granne som inte skydde några medel för att försöka driva familjen ut ur landet.
– Jag blev kidnappad av våra grannar när jag var fyra år gammal. I tre dagar hölls jag instängd, men de åkte aldrig dit för det. Det slutade med att min pappa tog lagen i egna händer och begick ett grovt brott. Det var därför han hamnade i fängelse.
Marawan tror att han kanske undermedvetet påverkades av att inte ha en manlig förebild. Han var stökig i skolan och hade svårt att sitta still, bråkade och mobbade andra.
– Jag blev erbjuden att gå till psykolog, men det tackade vi nej till. I vår kultur så var uppfattningen att bara de som är knäppa i huvudet går till en psykolog. I dag vet jag bättre. Jag tycker att alla borde göra det för att lära sig mer om varför man är som man är. Allt vi gör har en förklaring i det som har hänt oss tidigare.
Den stora vändningen kom i gymnasiet
Han hängde mycket med äldre killar och fick göra smutsjobb åt dem. Det var inget han tänkte på mer än att han kände sig omhändertagen. Räddningen var att han skötte skolan och aktivt spelade fotboll.
– Den stora vändningen kom när jag började gymnasiet. Jag hade precis lyckats komma in på ekonomisk linje som åttonde reserv och valde fotboll som extra inriktning. Jag började mer och mer umgås med fotbollskompisarna och hade fått nya vänner i skolan. Fotbollen var min motor och drivkraft. Jag började känna att jag kunde bli något. Jag hade stort stöd från min mamma och pappa när han kom ut och lyckades ta mig till elitnivå innan en skada satte stopp för fotbollskarriären när jag var 21.
Det var då han fick jobb som elevassistent för en kille i sjätte klass som hade det tufft, både med skolan och hemma.
– Efter fyra månader skulle han flytta och byta skola. Då berättade han hur mycket jag hade betytt för honom, vad viktig jag var, att han inte ville skiljas från mig och han sa till och med att han älskar mig. Det var så starkt, för jag såg bara allt han hade gjort för mig.
Marawan sökte fler sådana jobb och hamnade i en helklass där han arbetade i två år.
– Det var efter flyktingvågen 2015 så det var mycket somalier och araber, cirka 95 procent av klassen hade invandrarbakgrund. Jag kände att jag var duktig på det här, att jag kan skapa goda relationer. Det kommer man långt med, att lyssna och visa att man finns där. Men jag började också få ett sug att skaffa mig mer kunskap för att förstå varför en människa är på ett visst sätt.
Han gick en yrkeshögskoleutbildning på ett år till integrationspedagog och fick sedan jobb på Kriminalvården. Men han kände att han ville arbeta mer klientnära och öppet, så då sökte han jobb på ett behandlingshem.
Startade eget stödboende
– Efter två år där så utbildade jag mig vidare till behandlingspedagog och efter ytterligare två år så kom tankarna på att göra det här själv. Jag hade då träffat min fru Emma, som delar samma övertygelse, så sedan drygt ett år så driver vi bolaget E&M Vision tillsammans.
Det är ett stödboende för vuxna från 21 år och uppåt med missbruk, kriminalitet, psykisk ohälsa, samsjuklighet och hemlöshet. Eftersom stödboende är ett sista steg till att klara ett självständigt liv, så ska de ha kommit en bra bit på väg.
– De behöver en trygg person som de tycker om och litar på, så relationen är viktig – den betyder faktiskt allt. De här personerna brukar ofta straffa ut sig. De tror att ingen bryr sig så då gör de något tokigt för att sabba för sig själv, men vi står kvar och vi vill förstå grundproblematiken. Att bråka och missbruka är bara symptom.
Genom samtal så kan man komma fram till kärnan, att det personen har varit med om påverkar hur man har valt att leva.
– Allt vi gör kommer från ett medvetet val. Genom strategier och verktyg går det att göra bättre val. Det finns inga omöjliga fall. Men om det skulle behövas terapi så samarbetar vi också med en psykolog.
Ett återfall kan bli en lärdom
Det kommer att komma bakslag. Ett återfall till exempel ser Marawan som en lärdom.
– Om en person har tagit ett återfall efter att ha varit drogfri en period så brukar vi ta reda på vad som ledde fram till den händelsen, vad var triggern? Vi går då igenom händelseförloppet; personen vaknade, åt frukost, kollade på en film, pratade med flickvännen i telefon och började tjafsa med henne. Det är en vanlig trigger att efter ett bråk inte ha kunnat hantera sina känslor. Det är känslorna som är grundproblemet. Då behöver man börja prata känslor. Och så kan man lära sig att undvika dessa triggers. Till exempel att blockera ett telefonnummer eller att inte svara i telefonen. Då kanske man behöver ta en promenad eller liknande för att tänka på något annat en stund. De här verktygen kan man få prova i en vecka och sedan utvärderar vi hur det har gått.
Marawan berättar om en kille som hela tiden fick oönskat besök. Han fick helt enkelt börja låsa dörren och inte släppa in dessa personer. Det behöver inte vara svårare än så.
De flesta som placeras på stödboendet har haft ett eget drogmissbruk, ofta har de också sålt droger. Marawan vill vara värdefull för dessa individer och de vill förändras.
– De är småkillar inuti. Ingen har frågat dem hur de mår, hur de verkligen känner sig. Innerst inne är de flesta ledsna. Det är en process att prata om det här och att få gråta – för en riktig man gråter, avslutar Marawan.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';