Unga med autism och asperger kan ha svårt att hitta meningsfulla fritidsaktiviteter och att fungera i olika sociala sammanhang tillsammans med andra. Det kan vara jobbigt att träffa nya människor och prova nya saker.
Unga med autism och asperger kan ha svårt att hitta meningsfulla fritidsaktiviteter och att fungera i olika sociala sammanhang tillsammans med andra. Det kan vara jobbigt att träffa nya människor och prova nya saker. Det lyftes på ett Hela Spektra-seminarium den 16 mars.
Många personer med NPF har känt stor oro på grund av corona. Över att bli sjuk, att någon närstående drabbas och vad som händer i samhället. Det har varit jobbigt med nya rutiner, trängsel och att folk inte följer rekommendationerna.
Men många har också upplevt att pandemin har gjort att det har blivit lättare att göra saker, det är inte lika mycket folk i farten, mindre köer vid aktiviteter.
– Jag har tre hockeykillar och när den aktiviteten stängde ner så kunde vi få tid till att göra andra saker tillsammans, säger Lisa Idering som är med och driver podden Funkismorsorna.
– Men vi hade precis kommit igång med dans för Frans och så lades den ned. Det är svårt att hitta fritidsaktiviteter som passar bra och som de gillar, säger kollegan Anna Eriksson.
Med podden och bloggen Funkismorsorna vill de visa det vanliga livet med barn inom autismspektrat. De var talare på ett webinarium inom projektet Hela spektrat som arrangerades av Min stora dag och Autism- och Aspergerförbundet. Syftet med dagen är att bidra till en mer givande fritid och fler meningsfulla aktiviteter för barn med autism och aperger.
Lisa Idering har tre söner, varav två med den mycket sällsynta diagnosen Renpenning syndrome, som är en lindrig utvecklingsstörning. Den ena har också fått diagnoserna autism och adhd.
Anna har fem barn, varav en med autism och adhd.
– Det är ren terapi för oss att spela in podden. Både vi och säkert andra har inte den tiden att prata av sig med någon och bara det att få veta att det finns andra med liknande vardag är väldigt skönt att få höra, säger Anna och fortsätter:
– När Frans fick sin diagnos var jag helt besatt att höra hur det var för andra som hade äldre barn med autism. Alla är ju olika, men jag ville veta hur det kunde bli för honom längre fram.
Ett stöd att det finns andra i samma situation
Det är jobbigt att vara funkisförälder, att hela tiden behöva finnas vid barnets sida och man känner sig ofta utanför när vänner pratar om sina barn.
– Egentid är svårt, men det måste man få ibland för att orka. Jag är ensamstående, så jag kan gå ut i trädgården så får de sitta i soffan med Ipaden en stund. Corona har ju ställt till det, då vi inte ha kunnat ha barnvakt under pandemin, säger Lisa.
– Frans har vänner, men då måste jag boka in att de ska ses och följa med själv och nu har man ju inte kunnat åka hem till folk hur som helst, säger Anna.
De skulle önska att kunskapen och acceptansen om funktionsnedsättningar skulle öka.
– Folk tror sig vara accepterande och säger att alla ska få vara med, men om mitt barn beter sig annorlunda så kommer det en blick eller att de tror att han är ouppfostrad, säger Lisa.
Djur dömer inte eller ställer massa frågor
Föreningen Lära med djur berättade om sin verksamhet där barn med funktionsskillnader får en lugn och trygg aktivitet utan krav. Det har visat sig ha en fantastisk inverkan.
– Att hålla på med hästar är inte bara en aktivitet, det är en livsstil och en identitet. De har en bra inverkan och stärker självkänslan. De dömer inte, kräver ögonkontakt eller ställer en massa frågor. Djur kan också göra att man öppnar sig mer för kontakten med människor, säger Karin Strandberg.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';