Flera utmaningar för samverkan

 
Flera utmaningar för samverkanBeroendevård för våldsutsatta kräver samverkan för att förstå individens behov. Foto: Getty Images Det krävs samverkan när det ska ges insatser av både stöd och vård. Samsjuklighet är vanligt och då krävs det att både kommunen och regionen gör upp en individuell plan. Individens behov måste vara i fokus.

Den 25 maj höll Linköpings Stadsmission ett samtal i samarbete med Amphi om hur vi kan samverka för att våldsutsatta personer med beroendesjukdom ska få rätt insatser. Vid beroendesjukdom finns ofta en social problematik, vilket gör att det krävs insatser från både kommun och region.

– Vi möter många som inte får tillgång till rätt vård. Det krävs samverkan för att kunna ge en jämlik vård, säger Caroline Karlsson, verksamhetsområdeschef på Oasen HVB vid Linköpings Stadsmission.

Tillsammans med kunskapsföretaget Amphi har Linköpings Stadsmission tagit fram ett utbildningsmaterial "När det inte räcker", som består av samtal, övningar och webbutbildning samt fyra kortfilmer.

Det finns en snäv bild av vilka det är som utsätts för våld. Genom att gestalta i film kan flera personers historier komma till liv. En av filmerna visar en kvinna som får beroendevård på ett boende för både män och kvinnor. Hon har varit våldsutsatt av sin man och plötsligt dyker mannens kompis upp. Han har också fått en plats på samma boende. Det skapar en väldigt otrygg situation för kvinnan som inte alls kan öppna sig och tillgodogöra sig behandlingen.

– Filmen sätter fingret på en del brister när det gäller våldsutsatthet kopplat till beroende där det behöver vara könsseparerade boenden, säger Frida Olgun, sakkunnig i kvinnofridsfrågor.

– Det är många svåra och viktiga frågor. Vad finns det för resurser att möta behovet och hur ser kompetensen ut? säger Beatrice Hopstadius, enhetschef på Socialstyrelsen.

Caroline Karlsson tycker att man bör ta ansvar i ett tidigare skede. Kvinnan i filmen ringde till sin socialsekreterare och försökte förklara att hon inte kunde vara kvar på boendet. Det gäller att lyssna på varför. Gör om, gör rätt.

– Samverkan är en del av ett ordinarie arbetssätt som måste utvecklas. Analysera behoven, titta på hur målgrupperna ser ut och vad vi behöver göra, säger Beatrice och fortsätter:

– Oavsett huvudmannaskap är det behovet som styr. De flesta har en komplex problematik, men vi har verktyg för det.

Det råder brist på skyddade boenden för samsjuklighet.

– Våldet får inte glömmas bort. Samordnad individuell plan, SIP, är en konkret samverkansmodell när det är många kontakter inblandade, säger Frida Olgun.