”Få ser sig själva som brottsoffer”

Jana De Geer hade aldrig någon barndomsdröm om att bli polis. Det var när hon studerade till personalvetare som hon träffade en före detta polis, som tyckte att hon skulle skicka in en ansökan. Först tvekade Jana men sedan skickade hon ändå in ansökan några veckor innan sista ansökningsdag och kom in.

– Jag hade inte förväntat mig att komma in på första försöket och blev väldigt förvånad. Men det kändes rätt och jag hoppade av mina studier för att börja på Polishögskolan. Det var rätt val, från första stund var jag på en plats där jag skulle vara och det var en fantastisk insikt.

Hon hade tidigare varit inne på att bli jurist eller psykolog, för där fanns alltid en röd tråd, att på något sätt arbeta med någonting där hon kunde hjälpa andra människor.

– Jag är själv uppväxt i en superprivilegierad värld och har haft det bra. Sedan har jag genom åren sett en annan sida av samhället, där det finns många människor som lever i utsatthet på olika sätt, säger hon.

Visionen om att en dag arbeta mot prostitution och människohandel fanns där redan då. Men hon tänkte att det skulle ta många år innan hon fritt kunde välja område, och att hon skulle behöva lära sig saker på vägen och utvecklas inom polisyrket.

– Den brottskategorin är så otroligt cynisk, där man exploaterar människor som i de allra flesta fall saknar reella alternativ till sin situation.

Fick sitt drömjobb

2010 var det stor brist på utredande poliser och Jana fick en tjänst där efter sin aspirant. Hon tilldelades kategorin mängdbrott, som inbrott, misshandel och rån och fick lära sig utredningsjobbet från grunden, både som utredare och senare som polisiär förundersökningsledare. 2016 fick Jana sin drömtjänst; som utredare på den enhet som senare blev människohandelssektionen. En av de bästa sakerna som hände under hennes karriär, eftersom hon sökt sig till yrket för att få arbeta med just de frågorna.

– Jag insåg hur omfattade det här problemet är; den dolda brottsligheten som drabbar enormt många människor och som är svår att komma åt eftersom det är så många mekanismer inblandade. Ett exempel är hoten från nätverken, kopplarna och människohandlarna.

Hon menar att normaliseringsprocessen inte ska underskattas.

– Få ser sig själva som brottsoffer. Något som var otänkbart för en tid sedan för en person blir plötsligt normalt. Det handlar om ett ständigt förflyttande av de egna gränserna. Sedan finns där en enorm skam över vad man varit med om, som man inte vill berätta om, vilket gör att det saknas vittnen, förklara hon.

Grooming, ett växande problem, är ett annat exempel, där Jana ofta ser att till exempel flickor som befinner sig i prostitution, inlockade via nätet, inte får den rätta behandlingen.

– Det finns de som hamnar på SiS-boende för att de anses vara en fara för sig själva. Att säga till ett barn att det utsätter sig själv för fara, säger verkligen något om var man då felaktigt placerar skammen, menar Jana.

Som utredare förstod hon att förhörssituationen är ett moment som hon har en naturlig fallenhet för.

– Jag upplever att människor känner trygghet i att berätta för mig vad man utsatts för men även vad man har utsatt andra för. Det är också förhören som är de mest intressanta att förbereda. Och sedan lyssna till berättelsen och börja nysta, dra i ledtrådar och i stora utredningar gräva djupt och hitta viktiga samband. Jag kan känna att polisutbildningen behöver ta ett omtag av hela polisuppdraget, som utredningsarbetet. Utredning är ett hantverk, som ställer höga krav anser jag.

Ibland har hon känt en uppgivenhet, särskilt när de var för få, att det fanns så mycket mer att göra än vad som fanns kapacitet och resurser till.

– Det kunde så klart skapa en frustration att man inte kunde hjälpa alla för att man tvingades göra tuffa prioriteringar.

Kortvarig nedgång under pandemin

När pandemin lamslog världen såg polisen initialt en kraftig nedgång av människohandeln och köpen av sexuella tjänster. Men den var kortvarig.

– Snart trillade köparna tillbaka. Det var ironiskt, då alla tvingades hålla distans till andra människor, medan män fortsatte att betala för övergrepp. Det blev ju en otrolig kontrast. Jag använder helst inte begreppen köp, eller tjänster, eftersom det indikerar på en vara man kan köpa sig till.

Under våren 2020 gjorde en rad händelser att ämnet uppmärksammades i media. Framförallt kom den falska frivilligheten upp, när det handlar om prostitution.

– Polisen och andra samhällsinstanser tog den mediala chansen att belysa frågan om vad människohandel och prostitution egentligen är. Det blev tydligt hur dåligt insatta vi är som samhälle.

Det finns många fördomar om människohandel som sällan stämmer med verkligheten. Och de är också, enligt Jana, en av det stora utmaningarna i arbetet; att bryta fördomar.

– Det finns en illusion om att prostitution är frivillig. En annan illusion är det skulle synas utanpå om en människa är utsatt eller att man måste korsa landsgränser för att det ska vara människohandel.

Under pandemins lock down såg man inom polisen en koncentrerad rörelse av människor, utsatta för människohandel, röra sig mot Sverige, som var en av få länder med öppna gränser.

– Personer som normalt åkte till andra länder, åkte istället till Sverige eftersom ”marknaden” var mer tillgänglig.

Efter 11 år inom polisen kom en chans att plugga och leva på Gotland.

– Jag var nyfiken på vad som fanns mer för att utveckla och bredda min kompetens. Jag hade också i många år haft en dröm om att leva på Gotland, en plats jag alltid känt stark kärlek för. Så jag flyttade tillsammans med min partner och två barn och pluggade under den hösten genusvetenskap med fokus på normkritik, våld i nära relation, konflikthantering, jämställdhetsinsatser i organisation och ledarskap. Jag ser en oerhörd kraft i ledarskap och tror vi kan komma långt med ett stärkt ledarskap.

Föreläste på skolor

Under samma år blev Jana engagerad i organisationen Safe Selfie Academy, som grundades av Caroline Engvall som skrivit flera böcker i ämnet människohandel. De reste under förra hösten runt på mellan- och högstadieskolor och idrottsföreningar för att bland annat stärka barnens kompetens när det kommer till nätet.

– Vi pratade om vad som är övergrepp och brott, om att bli utsatt eller utsätta andra. Och om att skulden alltid är förövarens. Barnen som är med blir sedan ambassadörer som ska utbilda vidare och skapa ringar på vattnet. Det här är bland det mest meningsfulla jag har gjort. Vi som vuxna och föräldrar måste ha kompetensen för att stötta våra barn i det digitala livet, som de har så lätt tillgång till. Grooming och porr finns i barnens sovrum, ett rum där det bör vara som tryggast, säger hon.

”Den stora porrboken” som kom förra året handlar om porr och dess påverkan på hjärna, hjärta och handling. I boken delar några av Sveriges främsta experter och yrkesverksamma inom rättsväsendet, vården, forskningen och civilsamhället sina upplevelser och erfarenheter av porrens påverkan. Jana medverkar i boken ur en polis synvinkel och de vittnesmål hon hört, om destruktiv porrkonsumtion.

– Som vuxna måste vi ta ansvar. Vi måste stärka våra barn genom att berätta hur ett hälsosamt sexliv ser ut. Det har aldrig varit viktigare.

Riskfaktor för kvinnor från Ukraina

Sedan augusti i år arbetar Jana som utredare och samordnare på Jämställdhetsmyndigheten som startade 2018. Uppdraget går ut på att bland annat höja kompetensen och vara en rådgivande expertmyndighet i frågor om människohandel och prostitution. Efter att kriget bröt ut i Ukraina har man sett en riskfaktor och myndigheten försöker säkerställa att människor inte hamnar i detta när de flyr till Sverige.

– Vi har stärkt upp samverkan mellan myndigheter, bland annat genom att dela information och lägesbilder snabbare. Och framförallt har vi skapat en mängd informationsmaterial som finns på vår hemsida.

Jana menar att vi som samhälle behöver arbeta uppsökande, eftersom människohandel ofta sker i det fördolda.

– Förutom polisens och socialtjänstens samverkan kan vi alla hålla våra ögon och öron öppna och tipsa polisen om vi misstänker något. Och i skolan handlar det om att identifiera utsatta barn.

I sitt fortsatta yrkesliv hoppas Jana få fortsätta göra skillnad för människor, men hon vill betona att det handlar om ett stort samarbete.

– Vi är ju alla i det här samhället så det är ett tillsammansjobb att bryta normer, bryta ny mark och hitta ett nytt sätt att se på varandra. Det kommer att ha en brottsförebyggande verkan. Inte minst för våra barn.