GÄSTKRÖNIKA: I det tysta, där många inte ser, hör eller vill förstå, finns en grupp människor som lever under ständigt hot. De har sökt hjälp, ofta efter åratal av våld och hot, men nu lyckats få möjligheten att frigöra sig från våldet genom ett skyddat boende. Drömmen om att få leva precis som man vill går i uppfyllelse, tills verkligheten hinner ikapp och förvandlas till en mardröm.
Vad är det egentligen som går fel? Istället för att vara skyddade blir klienterna plötsligt röjda. Varför? Är det den ”mänskliga faktorn” eller brist på genomtänkta rutiner och riktlinjer?
Även om klienten lär sig att bibehålla sitt skydd, uppstår det emellanåt problem i resterande delar av samhället där skyddet för den utsatte inte tas i beaktande på ett lämpligt sätt. Vad händer exempelvis när ”Lina” som lever med skyddade personuppgifter söker sjukvård på en vårdcentral i den hemliga orten för sin dotter och det skickas ett brev hem till den andra vårdnadshavaren där det framgår vart hon har sökt vård? ”Lina” och barnen behöver flytta till en ny ort igen för att de har blivit röjda.
Personal på skyddade boenden får ofta höra liknande vittnesmål från klienter som har blivit röjda ett flertal gånger samt behövt flytta runt. De blir röjda av instanser i samhället som har i uppgift att skydda dem och säkerställa att de får en trygg tillvaro. Vem bär ansvaret?
Bristen på samverkan kan bli förödande
En av de största utmaningarna är bristen på samordning och informationshantering mellan myndigheter, vårdinstitutioner och rättsväsendet med mera. För att säkra tryggheten krävs det en gedigen samverkan mellan dessa instanser samt andra aktörer i samhället. Bristen på samverkan kan annars leda till förödande resultat.
Skyddade boenden har ett skört, men viktigt mål – att hjälpa individen återta kontrollen över sitt eget liv. Skyddssystemet i samhället får därför inte utgöra en risk, genom att skapa ett systemfel där alla aktörer inte är tillräckligt medvetna om specifika behov och risker för människor med skyddade personuppgifter.
För den som lever skyddat är osäkerheten ständigt närvarande. Det är lätt att tänka att den största risken är hotet från förövaren, men risken att man blir röjd från myndigheter kan ibland vara ännu svårare, speciellt om man har varit med om det tidigare.
Det behövs en nationell manual
Det behövs en nationell manual som säkerställer att alla aktörer i samhället gör rätt i praktiken för att individen skall kunna leva som en ”vanlig” människa i samhället, utan risken att bli röjd så fort man delger information om sig själv. Detta kräver att hela samhället, från myndigheter till vårdinstitutioner med mera, måste arbeta mer sammanhållet och med större förståelse för de trauman och behov som dessa individer bär med sig.
Vad händer när människor som söker hjälp inte längre känner att de får hjälp?
Det är dags att se på de bristande skyddssystemen i samhället på ett helt annat sätt. Hjälpen måste vara integrerad på ett sätt som respekterar individens skydd och integritet. Det kan inte vara en process där människor riskerar att förlora sin rätt till ett nytt och värdigt liv.
Vi måste fråga oss: Vad händer när människor som söker hjälp inte längre känner att de får hjälp? Den största risken med nuvarande system är att det hindrar människor från att läka och kan därmed förvärra deras livssituation. Det krävs således enhetliga riktlinjer för hur aktörer i samhället, allt från myndigheter till företag hanterar människor med skyddade personuppgifter.
Det är hög tid att vi ifrågasätter hur vi kan bygga ett hållbart skyddssystem för de mest sårbara i vårt samhälle.
Noha Saed, socialpsykolog på Hemstaden
