Linnéa Andersson, 36 år, har alltid haft ett intresse av att hjälpa andra barn. En av hennes drömmar var att bli familjehem.
Linnéa Andersson, 36 år, har alltid haft ett intresse av att hjälpa andra barn. En av hennes drömmar var att bli familjehem och när familjen köpte en villa fick de plats för ett extra sovrum och kunde godkännas som familjehem.
– Vår son var 11-12 år då, vilket vi tyckte var en lämplig ålder också. Vi tog emot en kille på 14 med adhd och asperger. En av mina bröder fick en asperger-diagnos i vuxen ålder, så det var inget vi backade för, även om det förstås är en utmaning, berättar Linnéa.
Habiliteringscentrum i Västerås erbjöd bra stöd och utbildning.
– Personer med adhd och autism har ofta haft en uppväxt kantad av misslyckanden med problem i familjerelationer, kompisrelationer och skolan. Det tar hårt på självkänslan. Skolan har tyvärr svårt att individanpassa undervisningen. Räddningen för min bror var att han fick bra hjälp på Komvux. När han fick sin diagnos så föll liksom bitarna på plats.
Linnéa är också jourhem och har tagit emot sex syskonpar och en fyramånaders bebis. Hon är också kontaktfamilj till hennes brorsbarn. Den familjehemsplacerade pojken flyttade hem efter några år och är 19 idag.
– Vi fick bra verktyg på hjälpmedelscentralen; en surfplatta för att hålla koll på schema och läxor och en liten whiteboard där vi kunde hålla koll på veckans aktiviteter och matsedel.
Han var väldigt matkänslig och hon minns speciellt en gång när de skulle äta rester. Då var det inget som dög, trots att han hade fått välja mellan tre rätter. Han ringde sin mamma och sa att han inte fick någon mat, varpå hon ringde socialsekreteraren som ringde upp Linnéa.
– Då fick jag förklara situationen, säger Linnéa och skrattar.
Med tiden så blev han mer och mer trygg med familjen och då gick det också lättare med olika förändringar och nya upplevelser, som annars kan vara ett stort problem.
– Vi åkte till och med på en kryssning och han hade aldrig åkt båt förut, så vi förberedde oss genom att titta på bilder och planritningar över båten, gick igenom restaurangernas menyer och förklarade hur resan skulle gå till. Det gick väldigt bra, han fällde ned luvan och höll oss i handen när vi klev på. Han hade tryggheten i oss. Det var bara hissen som vi behövde träna lite extra på.
För tre år sedan utökas familjen med en biologisk dotter, så Linnéa vill vänta några år innan hon tar emot en ny placering.
– Men jag kan absolut tänka mig att göra det igen, avslutar hon.
Linnéa Andersson är en av vinnarna i Ung dialogs Omtankepris som delas ut i samarbete med tidningen Omtanke.
