Det ökade grova våldet har skapat stora vårdbehov

Ungdomshemmen i Sverige är fullbelagda och verksamheten ställs om efter behov för att klara av det hårda trycket. Några kilometer utanför Uppsala ligger ungdomshemmet Bärby. Här finns 48 platser för vad SiS kallar icke skolpliktiga pojkar och unga män mellan 16-21 år. Bärby är det tredje största ungdomshemmet i Sverige.

Ett SiS-hem är generellt sett slutstationen för de ungdomar som kommer hit. Ungdomar där samhället prövat alla instanser som öppenvård, halvlåsta avdelningar och HVB-hem. På Bärby arbetar 230 personer. Säkerhetsnivån är inte den högsta men är ”relativt hög” och de olika avdelningarna har olika säkerhetsnivåer. Hans Bouveng, som är institutionschef sedan ett och ett halvt år tillbaka, har tidigare jobbat inom kriminalvården och senast inom Migrationsverket. Han berättar att man aktivt arbetar med att se över platstillgången och behovet av platser, samt med att ställa om verksamheten efter behov som uppstår.

– Vi jobbar aktivt med omställning. Det är inte lika hårt tryck på LVM som det är på sluten ungdomsvård. Så vi ställer om aktivt efter behov, men överbelägger också. Det pågår också planer att på sikt bygga nya ungdomshem.

De som kommer in via LSU (lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård) är den målgrupp som ökar lavinartat. Det ökade grova våldet bland gängkriminella har skapat stora vårdbehov på ungdomshemmen. På frågan om de blivit tagna på sängen av utvecklingen med gängkriminalitet och det grova våldet, svarar Hans både ja och nej:

– Det har ju alltid funnits kriminella gäng men inte så utbrett som idag och i den unga ålder de är i nu. Kriminalvården har jobbat längre tid med det här, men för oss är det relativt nytt, säger han.

Måste hålla isär gängmedlemmar

En fråga de arbetar med dagligen är att hålla isär gängmedlemmar från varandra, både när det gäller rivaliserande gäng men även personer inom samma gäng.

– Det här är ett delikat arbete. Ungdomarna byter ju även konstellationer. Vi måste undvika att ha rivaliserande gäng i närheten av varandra, men heller inte ha för många av samma gäng ihop. Vi försöker hantera det på bästa sätt.

Det som fick Hans att söka sig hit var dels för hur samhällsutvecklingen sett ut och för att det finns beröringspunkter med kriminalvården. Men kanske är det största skälet möjligheterna att påverka.

– Det är alltid en enorm utmaning att arbeta i låst miljö, men här finns stora möjligheter att så ett frö hos en ungdom, och försöka få den individen att gå mot en bättre riktning i livet, menar han.

En viktig del i arbetet är skolan. På skolan i Bärby arbetar 21 lärare och nästan alla lektionssalar finns inom administrationsbyggnaden.

– De allra flesta som kommer hit har en mycket bristfällig skolgång och här kan de läsa in både grundskolan och ämnen i gymnasiet, eller något praktiskt som att till exempel ta truckkort. Det finns ett stort behov av sysselsättning och ungefär 98 procent av ungdomarna går i skolan. Som ny ungdom märker de att andra går till skolan så det blir ett positivt grupptryck. Vår tanke är att de ska ha något med sig som de inte hade när de kom hit, lite bättre förutsättningar, berättar Hans.

Många har flera diagnoser

SiS huvuduppdrag är att jobba med vård och behandling. Alla som kommer till Bärby genomgår någon form av utredning, för att ta ställning till vilken behandlingsinsats som behövs och för att eventuellt ställa in mediciner.

– Många som kommer har redan flera diagnoser, men det finns de som inte är utredda eller har en ofullständigt genomgången utredning.

En av grundpelarna inom SiS handlar om förhållningssätt och bemötande. Majoriteten av ungdomarna mår mycket dåligt, kommer från trasiga förhållande och har olika typer av beteendestörningar.

– Att jobba med respekt och omtanke är a och o. Huvuduppdraget är att stabilisera de här ungdomarna, som kommer från missbruk och även hemlöshet. De har ingen dygnsrytm och saknar det mest basala. Att jobba med att kliva upp på morgonen, gå till skolan, fungera i grupp och bete sig okej mot varandra upptar den största tiden. Innan de kan börja med djupare behandlingsplan behöver de först landa och bli drogfria, de som har missbruksproblematik, förklarar Hans. 

Det som sticker ut på Bärby är att två av sju avdelningar är för att behandla sexualbrottsförövare, med det strukturerade behandlingsprogrammet STOPPA, som tagits fram av psykologerna Mia Jörgensen, Maja Hallqvist och MI-utbildare Fatma Kizil.

– Det saknades en genomtänkt plan för de här individerna. Jag kom hit till Bärby med uppdraget att ge övergreppsspecifik behandling, men det saknades ett program för unga som begått sexualbrott. Vi kände att den gruppverksamhet som arbetat med terapiformen ART (Aggression Replacement Training) inte var tillräcklig för den här typen av individer, säger Mia Jörgensen.

Mia och hennes kollegor började läsa in sig på all litteratur de hittade, vilket inte var speciellt mycket för den unga målgruppen. Det som kändes relevant och viktigt var att man både skulle arbeta i grupp, men även individuellt tillsammans med en psykolog.

– Programmet är inspirerat av DBT (Dialektisk Beteendeterapi) och det man gör, efter att man i grupp talat om till exempel relationer, känslor och sexualitet och kopplar det sedan tillsammans med sin behandlare till andra eventuella kärnsvårigheter. Och utifrån detta bygger man upp en individuell stopplan (återfallsförebyggande plan), berättar hon. 

Tränar att bedöma samtycke

Med en djupare förståelse baserat på gruppverksamheten, ihop med de enskilda mötena med psykolog blir en bättre helhet. Dessutom kopplas det ihop med praktik färdighetsträning på avdelning och med nätverksarbete.

– Ett resultat av det här är att man inte bara sitter i grupp och berättar om insikter och säger smarta saker, utan att man lär sig att i praktiska situationer välja att göra annorlunda. Man tränar exempelvis att bedöma samtycke i icke sexuella situationer, som när det kommer att samsas kring val av TV-program, eller att hantera jobbiga känslor när man blir besviken eller arg på något, förklarar Mia.  

STOPPA är ett program för de ungdomar som har en historik av misslyckade behandlingsinsatser, men det är inget inklusionskriterium för att delta i programmet. Det är också ett resurskrävande program.

– Man arbetar med en psykolog på sju ungdomar. I SiS organisationskartor finns generellt inte en psykolog per avdelning vilket krävs för STOPPA. Och man arbetar även med handledning för behandlingspersonalen, som stöttar och motiverar ungdomen att aktivt delta. Behandlingssammanbrott är vanligt för den här målgruppen och man arbetar därför med att motivera till deltagande i behandlingens olika delar; som att komma in i samtalsrummet, att aktivt delta i diskussioner och att göra sina behandlingsläxor helhjärtat, säger Mia.

Involverar familj och anhöriga

Programmet involverar även familj och nära anhöriga, som lär sig hur de ska kunna hjälpa ungdomen med att till exempel varva ner känslor, hur de som anhöriga kan ligga steget före genom påminnelser och uppmuntran.

Återfallsrisken för dessa ungdomar är relativt liten efter att program efter sex månader avslutats. 

– Statistiken på gruppnivå för återfall inom sexualbrott är ungefär tio procent. Och innan man går in programmet görs en stor och strukturerad risk- och behovsprövning. Man använder en forskningsbaserad bedömningschecklista som heter ERASOR. Den innehåller en lista med riskfaktorer som man stämmer av och utifrån de riskfaktorer som förekommer så skräddarsyr man behandlingsinnehållet. 

Utvärdering av forskningsprojektet STOPPA från KI har gjorts sedan 2019 och under vintern eller början på 2025 kommer de första rapporterna att presenteras. 

Kritik och anmälningar om våld

Hans och jag pratar om de senaste årens kritik, anmälningar om övervåld och andra avvikelserapporter. I media har det periodvis varit stora svarta rubriker om vanvård och våld.

– Vi är och har varit de senaste två-tre åren enormt påpassade och under lupp, det minsta som avviker blir rubriker. 

Han tror att det dels handlar om att det för gemene man är relativt okänt vad SiS egentligen gör och vad deras arbete går ut på. 

– SiS är ju inte direkt ett fängelse, så det finns självklart risk för till exempel rymningar och fritagningar. Man behöver som myndighet jobba mycket mer med att berätta om vår verksamhet och vilken lagstiftning vi har att förhålla oss till. Jag tycker att det skrivs mer och mer nyanserat om verksamheten, kanske håller pendeln på att svänga. Talar vi om avvikningar, så går det åt rätt håll. Vi minskade avvikningar inom ungdomsvården med cirka 40 procent mellan 2022 och 2023, från 420 till 249. En positiv trend som fortsatt även under 2024. 

Relativt skonade från våld

På Bärby är de relativt skonade från våld, det våld som är svårast att bemästra är det mellan ungdomarna.

– Vi ska hjälpa till att bryta gamla destruktiva mönster och försöka hitta en positiv utveckling. Men samtidigt kan vi inte blunda för att till exempel de som är gängkriminella är mitt i karriären, så att säga, där de tjänar pengar och åtnjuter materiell status. Sedan finns det förstås uppenbara nackdelar med att vara gängkriminell, både i frihet och bakom lås och bom, menar han.

En stor svårighet överlag är hitta personal med rätt kompetens.

– Vi får in personer i grov kriminalitet, som dessutom har allvarliga psykiatriska tillstånd, som personlighetsstörningar. Kanske hör de inte ens hemma här, även om jag tycker att vi generellt har mer utbildad personal och större professionalism nuförtiden, än för tio, femton år sedan, säger han. 

Kriminalvården ska ta över

Det pågår flera utredningar om bland annat skärpta straff och hur SiS ska bedrivas i framtiden. En stor förändring 2026 är att kriminalvården ska ta över verkställigheten av straff för unga mellan 15-17 år.

– Det blir nog en väldigt stor utmaning för kriminalvården, och de bedriver inte skola som vi gör. Och vi kommer att förlora en del av vår målgrupp. Men det är ju inte enbart negativt, då det är platsbrist och ungdomar är där ute och begår allvarliga brott. Så självklart kommer det även att bli en avlastning och i förlängningen en trygghetsfråga för samhället.

Hans känner trots allt ingen uppgivenhet, för honom handlar det om att se de små glädjeämnen i vardagen.

– Jag har fokus på de ljusa bitarna, som att en ung person, som tidigare inte klarat av sin skolgång, tar betyg. Alla aktörer runt om i samhället gör sin del, sen finns det så klart mycket kvar att göra, men jag kan inte låta mig påverkas av alla svarta rubriker, om jag ska göra ett bra jobb. Vi får de individer som samhället gett upp på, personer med stort våldskapital som vi låser in. Det är en svår målgrupp. Det kommer vara stort fokus på säkerheten framöver, för allas säkerhet, både för våra ungdomar, vår personal och hela samhället.