Hur har det första året med barnkonventionen som lag varit? Det diskuterades på Barnkonventionsdagen som arrangerades av JP Infonet. Barnkonventionsutredningen visar att det finns brister där svensk lagstiftning inte går ihop med barnkonventionen.
Hur har det första året med barnkonventionen som lag varit? Det diskuterades på Barnkonventionsdagen som arrangerades av JP Infonet. Barnkonventionsutredningen visar att det finns brister där svensk lagstiftning inte går ihop med barnkonventionen. Det saknas bland annat en klagoinstans för barn och genom den starka föräldrarätten kan de mest utsatta barnen bli de som har sämst möjlighet till upprättelse.
Hon var en av talarna under Barnkonventionsdagen den 4 februari som arrangerades av JP Infonet. Elisabeth Dahlin räknade upp en hel del framgångsfaktorer i arbetet med att inkorporera lagen i verksamheterna.
– Man behöver säkerställa resurser och kontinuerliga utbildningsinsatser. Det behövs också någon form av särskild funktion som bevakar och driver arbetet. Att hela tiden kontrollera om barnet har fått komma till tals och om det har gjorts en bedömning utifrån barnets bästa måste vara en del i det dagliga arbetet.
– Vi pratar mer om barns rättigheter i dag. Vi ser också en del domar och beslut som har prövats mot barnkonventionen, men en rättsutveckling sker över tid. Debatten är viktig. För att få till Barnkonventionen 2.0 måste vi ta det vidare, säger Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och föreståndare för Barnrättscentrum.
Barnkonventionen är 30 år gammal och vår barnsyn ser annorlunda ut idag. Barn ses både som särskilt sårbara och ytterst kompetenta. Det är saker som man behöver ta ställning till.
– Det råder en stor efterfrågan på kunskap. Jag har hållit utbildningar 3-4 gånger i veckan hela året som handlar om implementering av barnkonventionen som lag, säger Marie Lundin Karphammar som är barnrättsjurist på SKR.
Barn som är i störst behov av hjälp kan ha minst chans till det
Föräldrarätten är stark i Sverige och föräldrarna kan stoppa barnet att komma till tals. Det innebär att de barn som är i störst behov av hjälp kan ha minst chans till det om vårdnadshavarna inte kan se till barnets bästa.
– Om de system vi har inte är anpassade för att skydda barn så är de inte bra system, säger Pernilla Leviner.
Det har visat sig speciellt svårt att låta barn i förskoleåldern få komma till tals. I många fall har man förklarat det med att de har varit för små.
– Men det finns bra samtalsmetoder för barn i förskoleåldern. Och de har åsikter om vad som är viktigt i deras liv, säger Elisabeth Dahlin.
Charlotte Palmstierna är huvudsekreterare för barnkonventionsutredningen och berättade hur svensk lagstiftning och praxis egentligen överensstämmer med barnkonventionen.
– Barnkonventionsutredningen har hittat ett 30-tal brister. Det finns bland annat luckor i det straffrättsliga påföljderna när någon har fått ett barn att till exempel filma sig själv för sexuellt syfte. Och artikel 9 i barnkonventionen säger att ett barn ska ha möjlighet att framföra sina synpunkter och delta i ett förfarande om vårdnad, boende och umgänge. Det säkerställs inte helt och hållet, säger Charlotte Palmstjärna.
Det är inte förenligt med artikel 37 att ett barn som fyllt 15 år inte har rätt till juridiskt biträde vid överklagande av ett beslut enligt LVU om att placeras vid en låsbar enhet. Samma sak vid psykiatrisk tvångsvård.
– Det kan behöva lagregleras att barn fritt ska få uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. Det kan också behöva utredas om till exempel kommunernas socialnämnder ska få tillgång till mindre ingripande tvångsåtgärder än ett åtskiljande från föräldrarna.
Handledarna efterfrågar mer vägledning
Utredningen innehåller också en studie och en enkät som ger en bild av hur man har tolkat barnkonventionen.
– De tillfrågade handläggarna har tyckt att det har varit svårt att rikta barnets bästa mot andra intressen. De önskar mer vägledning och praxis för vilka omständigheter som är relevanta i bedömningen av barnets bästa.
Tidsbrist och resursbrist anges som hinder som en fullständig bedömning av barnets bästa, liksom annan lagstiftning. Hinder för samtal med barnet kan vara att det är för ungt, alternativt har en funktionsnedsättning.
Barnkonventionen som lag har inte fått fullt genomslag inom vissa rättsområden.
– Det finns en utmaning i tillämpningar, men vi kan inte invänta praxis. Det är en märklig inställning att vänta på att det ska ske ett misslyckande. Då har vi ju inte gjort tillräckligt. Det är dags för Barnkonventionen 2.0, säger Charlotte.
En av Barnkonventionsdagens programpunkter var hur arbetet med barnkonventionen har gått i praktiken.
Marie Lundin Karphammar har till exempel hjälpt Ewa Kristensson, som nu är förvaltningschef i Halmstad sedan 1,5 år. De har tidigare nått goda resultat i Simrishamn och har nu genomfört en barnkonsekvensanalys för att ta reda på hur gymnasieeleverna i Halmstad har påverkas av distansundervisningen under pandemin.
– Det har gett oss ett underlag för kompensatoriska åtgärder efter pandemin, säger Stina Kasemo, rektor.
41 procent av eleverna upplevde distansundervisningen som negativ för sina studieresultat. Bland annat genom brist på motivation, brist på kommunikation med klasskamrater, svårare med återkoppling från lärarna och svårt att få studiero hemma.
16 procent tyckte att studieresultatet påverkades positivt. De tyckte att det var lugnare att arbeta hemma, lättare att fokusera på en uppgift i taget och den minskade restiden gav mer energi till studier.
Leandra Gashi, som är en av eleverna på gymnasieskolan, berättade att 44 procent tycker att deras hälsa har påverkats negativt.
– Eleverna uppger att de har känt oro, ångest och ensamhet. Skolan och allt runt omkring är en stor del av livet för oss. Dessutom säger den här gruppen att de har blivit mer stillasittande och trötta av distansundervisningen.
Å andra sidan tycker 19 procent av eleverna att deras hälsa har påverkats positivt. De har fått minskad ångest av att inte behöva gå till skolan.
Utifrån underlaget har man beslutat om att kartlägga elever i behov av extra stöd. Man vill också öka elevinflytandet och upprätta eventuell plan för kompensation av kursmoment som uteblivit.
– Vi kan också dra slutsatsen att det är viktigt för barn att få uttrycka sina åtgärder, säger Ewa Kristensson.
Sverige har inte ratificerat det tredje tilläggsprotokollet
Barnombudsman Elisabeth Dahlin hade också en egen programpunkt under dagen där hon talade om det tredje tilläggsprotokollet, TP3.
År 2011 antog FN ett tredje tilläggsprotokoll till barnkonventionen. Det ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté i de fall deras rättigheter har kränkts och de inte har haft möjlighet att få upprättelse i hemlandet.
– 46 länder i har ratificerat det tredje tilläggsprotokollet, bland andra Danmark och Finland, men inte Sverige. Det är viktigt att barn ska kunna väcka klagomål. Barn har svårt att få upprättelse när deras rättigheter kränks. Det saknas en instans för det. Det var en milstolpe när barnkonventionen blev lag och vi fick en möjliggörare att rätta till fel, men de kommer inte att rätta till sig själv, säger Elisabeth Dahlin.
En motion lämnades in i slutet av 2018 om att TP3 borde ratificeras i Sverige, men ännu har inget hänt. Barnombudsmannens årsrapport från mars 2020 ”Dom tror att dom vet bättre – barnet som rättighetsbärare” visar att många barn känner en maktlöshet och att de inte kan göra sin röst hörd.
– Vi lyfter tre områden där det krävs förändringar: Barnrättsperspektivet i utredningar och rättsprocesser måste stärkas, föräldrarättens inskränkningar på barnrätten behöver begränsas och barnets möjligheter att hävda sina rättigheter och få upprättelse måste säkerställas.
Elisabeth Dahlin vill även utreda om det behövs särskilda domstolar för barn.
– Det är dags att vi agerar och stärker resurserna, säger hon och fortsätter:
– Om man inte tycker att man har tid för barnsamtal så behöver man förändra sitt arbetssätt. Det är också viktigt att återkoppla till barnet varför beslutet blev som det blev, så att det förstår, även om det inte blev som barnet önskat.
Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister med ansvar för barnrättsfrågor i regeringen, fick avsluta dagen.
– Det är min förhoppning och övertygelse att vi ska stärka barns situation och ge dem bättre stöd och skapa mer förståelse genom att lyssna till det enskilda barnet. Regeringen ska överväga det tredje tilläggsprotokollet. Det krävs en hel del analys innan det är klart, men det är ingen hemlighet vad jag tycker.