Redan idag så handlar socialtjänstens arbete mycket om att förebygga. Men det görs för lite, trots att vi ser tendenserna tidigt. Varför vågar vi inte agera? Enligt psykologen Ulla Thorslund är vi dåliga på forskningsbaserade riskbedömningar. Det måste till en samsyn, samverkan och samordning.
Nästan hälften av alla vårdnadshavare som erbjuds insatser av socialtjänsten tackar nej. Det visar vilken stigmatisering och rädsla det finns i samhället att ta hjälp av socialtjänsten. Med den nya socialtjänstlagen ska trösklarna sänkas för att kunna få hjälp i tid innan situationen blir värre.
– Det kommer flera nya lagar som kommer att stärka barnens rättigheter och säkerställa att de får hjälp i ett tidigt skede. Kommuner behöver arbeta mer uppsökande. Men då är det också viktigt att man lyssnar på barnets röst. Tidigare har vi pratat mycket över barnets huvud, säger socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.
Hon var en av talarna på Barnkonventionsdagen den 5 februari. Skolskjutningen i Örebro dagen innan fanns med i allas tankar, men både talarna och arrangören JP Infonet lyfte vikten av att samlas för att tala om samverkan och förebyggande åtgärder när det gäller trygghet för barn.
Vänta inte till tonåren
Arbetet pågår med Barnombudsmannens årsrapport 2025 som ska överlämnas senast första april till regeringen. Årsrapporten 2025 handlar om barn och unga som frihetsberövats på grund av brott. Ett stort antal frihetsberövade barn har djupintervjuats och många uttryckte besvikelse över att inte ha blivit lyssnade på.
– Det är så många som har sett tendenserna redan på förskolan. Barn som vi har träffat säger själva ”Vänta inte till tonåren”. När vi skulle prata med barn, till exempel på SiS, så trodde många att de inte skulle vilja prata med oss. Men de ville träffa oss för att berätta, säger barnombudsman Juno Blom.
Hon visar ett viktigt citat av Pernilla Leviner; ”Vuxnas rädsla och obehag att ifrågasätta andra vuxna får aldrig hindra barns rätt till en trygg miljö”. Juno Blom menar att det krävs ett tydligt ledarskap och en förankring för att vi ska våga agera, trots att det känns svårt. Många gånger bygger vi dessutom upp hinder som inte finns.
– Hur kan vi göra? Prata med barnen, visa intresse för deras behov och gör dem delaktiga. Barn är faktiskt experter på sina behov. Vad behöver ett barn som är hemmasittare? De har massor av bra förslag själva.
På barnombudsmannen.se finns flera stöd för verksamheter med ansvar för att genomföra barns rättigheter, till exempel ett webbstöd om barns delaktighet: Stöd och verktyg – Barnombudsmannen.
Sexuella övergrepp anmäls inte
Ulla Thorslund, psykolog, berättar att 38 procent av flickorna i årskurs 9 som har haft en relation har någon gång upplevt våld i den. Det här framkommer av Zandra Kanakaris Relationsboken till unga. Enligt Allmänna Barnahusets rapport från 2021 uppgav var fjärde elev att de någon gång har utsatts för sexuella övergrepp. Bara 4 procent av dessa anmäls till socialtjänsten och 7 procent anmäls till polisen. Resten kommer inte till myndigheternas kännedom och de barnen och ungdomarna får aldrig hjälp eller upprättelse.
– Det här ska anmälas! Det är jätteviktigt att sätta in stöd direkt och över tid för att förebygga psykisk ohälsa, missbruk och suicid. Vilka åtgärder sätts in för den här 16-åringen som har blivit våldtagen? Det krävs mod och vilja att agera.
Hon har själv sett våldstendenser redan i förskolan och berättar att vi är mest mottagliga att lära oss saker i 6-12 års åldern. Men för dessa barn gör samhället minst.
– Om vi kan ge stöd till yngre barn kanske de slipper bli våldsutövare och våldsutsatta. Sexuella övergrepp förnekas och förminskas för att vi vuxna inte vill se och inte vågar lyssna.
