Det är väldigt vanligt att barn med NPF har problem med mat. Alla som möter barn med NPF vid matsituationer behöver få större förståelse för vilka problem de kan ha och ta dessa på allvar. NPF-kokboken beskriver hur det går att göra mat och ätande lättare och roligare för barn med NPF.
Vad är det som gör att matsituationen är så svår för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF? Enligt Sara Ask, som är barndietist, handlar det främst om att dessa barn har svårt att hantera sinnesintryck och att ätandet innefattar alla sinnesintryck.
– När vi äter så använder vi synen, känseln, smaken, luktsinnet och även hörseln. Barn med adhd och autism är extra känsliga för till exempel dofter, hur maten ser ut eller hur konsistensen känns i munnen. Minsta skiftning kan uppfattas som rent obehaglig, säger Sara Ask.
Hon har skrivit NPF-kokboken tillsammans med psykologerna Helena Cloodt och Julia Esters. De har alla tre erfarenheter från NPF i familjen.
– Ett av mina tre barn har NPF och är väldigt selektiv med mat. Det är kanske tio livsmedel som hon har hållit sig till och kan lägga till ungefär ett livsmedel om året. Vi vuxna kan ju tycka att det ser lite trist ut att bara till exempel äta ris och ägg en måltid, men så länge barnet äter sig mätt på mat och inte kakor och glass så är det bra.
Inte hela världen att äta samma middag varje dag
Ingen tycker att det är konstigt att äta samma frukost varje dag, så om barn med NPF vill äta samma middag varje dag så är det inte hela världen så länge de får i sig en näringsrik kost fördelat på en längre period, till exempel ett par dagar eller en vecka. Då måste inte varje måltid bestå av hela kostcirkeln, menar Sara.
Hon har skrivit ett tiotal böcker om barn och mat, vegomat och kokboken ”Det goda livet” ihop med Tareq Taylor. Helena Cloodt tog kontakt med Sara och tyckte att de borde skriva en bok om mat och NPF. Då hade Sara redan tänkt några varv på samma idé men att hon ville ha ett par psykologer som medförfattare. Då plockade de in Julia Esters så var saken klar.
– Det var verkligen ett sammanträffande och att vi dessutom alla tre har barn med NPF.
Som förälder känner man förstås ett stort ansvar att se till så barnet får i sig en så näringsrik kost som möjligt.
– Föräldrar till barn med NPF har det ofta tufft i sin situation redan. Att det är krångel med maten tar man ofta stor skuld för. Sedan kan man få höra kommentarer från folk som har olika åsikter om barnets ätande. Det blir en orimlig börda.
Det går att få till lösningar
Sara önskar att boken ska bidra till ökad förståelse för barn med NPF och deras förhållande till mat. För det går att få till lösningar för en bättre matsituation.
Många barn har problem med mat utan att ha en diagnos. Små barn är ofta misstänksamma när de introduceras för blandad mat, nya strukturer eller nya färger, till exempel dillkrydda i potatismosen.
– Människan gillar naturliga, ljusa färger och krispighet. Det har med vår överlevnad att göra för att vi ska undvika mat som blivit dålig. Barn med NPF kan reagera väldigt starkt på viss mat som för dem skulle vara helt otänkbart att smaka på eller ens vistas i samma rum som. Det är något som vi först och främst behöver få förståelse för.
Om man trugas, pressas eller mutas att smaka kan det bli ännu värre.
– Vi ställer ofta höga krav på att barn ska smaka eller äta upp sina grönsaker, men när det gäller barn med NPF behöver man ta försiktiga steg för att försöka närma sig en mer varierad kost.
Blek mat brukar fungera bra
Enligt Sara ska man utgå från vad barnet gillar.
– Ofta brukar blek mat fungera bra. Till exempel panerade chicken nuggets. Då kan man prova att introducera fish nuggets. Inte för att lura, man ger möjlighet att prova när det finns som alternativ på bordet och det kanske kan bli inkörsporten till att äta fisk.
En gryta med många blandade konsistenser brukar vara svårt för barn med NPF. Då är tipset att bara ha till exempel kött och mixa övriga ingredienser i grytan så den blir slät, eller dela upp och servera i separata skålar. Tacomodellen för att låta barnet plocka själv brukar fungera bra.
Sara råder att alltid ha mättande tillbehör, som ris, potatis eller pasta separat och bröd till för att alla ska kunna äta sig mätta. Eller pannkaka ihop med soppa. Knäckebröd är också något som ofta brukar funka och ett bra sätt att öka fiberintaget. Likaså morotsstavar.
– Kom ihåg att de inte vill krångla med flit, hade det funnits en knapp att trycka på för att få en mer normal känsla för mat så hade de tryckt på den knappen. Att få en tugga med blandad mat i munnen kan göra så att sväljreflexen inte fungerar, ungefär som när man inte kan svälja en värktablett. Det kan till och med utlösa en kväljreflex.
Som om vi skulle äta insekter
Sara jämför med ifall vi skulle försöka äta insekter. Vi vuxna kanske tror att vi äter allt, men om vi till exempel skulle vara utomlands och bli serverade maträtter och smaker som känns helt främmande för oss så kanske vi kan förstå hur det känns.
– Vi behöver vara ödmjuka för att mat smakar olika för olika personer och att man till och med kan vara rädd för att prova en viss typ av mat. Koriander är ett bra exempel som nästan kan påminna om tvål eller diskmedel för de som har ett extra känsligt luktsinne.
Boken tar upp hur de olika sinnesintrycken kan spela in för barn med NPF. Till exempel är doften av maten ett stort problem för många, till exempel fisk lagad i storkök som de flesta kan relatera till från skolan. Då kan det underlätta att få sitta någon annanstans och äta.
– Många kan också ha problem att höra när andra äter. Därför kan det vara jobbigt att äta tillsammans med andra. Barn med NPF kan ha svårt att vara i blickfånget, så ställ inte krav på att matstunden ska vara fylld av social samvaro där du ställer en massa frågor om hur det går i skolan eller liknande. Det bästa är att bara försöka göra det till en avslappnad och mysig stund. Att barnet ser att du äter kan väcka nyfikenhet.
Ge inte beröm för att barnet äter
Sara understryker att det behöver vara högt i tak vid matbordet. Det måste vara okej att spotta ut om man har smakat på något som man inte gillar.
– Man ska inte göra någon stor sak av att barnet provar eller börja äta något nytt. Ge inte beröm för det, att äta är ett grundläggande behov så det kan slå åt fel håll om man berömmer det. Många vuxna tror också att barnet kommer äta bara det blir hungrigt. Men man behöver förstå att vissa saker tar tid att vänja sig vid och det är också vanligt att barn med NPF kan ha svårt att tolka hunger och mättnad. Därför får man vara extra observant på att barnet verkligen får i sig mat och dryck. Man kanske har ont i magen utan att förstå att det är för att man är hungrig, eller så glömmer man bort att dricka.
En annan viktig sak som boken tar upp är att vara rädd om det som fungerar. Om barnet gillar två sorters yoghurt så kan ett långt uppehåll av den ena sorten göra att barnet inte längre gillar den.
– Eller så kan barnet få avsmak för något om man börjar mixtra med de bekanta smakerna. Jag själv gjorde misstaget att blanda i jordärtskocka en gång i potatismosen. Som vuxen tänkte jag att det vore gott och lite lyxigt, men det gjorde att min dotter inte kunde äta potatis på flera år efter det.
Barn med NPF har svårt för förändring
Sara berättar också hur det kan kännas helt annorlunda för ett barn att till exempel äta korv med bröd ute på stan jämfört med hemma. Det kan vara en annan sorts korv, en annan sorts ketchup, eller bara hela kontexten.
– Barn med NPF har svårt för förändring. Det ska helst vara samma som de är vana vid. Och makaroner, pastaskruvar eller spagetti kan vara vitt skilda saker för ett barn med NPF medan jag som vuxen kan tycka pasta som pasta.
Man brukar också prata om smakbryggor. Om barnet gillar tacos kanske det går lättare att prova tacopaj eller kycklingsoppa med tacokrydda bara för att det är bekanta smaker.
– Det kan också vara lättare med kall mat eftersom den inte har lika stark smak och doft. Många barn gillar till exempel att äta köttbullar direkt från frysen. Det kanske inte är något som man som förälder gillar, men då får de i alla fall i sig mat.
Extra svårt att stå emot impulser
Eftersom barn med NPF har svårt att stå emot impulser så bör man också tänka på att det finns en risk för barnet att äta sig mätt på kakor, glass och godis om det finns sådant hemma.
Enligt Sara har också barn ned NPF en större risk att utveckla någon form av ätstörning. Det är också vanligare med både övervikt och undervikt. Adhd-medicin kan ofta påverka aptiten.
– Då kan det bli aktuellt med näringsdrycker som tillägg eller med mer individuell hjälp för att se till så att barnet får i sig all näring som behövs, järn till exempel. Vid stora problem så ska man kontakta sin vårdcentral så att de kan slussa vidare om man behöver mer hjälp och stöttning.
