Anna Kåver: ”Det kan vara lätt att gömma sig bakom en diagnos”

– Mitt arbete har inriktats till lika delar på forskning och behandlingsutveckling, bland annat för suicidala, självskadande patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom, även kallat borderline. I min senaste bok ville jag vända på steken och se det här från ett annat perspektiv, vilka resurser vi har för att uppnå psykisk hälsa, säger Anna Kåver.

Hon vill inte förminska människors psykiska lidande, men hon vill förmedla att psykisk hälsa inte bara handlar om en frånvaro av lidande utan av en närvaro av någonting annat.

I boken ”Dansa mjukt med tillvaron” formulerar hon principer för psykologiskt och existentiellt välbefinnande. Anna Kåver uppmanar till att aktivera modet att utmana rädslor som hindrar oss, bevara vår nyfikenhet, hitta mening i tillvaron men också att acceptera det vi inte kan förändra.

Livet innehåller båda delarna

– Livet rör sig mellan dåligt och bra. Det kommer stunder av ångest och sorg lika väl som lycka och glädje. Livet är inte konstruerat för människans behov, även om vi vill tro det. Det finns en föreställning om att vi inte ska behöva lida alls, utan att livet ska vara enkelt och vi vill bara vara glada och lyckliga. Men livet innehåller båda delarna. Det gäller att vi accepterar det.

Hon nämner boken ”Olyckliga i paradiset – Varför mår vi så dåligt när allt är så bra”, av Christian Rück.

– Han är inne på lite samma linje och våra böcker kan nog sägas komplettera varandra. Vi ska ha ett gemensamt författarsamtal i oktober på Akademibokhandeln.

Anna Kåver tycker att vi har låtit diagnosticeringsprocessen få ta en så stor plats.

– Vi behöver diagnoser. De är ofta en förutsättning för att kunna ge rätt behandling. Men det finns tendenser att sjukdomsförklara normala reaktioner på livet, som nedstämdhet och oro. Det är inte alltid så bra. Det kan vara lätt att identifiera sig alltför mycket med och gömma sig bakom en diagnos och tappa motivationen att göra något åt sin situation.

Oro är ett aktuellt ämne

Boken ”Oro – Att leva med tillvarons ovisshet” utkom 2017 och tar upp ett väldigt aktuellt ämne i dessa dagar. Coronakrisen har skapat en ökad psykisk ohälsa och det är många som känner oro just nu.

– Det är en normal mänsklig reaktion att känna oro. Den är ett mer eller mindre desperat försök att kontrollera sin framtid. När vi tänker och grubblar på möjliga framtida otäcka scenarier ger det oss en falsk trygghet – vi känner oss förberedda. Men när oron övergår till att vingklippa och begränsa ditt liv så behöver du söka hjälp.

Anna Kåver har alltid varit intresserad av människans inre och hennes anpassning till omgivningen.

– Psykologi och psykoterapi handlar till stor del om att påverka patientens känsloliv; att minska eller ta bort lidande, sorg, rädslor, ångest, oro och skam.

Hon började på Psykologutbildningen 1971 på Uppsala universitet.

– Då ville jag förändra hela världen och främst det globala lidandet också. Jag var väldigt engagerad i olika samhällsfrågor som fick stort genomslag i början på 70-talet. Som nykläckt psykolog fick jag mitt första jobb inom kriminalvården. Jag fick tjänst som fängelsepsykolog och var den anstaltens första psykolog, en 25-årig kvinna och hade ingen att fråga. Jag har aldrig känt mig så osäker som då.

Det blev en åtta år lång lärskola där hon fick känna på hur svårt det kan vara att omsätta teori och vetenskap i praktik.

– Bakom fasaden är vi alla sköra. Det var stora, tuffa män som hade panikångest och klaustrofobi. Jag arbetade med psykoterapi, kurser i livskunskap, vi diskuterade våld tillsammans med inbjudna personer i samhället och jag tränade internerna på impulskontroll, bland annat att hantera ilska, säger Anna Kåver.

Förklarar på ett lättförståeligt sätt

Hon är tacksam över sitt arbete, både att få arbeta kliniskt och med forskning. Sedan ger det henne mycket att skriva böcker också. Hon har skrivit nio böcker, både facklitteratur och populärvetenskap inom psykologi och KBT.

– Jag tycker om att förklara vetenskapen på ett enkelt och lättförståeligt sätt, att göra forskningen tillgänglig för allmänheten.

Hon är en populär författare och fick motta Disapriset 2011 för sina populärvetenskapliga böcker.

– Jag har skrivit två böcker ihop med min kollega Åsa Nilsonne. Hon har delvis vuxit upp i Addis Abeba i Etiopien och vi åkte dit för att skriva. Hela resan var oförglömlig men en händelse minns jag extra väl. Det fanns ett gigantiskt stort fikonträd i en by där vi tillfälligt bodde. De hade byggt en bar i trädet och vi satte oss där för att jobba och fika. Helt plötsligt såg jag en babian väldigt nära på en gren och han visade med hela sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck att han bara väntade på rätt tillfälle att nappa åt sig en godbit från vårt bord. Det blev så tydligt att vi satt på samma gren i evolutionsträdet. Både människan och apan har förmågan att känna empati såväl som att bedra och överlista varandra.

År 2010 var hon sommarpratare i P1 och då berättade hon historien om fikonträdet. Hon spelade härlig musik, bland annat ”Let it be” med The Beatles. Den låten var det en annan historia kring.

– Jag brukar fråga mina klienter vad musiken har för plats i deras liv, om vi kan använda oss av den på något vis. En man med stark social ångest använde sig av ”Let it be” som ett mantra – bara låt det vara så här… Han lugnade sig själv med att nynna på den när det kändes som att han ville fly från en situation.

Musiken har också stor plats i Anna Kåvers liv. Tidigare har hon själv varit aktiv, hon har både sjungit och spelat. Nu är hon en flitig lyssnare.

– Jag träffade också min man Göran genom musiken.

Livets vattenhål

Sommarpratet fokuserade på livets vattenhål – både de livgivande och de som riskerar att suga ner oss i djupet. Hon har mycket att säga om båda. Hennes man, barn och barnbarn betyder förstås mycket för henne, liksom lantstället på Gotland där hon spenderar mycket tid.

– Det finns många sätt att uppnå välbefinnande, som kultur. Man borde kunna få kultur på recept. Förmågan att vara närvarande, mindfulness, kan också bidra. När vi är i nuet kan vi hantera livet lättare än i ältandet av det som har varit eller oron för vad som ska komma. I mindfulness lyfter man också fram empati och välvilja.

Hon menar att det gäller att kunna hantera livets olika vattenhål, både de närande och de tärande. Att hitta sådant som gör oss glada, lugna, inspirerade, det som får oss att hitta mening i tillvaron. Andra är mer som farliga träsk som är lätta att fastna i.

De senaste 25 åren har Anna Kåver arbetat mycket med personer som har emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), även kallat borderline personlighetssyndrom. De har svårt att reglera sina känslor, är impulsiva, har starka humörsvängningar, svårt att förstå andra och är självdestruktiva.

– Det är ett tungt lidande med mycket självskadebeteende och tankar på att ta sitt liv. De är ofta traumatiserade och har hög samsjuklighet, som ätstörningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, missbruk. Jag har lärt mig mycket av att arbeta med dessa unga kvinnor, säger hon.

Det började med att hon 1994 blev tillfrågad att komma och arbeta i ett stort forskningsprojekt på Karolinska institutet i Stockholm, inriktat på att prova ut behandlingsmetoder för den patientgruppen. En av metoderna var en slags KBT med namnet DBT (dialektisk beteendeterapi).

DBT är en behandlingsform som utvecklades av professor Marsha Linehan i Seattle, USA under 1990-talet och hos henne har Anna Kåver också utbildat sig. Behandlingsmetoden har tagit inspiration från inlärningsteori, kognitiv teori, dialektisk filosofi och zenbuddhistiska tankesätt. Den idé som genomsyrar arbetssättet är dialektiken mellan acceptans och förändringsarbete.

Reglera sina känslor

Patienten går både i individualterapi och i färdighetsträning och anhörigutbildning erbjuds. De färdigheter som tränas är förmåga att vara uppmärksam och närvarande i nuet, att kunna skapa och vidmakthålla goda relationer till andra, att kunna reglera sina känslor, att kunna klara svåra situationer utan att ta till destruktiva beteenden, till exempel att skada sig själv. Tillsammans med Åsa Nilsonne skrev Anna Kåver en bok om EIPS och hur DBT används som behandlingsmetod.

– När boken kom ut 2002 startade jag en behandlings- och forskningsenhet för unga vuxna med EIPS i Uppsala på Akademiska sjukhusets psykiatridivision, där vi började med den här nya behandlingsmetodiken. Det blev en hållbar verksamhet och DBT har varit mitt mest omfattande fokus de senaste 25 åren.

DBT är en krävande behandlingsinsats men där även många allmängiltiga förhållningssätt lärs ut – bland annat acceptans, medveten närvaro, medkänsla och bekräftelse.

– Ett liv i välbefinnande är ett liv i närvaro och acceptans. Om vi blir medvetna om våra egna resurser kan dansen med tillvaron bli så mjuk som vi vill ha den, avslutar Anna Kåver.