Ny statistik från Socialstyrelsen visar att medianåldern bland de som tvångsvårdas för missbruk, har minskat från 43 år till 34 år mellan åren 2010-2016.
Länge låg medianåldern på de som tvångsvårdas för missbruk på en institution enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall- LVM, runt 40 år.
Men från år 2010 och framåt så har kurvan tydligt vänt neråt.
Daniel Svensson, sakkunnig inom missbruksfrågor på Socialstyrelsen säger att
-Utvecklingen kan ha flera orsaker. Den behöver inte betyda att det allvarliga missbruket går ner i åldrarna. Det kan också handla om att kommunernas socialnämnder blivit bättre på att fånga upp personer med missbruk tidigt.
Kvinnor som vårdas enligt LVM är generellt yngre än män, och under 2016 var medelåldern för kvinnor 31 år, medan den var 35 för män.
Det finns även förändringar i vilket missbruk de tvångsvårdade har, tidigare var alkohol vanligast men nu tvångsvårdas de flesta för narkotika- och blandmissbruk.
Det hänger möjligtvis ihop med att det är vanligare bland unga att missbruka andra substanser än alkohol.
Mellan 2010-2016 så har andelen med alkoholmissbruk minskat från 47 procent till 24 procent medan de med narkotikamissbruk har ökat från 33 procent-40 procent.
Under den här perioden har andelen som har blivit tvångsvårdade med blandmissbruk ökat från 21 procent-36 procent.
Under de senaste 10 åren så har även antal som vårdats enligt LVM blivit fler, den ökningen uppgår till 33 procent. Statistiken visar också att det blir allt färre som vårdas frivilligt på institution för något missbruk.
Fakta om LVM
-Det är socialnämnden i kommunerna som fattar beslut om att någon ska vårdas enligt LVM. Det gäller personer över 18 år.
-Tvångsvård kan många gånger vara en direkt livräddande insats för någon som har ett allvarligt missbruk.
-Skälen kan vara till exempel att en person på grund av sitt missbruk utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, eller en uppenbar risk för att förstöra sitt liv.
Eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller närstående.
Källa: Socialstyrelsen