Äldreomsorgen i Norden – likheter och skillnader

 
Äldreomsorgen i Norden – likheter och skillnaderDet är fler i Sverige än i Danmark som är över 80 år. Foto: Getty Images. I dessa tider möts vi i svensk media av att antalet döda till följd av covid-19 är mycket högre i Sverige än i våra grannländer. En stor anledning till detta är att vi inte har lyckats hålla smittan borta från våra äldre, som var ett av de stora målen i den svenska coronastrategin. Många frågar sig nu vad det beror på. Vad skiljer den svenska äldreomsorgen från den i övriga Norden och vilka likheter finns? Omtanke har pratat med Tine Rostgaard, professor vid Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet och professor vid Roskilde universitet.

”Målet är att skydda våra äldreäldre.” ”Vi har missat att skydda våra äldreäldre”.

Orden kommer från Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten. Alla som har följt deras dagliga pressträffar har hört dem ett otal gånger. Samtidigt har vi sett och förfasats över hur staplarna för antalet döda i covid-19 i Sverige har vuxit i en allt snabbare takt jämfört med för våra nordiska grannar. Många ställer sig frågan om detta beror på att vi hade en felaktig strategi mot viruset? Eller kan svaret helt enkelt finnas i hur det ser ut i omsorgen för våra äldre?

Problemet kommer förmodligen att analyseras och utredas när den värsta smittorisken har blåst över. I väntan på resultatet har Omtanke pratat med Tine Rostgaard, professor vid Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet och professor vid Roskilde universitet. Hon har tittat närmare på likheter och olikheter i äldreomsorgen i de nordiska länderna.

– I Sverige finns det fler som är 80 år och äldre än i till exempel Danmark. När vi har jämfört statistiken är 5,2 procent av befolkningen i Sverige 80 år eller äldre. I Finland är det 5 procent och i Danmark 4,2. Vi brukar alltså säga att man i Sverige är lite äldre och att det därför är fler som behöver omsorg, säger Tine Rostgaard.

En svensk kvinna lever i genomsnitt tills hon är 84,7 år. Motsvarande siffra för Danmark är 83,2 år. Genomsnittsåldern för män är lägre. De lever i genomsnitt 81,3 år i Sverige respektive 79,3 år. I Norge ligger siffrorna närmare de svenska.

Har du någon teori om varför snittåldern i Sverige är högre?

– Danskarna lever mer ohälsosamt än svenskarna. Vi har haft en högre förbrukning av alkohol och det är fler som röker, än i Sverige. Dessutom var behandlingen av hjärtinfarkt sämre tidigare, men det har dock börjat att rätta till sig nu och på senare år har behandlingarna förbättrats, svarar Tine Rostgaard som kommer från Danmark.

Den förbättrade hälsovården avspeglar sig i statistiken, och den danska medellivslängden har på senare år ökat i rask takt.

– Något som är likadant för alla länder är att man förväntar sig att det kommer att ske mer än en fördubbling av antalet personer som är över 80 år 2050.

Detta innebär att behovet av människor som behöver plats i äldreomsorgen kommer att öka de närmaste trettio åren.

Tine Rostgaard skrev en rapport från 2015 för Nordens välfärdscenter, om skillnaden och likheter mellan äldreboenden i de nordiska länderna. I den framgår att det finns ett starkt gemensamt fundament i Norden. Äldreomsorgen i alla länderna omfattar samtliga människor och den är offentligt finansierad. Här är det betydligt fler äldre som får hjälp hemma än i övriga Europa.

Skiljer sig tydligt

Organisationen av äldreomsorgen skiljer sig tydligt på en punkt jämfört med övriga Europa. På våra breddgrader är ansvaret mer decentraliserat då ansvaret ligger på kommunerna.

– Här skiljer sig dock Finland från de övriga skandinaviska länderna. De har en omfattande centraliserad modell där äldreomsorgen nyligen har blivit organiserad i fem regioner.

Även om de övriga länderna i Norden har decentraliserat äldreomsorgen så att ansvaret ligger på kommunerna, blir det skillnad eftersom våra kommuner är olika stora.

Danmark ligger i ena änden med bara ett antal på 98 kommuner. I Sverige har vi 290 kommuner medan Norge, efter kommunreformen och flera sammanslagningar, har fler än något av de andra länderna. Fastlandet består av 356 kommuner. Dessutom bor det i Sverige nästan dubbelt så många människor som i vart och ett av de övriga länderna.

Det innebär att kommunerna alltså har olika befolkningsstorlek och olika många individer som varje kommun ansvarar för.  

– I Danmark har vi som minimum 30 000 invånare i varje kommun. Om omsorgen ska ta hand om många människor är det lättare att göra stordrift och organisera effektivt.

Länderna har haft en historia med där deras strategier kring hur de har fördelat resurserna skiljer sig. Tine Rostgaard förklarar:

– I Sverige har vi sett att man länge har inriktat omsorgen på de svagaste. Det var färre än i Danmark som fick hemtjänst, men var och en av dessa fick mer hjälp. I Danmark har det tidigare varit många som fått hjälp, men varje person behövde inte hjälp i så stor utsträckning – de var duktiga på att klara sig själva. Det kunde handla om enklare sysslor som exempelvis städning och besök bara en gång i veckan.

Men det håller på att ske en förändring och Danmark närmar sig alltmer Sveriges och Norges modell. I Norge ingår till exempel inte städning som ett gratis erbjudande från kommunen, där får de betala för tjänsten om de vill ha den. Utvecklingen i alla länderna går mot att allt fler får klara sig själva. Utvecklingen av hur många som får hemtjänst går alltså mot större likheter mellan länderna. Av dem som är 65+ får 9 procent i Sverige, 11 procent i Danmark och 8 procent i Norge hjälp.

– Det är ett sätt att dra ned på kostnaderna, förklarar Tine Rostgaard.

Liknar varandra

När det gäller hur många som bor i äldreboenden liknar Sverige, Danmark och Finland varandra. I dessa länder bor cirka 5 procent av befolkningen 65+ i äldreboenden. Norge skiljer sig lite, där är andelen cirka 8 procent.

Finland sticker ut med hur de tar hand om de äldre. Där bor de äldre i större utsträckning på geriatriska avdelningar på sjukhus.

– Där handlar det också om omsorg, men i Finland är de mer inriktade mot medicinska behov medan Sverige, Norge och Danmark har större fokus på funktionsnedsättning.

Hur ser då budgetarna ut?

Om man ska jämföra hur mycket äldreomsorgen kostar finns det, enligt Tine Rostgaard, olika sätt att se på det. I sin forskning har hon utgått ifrån två olika synsätt. Den ena utgår från storleken på population som är över 65 år, och hur mycket omsorgen kostar per person och år (per capita).

– Då är det Norge som lägger mest pengar på omsorg av sina gamla. De använder cirka 6 500 danska kronor jämfört med Sverige där siffran är 3 900 kronor per capita. I Danmark är motsvarande siffra 5 000 kronor.

– Nu pratar vi alltså om dem som är över 65 år, och många av dessa kostar ju ingenting eftersom de klarar sig själva. Men som vi var inne på tidigare, så är det fler i Sverige än i Danmark som är över 80 år.

Det andra synsättet utgår från bruttonationalprodukten i varje land (BNP). Där har forskarna tittat på hur många procent av landets BNP som läggs på äldreomsorgen.

– I Danmark uppgår den siffran till 4,5 procent. Norge och Sverige ligger nästan på samma nivå, 3,8 procent i Norge respektive 3,9 procent i Sverige. Det är intressant eftersom vi vet att det finns fler personer i både Sverige och Norge som är över 80 år än i Danmark, och ändå är Danmarks budget högre i förhållande till BNP.

Något som man bör ha i åtanke avseende BNP är att Sverige har lägre BNP än både Norge och Danmark. Den Norska kronan är 1,5 gånger så hög som den svenska och Danmark cirka 1,12 gånger högre.

– Utifrån det här synsättet lägger Sverige lägst resurser på äldreomsorgen av de tre länderna.

Hur ser privatiseringen ut?

Något som vi ofta hör talas om i den svenska debatten är frågan om privatiseringens utbredning. Hur ser den ut om vi jämför med våra grannar?

– Danmark har gått längst med tanke på privatisering i hemtjänsten. Det finns ett fritt val, vilket gör det lite unikt. Där har man infört i lagstiftningen att det ska finnas både en kommunal leverantör och en privat i varje region. Av den anledningen använder cirka 30 procent av danskarna ett privat alternativ när det gäller hemtjänsten.

I Sverige ombesörjs 23 procent av timmarna i hemtjänsten av privata utförare. Däremot är det fler i Sverige som bor i privata äldreboenden jämfört med både Norge och Danmark. Och utvecklingen i Sverige går mot att den privata andelen ökar.

Hur ser det ut med utbildning av personalen i äldreomsorgen? Är det skillnad på den privata och offentliga omsorgen?

– På Stockholms universitet har vi ett projekt, Nordcare, som har tittat på utbildningsnivåer på personalen i äldreomsorgen i de nordiska länderna, men vi har inte gjort skillnad på privata och offentliga aktörer. Däremot vet vi från undersökningar som har gjorts i Norge att det där är fler bland personalen i den privata sektorn som saknar utbildning. Det finns dessutom fler med invandrarbakgrund i Norge som är direktrekryterade in i den privata sektorn. Jag tror att skillnaden mellan utbildningsnivån i kommunal respektive privat regi kan se likadan ut i Sverige, säger Tine Rostgaard.

– I projektet Nordcare har vi sett att det totalt sett i äldreomsorgen i Sverige, både den privata och offentliga, finns fler anställda utan utbildning jämfört med både Danmark och Norge.

Ytterligare en skillnad mellan privat och offentligt i Sverige, enligt Tine Rostgaard, är att äldreboende-institutionerna i den privata sektorn i genomsnitt är större än i den offentliga.

– Från vår danska data kan vi också se indikationer på att det är färre personal i den privata sektorn och de har sämre lön. Arbetsvillkoren innebär alltså större svårigheter att rekrytera duktig personal i Danmark. Men vi vet inte om det ser likadant ut i Sverige.

Intervjun återgår till corona och de stora problem som vi har i Sveriges äldreboenden.

– Jag och mina nordiska kolleger pratar om att man i Sverige har glömt bort de äldre, att man har varit mer noggrann med skyddsutrustning på sjukhusen än i äldreomsorgen. I Danmark har man kanske pratat mer om att även skydda personalen i omsorgssektorn än i Sverige – inte bara i sjukhussektorn.

Hon menar att när det i Danmark saknas skyddsutrustning på äldreboenden beror det på att de inte har lyckats få ut den, men också att det har funnits olika sätt att använda den på. Det är alltså både ett logistikproblem och ett organisatoriskt problem.

– Om man dessutom inte har utbildning i hälsa och vet hur man ska hantera olika situationer, så blir det större problem.

Hon berättar att den här sektorn har haft tufft under pandemin. Och det är en sektor som redan är svår att jobba i.

– Vi vet från vårt Nordcare-projekt att runt 40 procent av personalen – i alla nordiska länder skulle, om det var möjligt, säga upp sig och söka ett annat jobb.


Åsa Larsson