Socialrättsdagarna satte fokus på de sociala frågorna, något som verkligen behövs. Författaren Susanna Alakoski uppmanar socialtjänsten att göra sin röst hörd i samhällsdebatten och för att få mer resurser.
Socialrättsdagarna satte fokus på de sociala frågorna, något som verkligen behövs. Författaren Susanna Alakoski uppmanar socialtjänsten att göra sin röst hörd i samhällsdebatten och för att få mer resurser.
– Idag har det blivit värre på många sätt. Det pratas alldeles för lite om fattigdom. Snatteri och stöld bottnar ofta i brist på pengar. Man vill ha de kläder som alla andra har för att inte hamna ännu mer i utanförskap, säger Susanna Alakoski.
Hon har pratat med psykologer som vittnar om att mycket av människors problem skulle kunna lösas bara det fanns lite mer pengar.
– I journalanteckning efter journalanteckning är det samma sak. Om det bara fanns lite mer pengar. Att bo för trångt, att inte ha ett eget skrivbord att göra sina läxor vid, att alltid behöva välja den billigaste maten. Allt sådant påverkar barn negativt.
Susanna Alakoski var en av talarna på Socialrättsdagen den 16 mars, som i Corona-tider även webbsändes för att minska deltagarantalet. Seminariedagen arrangerades av JP Infonet. Susanna läste både från Oktober i Fattigsverige och boken April i anhörigsverige.
– Jag trodde att jag i Oktoberboken hade skrivit klart om min biografi, men jag hade hoppat över anhörigfrågorna.
Narkotika är också en sak som hon tycker att det pratas alldeles för lite om.
– Det skapar så mycket elände. Men vi kan bryta det sociala arvet och få bukt med gängkriminaliteten. Om vi kan lyckas göra så att unga människor på glid har råd att ha en dröm, en vision, tro på att deras livssituation kan bli bättre, så kan vi också förhindra att de går fel vägar i livet.
Susanna menar att hela samhället tjänar på att vi hjälper de socialt utsatta.
– Det kostar att inte hjälpa. Jag som har det bra får det bättre om du också har det bra. Ibland kan det räcka med en betald hyra eller en kontakt till ett behandlingshem. Ibland kan det krävas större åtgärder. Tänk om vi kunde få mer resurser till att hjälpa utsatta människor. Vad skulle det ge för effekt?
Dagens socialtjänst går på knäna och fokuserar mycket på att släcka bränder, tycker Susanna.
– Vi tänker så kortsiktigt idag. På 70-talet hade vi resurser men inte kunskapen. Nu har vi kunskap men inte resurserna. Vi har en hel kår som kan jobbet. Varför tillfrågas inte socialtjänsten i media? Varför gör vi inte våra röster mer hörda? Vi behöver ropa, lika högt som polisen och sjukvården gör, avslutar Susanna Alakoski.
