Socialstyrelsen har sammanställt sina andra delrapport gällande ensamkommande asylsökandebarn och kommer fram till att antalet minskade ordentligt under hösten samt att 2016 som helhet ställt enormt höga krav på kommunernas flexibiltet. Nedan följer deras egen sammanfattning.
De många förändringar som skett under det senaste året avseende mottagandet av ensamkommande barn har i hög grad påverkat kommunernas arbete. Förändringar i asyllagstiftningen, införda ID-kontroller och en rad omvärldsfaktorer har lett till att antalet asylsökande ensamkommande barn har minskat. Kommunernas förmåga till flexibelt handlande har testats; i början av året byggde man ut verksamheterna för ensamkommande barn och under sommaren och hösten, då antalet ensamkommande barn blev betydligt färre än beräknat, avvecklades istället en del av verksamheterna.
Kommunerna har börjat ställa om till förändringar som ännu inte har beslutats eller trätt i kraft. De anpassar exempelvis sin verksamhet till de nya ersättningssystem som föreslås träda i kraft den 1 juli 2017. Även lagförslaget om att företrädesvis placera de ensamkommande barnen i den egna kommunen har fått genomslag.
Av de 50 intervjuer som gjorts i samband med denna rapportering framkommer att släktingplaceringarna ökar. Dessa familjehem kan behöva mycket stöd för att klara uppdraget då de själva ofta är asylsökande och inte fullt integrerade i det svenska samhället.
Stödboendeformen har ännu inte fått något större genomslag även om många kommuner uppger att de omvandlar hem för vård eller boende (HVB) till stödboende.
Den psykiska ohälsan har ökat bland de ensamkommande barnen och de mår idag sämre än de barn som kommit tidigare. Ovissheten som följer med tillfälliga uppehållstillstånd och begränsade möjligheter till familjeåterförening påverkar barnen negativt, med psykisk ohälsa som följd.
Socialstyrelsens kontakter med kommunrepresentanter, andra myndigheter och organisationer samt med ensamkommande barn visar att det finns stora variationer i hur kommunerna klarar av att ta emot ensamkommande barn. I många kommuner tycks det fortfarande finnas brister i myndighetsutövningen, framför allt vad gäller uppföljning av placeringarna. Även den övriga myndighetsutövningen är ansträngd. Arbetsbördan för socialsekreterarna är hög och de hinner inte alltid med att göra förhandsbedömningar inom lagstadgad tid.
Kommunerna uppger att tillgången till tolk är otillräcklig för de flesta av de sju vanligaste språken och att kvaliteten på tolkarna varierar.
Socialstyrelsens bedömning är att situationen inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård är ansträngd och att kommunerna har fortsatta utmaningar både på kort och på lång sikt. År 2015 var exceptionellt när det gäller antalet ensamkommande barn som kom till Sverige och prognoserna framåt är ytterst osäkra på grund av omvärldsfaktorer.
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';