För många föräldrar till missbrukande barn så är vardagen en ständig oro, ångest och känslor av skuld och skam.
De här föräldrarna är en utsatt grupp som hittills fått väldigt lite stöd och uppmärksamhet.
Det finns mycket forskning om livssituationen för barn som lever med missbrukande föräldrar, men nästan ingen forskning om motsatsen, vilket en grupp forskare vid Malmö Universitet vill ändra på.
Björn Johansson, Torkel Richert och Bengt Svensson driver sedan ett par år tillbaka ett forskningsprojekt på temat Föräldrar till vuxna barn med narkotikaproblem.
Det är två delprojekt, en kvantitativ studie där man låtit 700 föräldrar till missbrukande vuxna barn, svara på en enkät, och en kvalitativ studie som bygger på djupintervjuer med 32 föräldrar.
Torkel Richert, som är filosofie doktor och universitetslektor vid Malmö Universitet säger:
– Föräldrar vittnar om ångest och oro för barnets räkning. Många frågar sig vad de har gjort för fel och känner skuld för barnets situation. Det påverkar deras sociala umgänge, att de antingen inte orkar eller skäms, och isolerar sig istället.
Han fortsätter
Det finns två huvudspår som man ville kartlägga i studien, dels den generella utsattheten bland föräldrar till vuxna barn med missbruksproblem, dels utsatthet för brott.
Frågorna om brott var det största området i enkäten, men även i de uppföljande djupintervjuerna visade det sig att det inte var brott som föräldrarna upplevde som värst, utan den ständiga oron för sitt barn och maktlösheten.
Det var också svårt att nå männen, och av de 700 som deltog i enkätstudien, så var 85 procent kvinnor.
Björn Johansson, professor i Socialt arbete vid Malmö Universitet säger:
– Genom att gå ut brett med våra resultat ökar vi kunskapen i samhället i stort vilket kan minska stigmatiseringen. Vi tror också att det är viktigt att föräldrarna känner igen sig i andras berättelser, att de inser att det finns fler med samma problem. Det tror vi kan minska känslor av skuld och skam, säger Torkel Richert
– Genom att sätta fokus på den här gruppen hoppas vi öka kunskapen hos myndigheter och beslutsfattare om att fler insatser behövs för att underlätta deras livssituation, inte minst vad gäller möjligheter att söka hjälp, fortsätter Björn Johansson.
Källa: Forskning.se