Samhället måste kunna skydda utsatta barn

De kriminella nätverken har snabbt identifierat sårbara barn som är mottagliga för att utnyttjas. Det här är barn som samhället har misslyckats med att fånga upp för att ge stöd och skydd. Barnombudsman Juno Blom var en av talarna på Barnkonventionsdagen.

Barnombudsmannen delar Socialstyrelsens bild av att det finns omfattande brister från samhällets sida att skydda utsatta barn.

– En förtvivlad handläggare berättade om ett barn som det fanns 40 orosanmälningar på, utan att kommunen hade lyckats ge rätt insatser. Nu sitter det barnet frihetsberövat för brott, säger Juno Blom, barnombudsman.

Hon talade på Barnkonventionsdagen som JP Infonet arrangerade den 4 februari. Barnombudsmannens årsrapport för 2025 ”Ni måste hinna före” bygger på djupintervjuer med 88 frihetsberövade barn och unga samt 543 enkätsvar. Det är ett underlag som ger en unik inblick i frihetsberövade barns erfarenheter och uppväxtvillkor.

Barnen berättar om våldsutsatthet under uppväxten, eget utövande av våld i skolan eller i gäng och dessutom kränkningar, maktmissbruk och våld från personal under frihetsberövandet. Ständigt nya övergrepp och nya svek.

– Det som var gemensamt för dessa barn är att de har saknat trygga vuxna. Rapporten samlar deras röster och är en tydlig vädjan att vi måste hinna före de kriminella. Barnen är medvetna om att de har begått brott, att de var stökiga redan i unga år, men tycker att få personer har undrat varför? Varför vill socialtjänsten inte ta reda på vad som ligger bakom beteendet? Ansvariga myndigheter har mest fokuserat på själva beteendet och missat de bakomliggande faktorerna, säger Juno Blom.

Ofta når inte stödet fram

Vi har en tydlig lagstiftning i Sverige för att kunna skydda barn, men alltför ofta når inte det här stödet fram som det är tänkt.

– Vi behöver agera kraftigare. Vid till exempel mobbing i skolan behöver vi skydda den som utsätts men även ta reda på vad som ligger bakom mobbarens beteende. För alldeles för många barn är hemmet en brottsplats. Det som ska vara den tryggaste platsen. Det kan vara våldsutsatthet, missbruk eller psykisk ohälsa. Barnen uttrycker att de hade behövt att någon ställer frågor om hur de egentligen har det hemma.

Barnen är ofta kända av socialtjänsten, många har redan många kontakter och insatser utifrån sitt beteende. Men de har inte fått frågan om sin egen utsatthet och de missförhållanden som har präglat sin uppväxt.

Som ett barn sa: ”Det ni ser är min utsida, men det som gör ont sitter på insidan.”

– Det måste finnas en vilja att identifiera varje barn som riskerar att hamna i kriminalitet. Det hjälper inte att vi gör orosanmälningar om vi inte agerar på oron, säger Juno Blom.

Hon menar att vi måste utgå från att barn vill göra rätt. När de inte gör rätt så har de inte fått förutsättningarna till det. Då behöver samhället ge stöd. Men det finns en rädsla hos barnen hur samhället kommer att skydda dem.

Finns ingen att vända sig till

– De barn som vi har träffat i häkten säger att de har saknat någon vuxen att vända sig till innan det har gått för långt.

Barnombudsmannen är helt emot 13-åringar i fängelse.

– Rekryteringen av barn till kriminella gäng behöver stoppas innan 13-åringar blir misstänkta för grova brott. Då kommer de här fängelseplatserna att stå tomma, avslutar Juno Blom.