Sara Hultén vet hur det är att leva i skräck. Under två års tid blev hon misshandlad, i många fall torterad, av sin expojkvän. 2023 släpptes hennes bok ”När rädslan besegras kommer modet”, som handlar om den våldsamma relationen. I november i år kom hennes andra bok ”Från mörker till mod”.
– Jag vill så ett viktigt frö hos andra som är utsatta för våld, säger hon.
Sara berättar att hon var på en bra plats i livet, 2019. Hon drev en skönhetssalong och hade ett socialt liv, men hon saknade kärleken. På en dejtingsida fick hon kontakt med en man som hon kände att det klaffade med direkt. De började dejta ganska intensivt och Sara minns hur stark hans intresse var för henne.
– Han ville veta allt om mig; mina styrkor, svagheter och min syn på livet. Jag kände mig så otroligt sedd av honom, han var kärleksfull och överöste med komplimanger, sa att jag var fin och vacker.
Attraktionen mellan dem var stark. När han efter tre månader började visa tendenser av svartsjuka, tyckte Sara att det var gulligt. Att han på så sätt övertygade henne om hon var hans.
– Han ville kontrollera mig, men jag tyckte inte det var så farligt. Jag var ju också otroligt förälskad. Men svartsjuka är inte gulligt, idag vet jag att det är en varningsflagga att vara vaksam för, säger hon.
Han kontrollerade henne när hon var bortrest på andra sidan jordklotet och bombade med meddelanden om inte Sara svarade direkt. Han hade under tiden varit i hennes lägenhet och rotat och hittat visitkort med manliga namn som hon tvingades redovisa för. Saras magkänsla var inte bra och hon började bli rädd för honom.
– Det var en märklig känsla, jag var både förälskad och rädd på samma gång.
Det första slaget kom helt oprovocerat
Ett halvår efter att de träffats kom det första slaget.
– Helt oprovocerat slängde han ett ölglas i mitt ansikte. Blodet rann över mitt ansikte och ögat svullnade. Han bad inte om ursäkt, visade ingen ånger alls. Jag skulle säga till folk att jag hade ramlat. Det var min första lögn, både för mig själv och andra.
Våldet eskalerade och Sara gick in i förnekelse. Han sa kränkande saker som att hon var värdelös och ful att att ingen annan man skulle vilja ha henne. Det fysiska våldet blev grövre och kom oftast från ingenstans.
– Han hade ett sådant humör, han blev förbannad. Särskilt när han fick för sig att jag ljög eller att jag var otrogen, minns Sara.
Då visste inte Sara något om brottsofferjourer eller kvinnojourer. Förnekelsen blev djupare och det hände att hon tänkte att det inte var sant, att det inte hände henne.
– Jag blev hjärntvättad. Allteftersom våldet blev vardag kände jag mig liten och värdelös, ibland kändes det som om vi var med i en film. Så hårt satt förnekelsen.
Var säker på att han skulle döda henne
Hon säger att hon levde för att överleva. Men en dag var hon säker på att hon han skulle döda henne.
– Han tvingade ner mig på knä och höll en kniv framför mig. Sen tog han tag i mitt hår och skar av en bit från min skalp. Han kommer att döda mig, ekade det som ett mantra inom mig. Sen blev det svart och jag minns att jag nästa dag stod framför spegeln och plåstrade om mitt huvud. Från den dagen levde jag med dödsångest. Jag hade inte orken eller drivkraften till att ta mig därifrån.
Nu blev prio ett att skydda sig själv och hålla upp fasaden. Sara var glad för att hennes familj bodde hundra mil bort.
– Jag undvek alla jag kände för jag orkade inte förklara eller försvara. Jag hade inget människovärde kvar, men jag var inte heller redo att lämna honom. Hans ord hade blivit min sanning, det onormala hade blivit normalt och alla gränser hade flyttats, säger hon.
De flyttade till ett område där ingen kände igen dem och hans övervakning intensifierades. Sara var helt fast under hans styre.
– Han höll mig vaken i flera dygn och bestämde om jag fick gå till jobbet eller inte. Jag skulle alltid ha telefonen bredvid mig och svara direkt när han ringde. Vissa vänner, särskilt de manliga, fick jag inte ha någon kontakt med.
Dolde spåren av våld
Sara blev duktig på att dölja spåren av våld med smink och kläder. Hon gick in i sig själv med strategin att överleva dag för dag. Händelsen som skulle leda till vändningen kom när han anklagade henne för att vara otrogen. Sara ljuger och säger att det stämmer, för att han ska bli tyst. Istället tar en galen plan form.
– Han säger att vi ska åka och leta reda på mannen, nästkommande fredag. Sen säger han att jag ska slå ihjäl honom med en yxa som han senare skaffar och lägger i bilen. Men det finns ju ingen man. Så jag löser det genom att köpa ett kontantkort till en annan telefon för att vi ska ringa den. Man blir påhittig när man kämpar för att överleva, säger Sara. Det finns också ett annat hot som är ännu värre, hittar vi inte mannen ska vi åka och jag ska ha ihjäl mina föräldrar med yxan, medans han filmar.
När det bara är en dag kvar innan den fruktansvärda dagen så ringer Sara i ren panik en väninna och berättar vad som pågår. Väninnan ringer polisen, som tar ärendet på största allvar.
– Polisen åker och tar med sig honom. Senare åker jag till polisstationen och sitter i förhör i fyra timmar.
Att Sara fick den där sista pushen till att berätta och sätta stopp på allt var att hon bara hade två val kvar.
– Antingen berättade jag allt, eller så skulle polisen hämta mina föräldrar i en liksäck.
Sjukhuset dokumenterade 37 skador
På sjukhuset dokumenterades 37 skador på Saras kropp, kort tid därefter var det dags för rättegång. Sara berättar att det var viktigt för henne att ha en öppen rättegång.
– Jag ville visa vilket monster jag hade levt med. Varje dag kom 20-30 personer som stöttade mig. Det kom personer från socialtjänsten, kvinnojouren och brottsofferjouren. Det gav mig styrka. Det hjälper också i bearbetningen efteråt att möta sitt monster i en trygg miljö.
De fyra dagarna som rättegången pågick hade Sara mycket ångest. Vid några tillfällen hackade hon tänder och kallsvettades och gick därifrån. Men när hennes exman stirrade på henne vek hon aldrig undan med blicken.
– Han viskade ”jag älskar dig” och jag släppte inte hans blick, ville inte förlora.
Mannen dömdes till tre och ett halvt års fängelse för våldtäkt och grov kvinnofridskränkning på 27 åtalspunkter i både Tingsrätten och Hovrätten.
– Det var en lättnad att han dömdes. När han släpptes ansökte jag om kontaktförbud, men det avslogs för att det ansågs som kränkande mot honom. Men nu sitter han inne igen, för att ha misshandlat en kvinna.
För att bearbeta det trauma Sara varit med om hade hon behövt gå i traumabehandling, men dit var det två års väntetid. Hon hittade en psykolog och började med stresshantering som pågick i olika perioder med uppehåll för att hjärnan skulle få återhämtning.
Hade svåra ångestattacker
Efter domen bodde Sara i ett halvår hemma hos sin syster. Hon var rädd och hade svåra ångestattacker.
– Kroppen minns ju allt. Jag var väldigt rädd och vågade knappt vara utomhus. När det var som värst hade jag runt 15 ångestattacker om dagen. Det fanns många saker som triggade; olika dofter eller om jag hörde fotsteg bakom mig. Min syster stöttade mig mycket den här tiden och tog hans om viktiga telefonsamtal. Än idag har jag svårt för speglar, för att hans ord om att jag är ful och äcklig, har etsat sig fast.
Som en del av sin bearbetning skrev hon en bok om sina upplevelser. Boken heter När rädslan besegras kommer modet och kom ut samma vecka som hennes förövare blev frisläppt 2023. I slutet av november 2025 kom den andra boken Från mörker till mod, som skildrar Saras tankar och känslor mer djupgående.
Sara blev inbjuden 2023 att föreläsa för kvinnojouren. Något som var jobbigt men nödvändigt. Idag fortsätter hon att föreläsa och säger att hon är friare i sitt uttryck.
– Innan föreläste jag på rutin efter ett manus. Idag bryr jag mig inte om jag får en panikattack mitt i eller gråter. Jag låter känslorna komma ut och jag är väldigt stolt över vad jag har åstadkommit, säger hon.
Vilka är dina viktigaste budskap när du föreläser?
– Jag uppmanar att lägga skuld och skam där den hör hemma, hos förövaren. Att vem som helst kan drabbas av våld och att man inte ska skuldbelägga offret och fråga varför man inte lämnar relationen. Jag vill så viktiga frön hos andra som är utsatta. Det är också viktigt att man, när man är i en våldsam relation, dokumentera och göra små anteckningar om det är mörjigt.
Hur har du förändrats som människa efter tiden i en våldsam relation?
– Jag har tillitsproblem, men jag har också blivit starkare och vågar stå upp för mig själv. Jag har alltid varit en omtänksam person, de personer som varit viktiga i mitt liv är ännu viktigare idag.
Vågar du drömma om kärlek igen?
– Ja, det gör jag faktiskt, men det är klart att en eventuell man i framtiden kommer att vara mer under lupp. Hat föder hat och kärlek föder kärlek. Jag kan inte gå runt att hata, jag måste spara på energin till att vara positiv och ge kärlek och värme till andra. Om jag förlåtit min förövare? Jag behöver inte förlåta varken honom eller mig själv. Han är likgiltig för mig, alltså ingenting. En rätt skön känsla.
