Där, bakom lås och väggar av säkerhet, pågår en tyst revolution av känslor, berättelser, drömmar och sår. Barnen är bärare av berättelser som ofta förblir osagda, förlorade i vuxnas förståelse av deras värld. Skyddade boenden är inte bara fysiska tillflyktsorter, de är livsavgörande startpunkter för barn som vuxit upp i våldets och rädslans skuggor. Men vad händer när vuxna börjar lyssna? När barnens röster inte längre är just höstlövens som blåser med vinden, utan hörs och respekteras som riktiga röster i deras egna liv. Vad betyder det att verkligen höra barnen? Lagen slår numera fast vid att barn i skyddade boenden är egna rättighetsbärare, men hur kan vi säkerställa att skyddade boenden omsätter lagens intentioner i konkret, barnanpassat stöd?
Låt oss börja med att möta ”Sara”, en liten flicka med ögon som bär på en värld av tystnad. Hennes berättelse är inte unik, men den är en av många som riskerar att försvinna i glömska om ingen lyssnar. Hon har lärt sig att tala i sällsynta stunder, under de säkra stunder då vuxna tar sig tid att förstå henne, inte bara att höra hennes ord, utan att verkligen känna hennes berättelse. För ”Sara” är detta kanske den viktigaste gåvan: att få prata, att få bli hörd. Att ge barn möjlighet att tala ut i en trygg miljö är ingenting mindre än att ge dem rötter. Rötter som kan växa djupt i jorden av tillit och förståelse, så att de kan skjuta skott av hopp och självkänsla. I skyddade boenden är detta en central insikt. Det är inte tillräckligt att barnet är säkert från våld. Det är också nödvändigt att skapa en plats för deras emotionella tillväxt, där deras röster får blomma, utan att bli förstörda av skuggor av trauman. Det är här kärnan i reformerna ligger, att skapa en plats där barnens röster inte bara finns, utan också respekteras och värderas.
”Att lyssna ”på riktigt” till ett barn som varit med om svåra saker betyder att man bryr sig på riktigt om vad barnet säger och inte bara hör orden. Man är lugn, visar att man har tid, och låter barnet prata i sin egen takt. Man tar barnet på allvar, visar att man förstår och att det är okej att känna som man gör. Det är skillnad mot att bara höra, då kanske man lyssnar med öronen men inte med hjärtat. Vi skapar trygghet för barnen genom fasta rutiner, men låter även barnen vara med och påverka sin vardag. Vi lyssnar på vad de behöver och låter dem vara delaktiga i sin egen återhämtning,” berättar Sally Al-Asso, socionom på Hemstaden.
Skyddade boenden bör inte vara platser som enbart innebär fysiska barriärer. De kan även vara mentala och emotionella portaler för barnen. Att ha tillgång till att prata om sina känslor, ilska, skuld, skam, rädsla och sorg är en process av att återta sin kraft. Det är att kasta av sig den mörka klänning av tystnad och isolering som våldet ofta tvingar på barnen. När barnen tidigt får möjlighet att uttrycka sina tankar, kan de börja skapa ett narrativ av läkning. Samtal, kreativa aktiviteter, terapeutiska stöd och till och med lek blir verktyg för att konstruera en ny berättelse av självsäkerhet för dessa barn, som ofta vuxit upp i skuggor av våld. Detta är metoder som Hemstaden är måna om att tillämpa, när det kommer till placerade barn.
Men det är inte alltid enkelt. Att skapa en plats där barnen kan tala ut kräver mod, tålamod och en ödmjuk vilja att förstå att deras upplevelser är unika. Det handlar om att lämna plats för deras röster i alla skeenden. Vi ser i vårt arbete att många har en tendens att se barn som osäkra eller oförmögna att formulera sina erfarenheter, men barn är experter på sina egna liv. De är de som bär på nycklar till sina egna nyanser av sår och helande. Det krävs att vuxna, oavsett yrkesroll, släpper kontrollen och låter barnens röster ta plats. Att bekräfta deras upplevelser som verkliga och ta deras känslor på allvar, för att ge dem möjligheten att börja bygga en stabilare självkänsla.
I ett genuint sammanhang av tillit kan barnen finna sin egen unika röst, en som inte är formad av vuxnas förväntningar, utan av deras egna erfarenheter. Det är också en process av att skala bort vuxnas förutfattade meningar och att erkänna att barnens röster inte är mindre viktiga, tvärtom är de ofta nyckeln till att skapa verklig förändring. Barnen är inte bara mottagare av insatser, utan ofta också aktiva medskapare i sin egen tillfriskning. Deras berättelser kan utmana, förändra och förbättra de insatser vi gör. Att stärka barnens rätt att bli hörda är en utmaning, just därför krävs det tålamod. Det är ofta en långsam process att bygga tillit och låta barnen känna sig trygga nog att öppna sig. På Hemstaden finns det därför en barnansvarig grupp som säkerställer att samtliga barn får sina individanpassade behov och önskemål tillgodosedda, samtidigt som kvalitén av erbjudna samtal följs upp på boendet, berättar Sally.
Det handlar om att skapa en trygg plats där barnens känslor får tid att växa, där deras röster kan höras utan att de riskerar att bli ignorerade eller avvisade. Det vi vet är att när barnen äntligen får uttrycka sina erfarenheter, uppstår en förvandling. De kan känna ett hopp om framtiden, en tro på att de inte längre är fångar i en ond cirkel av våld. När deras röster får plats, blommar de ut, det kan vara ett leende, ett ord av tro eller ett litet steg mot en mer stabil tillvaro, menar Sally. Skyddade boenden bör därför inte enbart ses som tillfälliga lösningar, utan som viktiga plattformar för omstart och återuppbyggnad, där barns röster utgör en central drivkraft för en hållbar och positiv framtid. Föreställ dig ett samhälle där varje barn som flyr våld får en plats att växa, där deras berättelser inte tystas utan värdesätts. Där vuxna inte bara ser till barnens säkerhet, men också deras själ och deras framtid. Där barnens röst inte bara är ett eko i tomheten, utan en kärleksfull symfoni av hopp och helande. Det är i dessa rötter av förståelse vi kan se att ett skyddat boende inte bara är en plats av skydd, utan ett frö till en ny, blomstrande livssyn som börjar med att lyssna.
Hemstaden skapar trygghet för barn genom ett helhetsfokuserat arbete som präglas av lyhördhet, delaktighet och långsiktigt förtroende. I nära samverkan med vårdnadshavare, skola och socialtjänst formas en stabil vardag med tydliga rutiner och förutsägbarhet. Varje barn bemöts utifrån sina individuella behov och ges utrymme att uttrycka tankar och känslor i sin egen takt. Samtalen anpassas efter ålder och mognad, med särskilt fokus på tillit och relation. Genom metoder som Trappan-samtal och Tejping får barnen stöd att bearbeta svåra upplevelser i en trygg och lekfull miljö.
Tillit får ta tid, här respekteras barnets gränser och lyssnandet är alltid närvarande. När barn ser att deras ord leder till verklig förändring, växer både förtroendet och framtidstron, berättar Sally. Att ge barn utrymme att prata handlar om mer än att lyssna, det handlar om att förstå, bekräfta och låta deras röster påverka både vardagen och framtiden. Att känna sig sedd kan förändra ett liv. För som Maya Angelou sa: ”People will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel”. Skyddade boenden har kraften att bli mer än en tillflykt, de kan bli platser för läkning, där barns erfarenheter får forma verkliga förändringar. När vi vågar släppa in deras perspektiv och skapa äkta utrymme för deras röster, förvandlas tillfällig trygghet till en framtid byggd på hopp, mod och möjligheter.
Text Noha Saed
