Naturen och möjligheterna till ett rikt friluftsliv har stor betydelse för hur HVB-hemmet Kulabodan möter sina boende. Behandlingen kretsar mycket kring kreativa aktiviteter och, framför allt, att vistas nära hästar och andra djur.
Naturen har stor betydelse för hur HVB-hemmet Kulabodan utanför Skövde tar sig an de boende.
– Att möta våra ungdomar i den fantastiska miljö vi har runt knutarna gör underverk, berättar Mats Hasselqvist, behandlingsassistent. Lugnet och tystnaden gör att barnen slappnar av, sänker garden och känner sig trygga, vilket stärker relationen och gör det lättare att närma sig svåra frågor.
Till Kulabodan välkomnas pojkar och flickor i åldrarna 10-18 år som haft en svår start i livet.
– När verksamheten startade för mer än 35 år sedan vände man sig till en liten grupp barn som inte riktigt passade in i de behandlingsformer som vid den tiden erbjöds, berättar Jörgen Ahr, Kulabodans föreståndare. Det här var ungdomar som redan i tidig ålder gått igenom svåra trauman men som även bar på medfödda skörheter i form av diagnoser av olika slag.
Det här har i grunden inte förändrats. De ungdomar som idag bor här har en lika komplex bakgrund och kräver speciell behandling och ett alldeles eget förhållningssätt.
– För att möta våra ungdomarna på deras egen spelplan behöver vi tänka utanför ramarna, fortsätter Jörgen Ahr. Varje barn måste behandlas individuellt och ges den omsorg som just han eller hon behöver.
Det tar tid att finna sig tillrätta
På Kulabodan bor som regel barnen länge. Den första tiden är svår och det är oftast först efter några månader som ungdomarna kan ta emot omsorgen och den behandling som erbjuds.
– Ungdomarna måste få tid att ”packa upp sin ryggsäck” och finna sig tillrätta, fortsätter Jörgen Ahr. Därefter kan vi långsamt börja lära känna varandra och utveckla en ömsesidig tillit. När barnen landat och den inledande oron har lagt sig kan vi börja jobba med det svåra som ofta ligger djupt rotat.
Behandlingen bygger på att skapa anknytning mellan boende och personal genom att möta barnen runt det de tycker är roligt. Här har naturen och utbudet av aktiviteter en avgörande betydelse. Ungdomarna erbjuds möjligheter till kreativa aktiviteter kring musik, bild eller hantverk men, framförallt, möjligheter att vistas ute i naturen nära hästar och andra djur.
Ulla-Karin Rosell, tidigare ägare av Kulabodan likaså handledare inom Villbergagruppen och huvudansvarig för hästunderstödda insatser, är övertygad om att umgänget med hästarna har en positiv inverkan.
– När vi är i stallet eller ute i hästhagen upptäcker vi saker om barnen som vi inte hade en aning om innan, konstaterar Ulla-Karin. Hästarna dömer ingen och ställer inga besvärliga och ångestframkallande frågor. Jag ser istället hur axlarna faller ner och lugnet sprider sig, vilket gör det lättare att komma varandra in på livet. Hästarna har en lugnande inverkan och höjer utan tvekan nivån av våra må bra-hormoner.
Hästen tränar samspel och relationer
Metoder att använda hästar i terapeutiska syften har, i professionell form, använts sedan mitten av 1900-talet för att hjälpa människor att hantera fysiska, känslomässiga och psykiska problem. Hästunderstödda insatser har visat sig användbara i behandling av till exempel stress, ångest, autism, PTSD och depression.
– Våra ungdomar bär ofta med sig en mix av olika problem som vilar djupt i medvetandet, berättar Ulla-Karin Rosell. Att ta hand om en häst, borsta den, leda den eller ge den mat ger barnen träning i relationer och samspel men de får också en känsla av bekräftelse. Samhörigheten och tryggheten som uppkommer i dessa situationer kan tas med till andra sammanhang och kopplas till den individuella behandlingsplanen för varje barn.
Kulabodans huvudfilosofi utgår från en människosyn där varje individ betraktas som unik och därför ges möjligheter att utvecklas i egen takt och utifrån sina egna förutsättningar.
– Unga människor som behöver stöd förväntas ofta anpassa sig till vuxenvärldens normer, när det i själva verket borde vara tvärt om. Vi som arbetar med de här frågorna måste istället lära oss förstå hur ungdomarna fungerar och forma miljöer och behandlingsformer som hjälper barnen framåt i livet, avslutar Jörgen Ahr.
Text: Mikael Hallgren
