Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) bygger på att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Det är en rättighetslag med mål som inflytande, delaktighet och självbestämmande. Personalen kan behöva stödja den enskilde att komma fram till önskemål och drömmar. Möjlighetsanalysen fokuserar på just det.
Inom omsorgen är det få som lyckas bedriva en individuellt utformad vård utifrån brukarens behov och rätt att vara delaktig. Enligt IVO:s tillsynsrapport av gruppbostäder för vuxna enligt LSS från 2023 upptäcktes brister hos 80 av 90 granskade gruppbostäder.
IVO:s tillsynsrapporter visar att sociala, psykiska och existentiella behov inte prioriteras inom omsorgen. Det är för stor fokus på materiella värden, fysiska och medicinska behov. Även bristande användning och kunskap kring vad som gynnar välbefinnande och ett gott liv.
Bland annat anser IVO att det i dokumentation ofta saknas information om vilka åtgärder som har vidtagits och hur situationen utvecklats för den enskilde. De efterfrågar ökad kompetens om bland annat social dokumentation och aktivt systematiskt kvalitetsarbete.
– Det vanligaste felet är att man bara pratar om vad som inte fungerar. Man fastnar i ett patogent synsätt i stället för att fokusera på det friska och skapa hälsa genom ett salutogent synsätt, säger Johan Appel på Omsorgskompass.
Möjlighetsanalysen stärker ett salugent synsätt
Han har tagit fram modellen Omsorgskompass, där Möjlighetsanalysen är ett centralt verktyg för att skapa, stärka och säkra ett salutogent synsätt. Ett av målen med insatsen som Johan ser det är att kunna se en förändring i hur personalen dokumenterar, från att mest beskriva olika rutiner som utförts eller att brukaren tackat nej till exempelvis städstöd till vad alla bidrar med för att skapa hälsa. Att kunna följa vad alla gör för att kunna utvärdera hur det går för verksamheten.
Johan Appel arbetar som metodhandledare inom social omsorg och erbjuder handledning till verksamheter inom både SoL och LSS, såsom särskilt boende, daglig verksamhet och gruppbostäder. Ofta är det stora problem och konflikter med både brukare och personal när han kommer in.
– Hur skriver man en genomförandeplan? Alla vet inte syftet med en sådan. Och om tio medarbetare skulle skriva varsin genomförandeplan för samma brukare skulle det bli tio helt olika. Alla har inte samma synsätt. Patogent synsätt är mer förvaring, medan salutogent handlar om förbättring. För en områdeschef är det viktigt att alla arbetsgrupper i verksamheten tänker lika så det inte blir att några försöker uppfostra och andra försöker motivera. I min värld blir det en källa till konflikt.
Möjlighetsanalysen börjar med att man tar reda på nuläge och önskat läge. Samma verktyg fungerar både i utvecklingsarbetet för verksamheten som helhet och för varje enskild brukare. Nuläge handlar då om vad som är problematiskt hos brukaren, medan önskat läge beskriver målet. Till exempel att personen är vaken hela natten, orolig och stör andra boende till önskat läge att denne sover på natten, är lugn och har blivit som en i gruppen.
Uppfyller brukarens drömmar
– En vanlig inställning är att man ”redan har provat allt”. Men med Möjlighetsanalysen ska man inte bara titta på problemet och försöka lösa det, utan hitta en vision som är större än så. En dröm som brukaren har. Det ska väcka nyfikenhet, så det behöver inte vara realistiskt.
Ett exempel är att öppna en egen yogastudio eller arbeta som lärare i kinesiska. Den senare kommer från ett case där en kvinna var väldigt orolig och manisk. Hon kom från Kina och när hon blev orolig så pratade hon bara på kinesiska.
– Arbetsgruppen analyserade nuläge, önskat läge, tog fram vision och även ett omedvetet behov hos brukaren. De kom fram till att det var att få skratta och vara den som kan. Till sist skulle de agera genom att testa en konkret handling för att nå det önskade läget. Det var att personalen skulle säga god morgon på kinesiska till brukaren, berättar Johan.
Det blev väldigt lyckat. Hon tyckte det var kul när personalen pratade på kinesiska och det blev att hon fick fortsätta att lära dem ord, vilket ledde till mycket skratt. Hon blev mycket piggare och fick ny energi, ville laga kinesisk mat.
Möjlighetsanalysen hjälper personalen att sluta älta problemen och i stället fokusera på hur man vill att något ska vara – något positivt. Det hjälper till att fokusera på det du lättast kan påverka och det är ditt eget beteende.
Ove Sundberg från Solsidan på ”besök”
Johan Appel berättar om en brukare som inte ville släppa in personalen på sitt rum. De kom på att han gillade tv-serien Solsidan och printade ut en bild på karaktären Ove Sundberg som personalen satte som en mask framför ansiktet. De knackade på och sa som Ove Sundberg brukade säga: ”Tjenare mannen”. Då skrattade brukaren och släppte in personalen.
– I annat case hade personalen försökt få en person att städa sitt rum i tre års tid utan att lyckas. Hur meningsfullt är det? Om man gör som man brukar trots att det inte har gett något resultat så får man ingen förändring. Lagen är supertydlig hur man ska arbeta inom omsorgen, att stödpersonen ska uppmärksamma brukarens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Jag gör egentligen inget annat än att kolla vad lagen säger. Ett professionellt arbetssätt handlar om att se brukaren som ett subjekt med känslor, inte ett objekt. Att smitta med positiva känslor, inte negativa. Det är också viktigt att utse en stödperson som leder omsorgsprocessen, är det allas ansvar så blir det ingens ansvar.
Omsorgskompass förtydligar yrkesrollen och att vi som arbetar inom omsorgen är professionella hälsoskapare.
Sandra Rundberg, enhetschef på Främja, berättar hur de har lyckats vända sitt synsätt från det patogena till det salutogena med hjälp av Möjlighetsanalysen.
– Tidigare fokuserade vi mer på de boendes diagnoser, svårigheter och begränsningar. Det påverkade vårt bemötande. Arbetar man på det sättet kommer man ingenstans, det blir ingen förbättring, berättar Sandra Rundberg.
Hon ville hitta någon handledare som tittade mer på vad medarbetarnas roll är och hur man kan skapa välmående hos de boende. Det lustiga var att hennes kollega var i samma tankar, så båda tog kontakt med Johan Appel samtidigt, då de hade sett att han jobbade på det viset.
– Vi träffades och sedan hade vi en planeringsdag med enheterna där Johan berättade om arbetssättet. Det innebär ju att medarbetarna behöver förändra sin syn på de som bor hos oss. Några tyckte direkt att det här verkade kul och spännande, vissa hade till och med det här synsättet redan, medan andra var lite mer reserverade, men det är inte så konstigt, alla är vi olika.
Började med en som betraktades som ”svår”
De började på en enhet först i Hässelby. Där hade de kämpat en del med en brukare som betraktades som ”svår”.
– Det fanns regler och förhållningssätt som ofta skapade rätt mycket bekymmer. Möjlighetsanalysen gjorde att vi fokuserade på andra saker. Man kommer igång väldigt snabbt när man bestämmer sig för ett agerande, det som kallas act. Vi gjorde så att var och en fick skapa ett eget act som kändes bra för dem att göra för den här individen.
Efter bara 1-2 veckor märktes en stor skillnad hos brukaren, som mådde bättre och uttryckte själv att han hade det bra.
– Det var roligt att se vilken effekt det hade när vi flyttade fokus från det sjuka, där vi satte gränser till att öppna upp och fokusera på möjligheter, mål och drömmar. Vi har plockat bort alla regler, för de fokuserade på fel saker, säger Sandra Rundberg.
De fortsatte att göra Möjlighetsanalys på fler brukare och det nya synsättet började påverka medarbetarna också på ett sätt som inte Sandra hade tänkt på från början.
– Man började prata i termer om att se det friska, vad kan vi göra som är lustfullt för den här brukaren. Det har blivit ett arbetssätt som fungerar väldigt bra och som vi fortsätter med.
Man kan behöva prova sig fram
Ibland blir det fel och då får man backa, som när en brukare inte ville sitta med de andra och äta. Då försökte man locka med musik och göra det trevligt så att hon skulle vilja stanna kvar, men det blev tvärt om att hon inte ens ville komma alls. Då provade man att knacka på och ha med sig något som hon gillade. Hon föreslog då att personalen skulle ha med sig något annat nästa gång.
– Det blev ju en inbjudan och det var ett mer kravlöst umgänge. De började prata om mat och bakning och det slutade med att hon kom ner och var med och bakade i köket. Det var helt fantastiskt!
Kungsholmen daglig verksamhet har också lyckats bra. De fick ett hederspris för sitt arbete med Möjlighetsanalysen i samband med Stockholms stads kvalitetsdag 2024, vilket visar att arbetssättet skapar verklig förändring och utveckling för brukarna.
Vanja Schwamberg, enhetschef, och Ulrika Ossmark, gruppledare, berättar hur de har arbetat med Möjlighetsanalysen på Kungsholmen.
– Vi tog hjälp eftersom vi hade svårt att se den röda tråden i journalanteckningar, dokumentation och systematiskt kvalitetsarbete trots att det var något vi prioriterade. Under arbetet märkte vi att det hände något i gruppen och oönskade beteenden hos brukarna minskade, berättar Vanja.
Mådde väldigt dåligt
De genomförde Möjlighetsanalyser på flera brukare. Bland annat en 40-årig man som mådde väldigt dåligt, hade flera oönskade beteenden och inget verbalt tal. Hur kunde man få honom att må bra och inte vara så uppgiven?
– Möjlighetsanalysen är väldigt enkel att fylla i. Man antecknar nuläge i fem punkter, önskat läge i fem punkter, vision – vem den här personen skulle vilja vara om den hade möjlighet, omedvetet behov och action – vad vi skulle kunna göra för att uppnå det.
De kom fram till att den här mannen tycker om ballonger och fest, så visionen blev att han skulle få vara någon typ av festfixare.
– Vi mötte honom med en ballong varje morgon när han kom till oss. Han blev jätteglad när han rullade in på dagliga verksamheten med sin ballong i handen. Det hjälpte oss att se nya sidor hos honom och gav ett mer salutogent synsätt, säger Ulrika Ossmark.
Barbie-utställning med rosa
En annan brukare hade ett stort intresse för dockor, något som tidigare inte hade setts som speciellt positivt. Genom Möjlighetsanalysen lyftes det fram, och hon fick anordna en dockutställning med vernissage i Barbie-anda med en massa rosa och Barbie-musik.
Ytterligare en brukare älskade musik, vilket ledde till att personalen införde lunchdans varje dag. Aktiviteten blev så uppskattad att den nu är schemalagd.
– Vi har med enkla medel kunnat förverkliga många drömmar, några skojiga och andra mer seriösa. Sedan har inte alla aktiviteter prickat rätt, men vi har i alla fall försökt. Det här har varit roligt även för personalen, även om inte alla älskar det. Eftersom vi har sett så fina resultat på individnivå vill vi i år gå ett steg längre. Möjlighetsanalyserna utvärderas med hjälp av ISU (individbaserad systematiskt uppföljning) för att kunna skapa kunskap för verksamhetsutveckling på gruppnivå. I detta arbete har vi stöd av två utredare på socialstyrelsen, säger Ulrika.
– Vi vill att det ska bli ett arbetssätt och inte bara en grej som man gör en gång. Därför måste vi påminna varandra och hålla det levande. Möjlighetsanalysen är fantastisk tycker vi och personalen har till och med använt den privat på sin familj, den fungerar i alla sammanhang där man vill utveckla och förbättra, avslutar Vanja Schwamberg.
