Barnrättsperspektivet saknas i debatten om gängvåldet

Varje barn har rätt till liv och utveckling, rätt till en uppväxt fri från våld, rätt till social trygghet, rätt till en meningsfull fritid och rätt att må så bra som möjligt. Rättigheterna är ovillkorade och gäller varje barn utan undantag. För vissa grupper av barn är dessa rättigheter dock mer hotade än för andra.– Barn påverkas av såväl gängkriminalitetens närvaro och konsekvenser som av samhällets åtgärder för att motverka den. Det drabbar särskilt barn som växer upp i landets så kallade utsatta områden, eftersom det i hög utsträckning är hos de lokalt etablerade gängen som rekryteringen av unga sker och mycket av kriminaliteten och det dödliga skjutvapenvåldet finns, säger Magnus Jägerskog, Bris generalsekreterare.

Bris nya rapport ”Barns rättigheter i skottlinjen” belyser att frågan om gängkriminalitet är en fråga som handlar om barn, barns rättigheter och barns skilda uppväxtvillkor. Rapporten framhåller vikten av att barn alltid görs delaktiga i frågor som rör barn och att det är en förutsättning för att nå hållbara lösningar.

Det behövs långsiktiga lösningar

En av rapportens slutsatser är att fokus i debatten på hårdare tag står i vägen för samtal om barns trygga uppväxtvillkor.– I år är det valår och det offentliga samtalet domineras av hårdare tag. Det är lätt att dras med. Men de politiska lösningarna, som tycks bestå av ytterligare straffskärpningar och tvångsmedel, är kortsiktiga. För samtidigt vet vi, genom forskning och erfarenhet, att sådana åtgärder inte ensamt kommer att vända utvecklingen. Avgörande är att satsa på tidiga förebyggande insatser. Det handlar bland annat om att främja och säkerställa goda uppväxtvillkor och förutsättningar tidigt i livet, om att tidigt fånga upp barn med risk att hamna i kriminalitet och om behovet av ökad kunskap för att kunna sätta in rätt förebyggande insatser som ger effekt. I slutänden handlar det om att säkerställa varje barns rätt till liv, utveckling och överlevnad, säger Magnus Jägerskog.

Att bli stoppad av polis och utfrågad eller visiterad inför andra människor, utan att förstå varför, lyfte flera av barnen i rapporten som stressande, obehagligt och förnedrande. Flera berättade att det känns djupt orättvist att bli utsatt för sådan behandling när man inte gjort något. Barnen upplevde att många poliser som de hade träffat hade dömt dem redan på förhand och att de istället för att prata schysst hade varit negativa och fientliga.”Min kille har skaffat en pistol som han har med sig varje gång han går ut eftersom folk är ute efter honom.” – Citat från barn i anonymt samtal med Bris stödlinje.

Här följer några citat från barn ur rapporten:

”Problemet är att politikerna inte tagit barns utveckling på allvar, utan bara kommit med kortsiktiga lösningar. Dessa barn ska styra vårt samhälle när de blir vuxna, hur kommer det samhället att se ut om barnen inte ens lyckas gå klart skolan? Inga förändringar har skett eftersom problemet är i förorterna.”

”Alltid när jag hör att något har hänt här känns det bara obekvämt, som att det kan hända mig. Jag tänker på det innan jag somnar, precis när det har hänt. Dagen efter försöker jag tänka att det inte kommer att hända. Annars mår jag bara dåligt.”

”Min mamma låter mig inte gå ut på kvällarna på grund av det som händer i vårt område. Ibland känns det som att det är jag som sitter i ett fängelse.”

”Jag har hört skottlossning en gång. Jag stod med min bror när det hände och hörde om det på nyheterna sen. Det var otäckt, jag var skräckslagen.”