Barn som bevittnat våld i nära relationer kan bli utagerande, aggressiva, deprimerade eller visa andra tecken på psykisk ohälsa. På Millegården har man börjat med föräldrastödsprogrammet Project Support, en evidensbaserad metod som hjälper föräldern att interagera med barnet och minska beteendeproblemen som våldet har orsakat.
Enligt den nya lagstiftningen för skyddat boende ska man bland annat tillämpa barnrättsperspektivet i arbetet med barn. Både barn och vårdnadshavare ska stärkas genom skydd, stöd och delaktighet.
Barnet ska beviljas en egen insats med det stöd och hjälp barnet behöver. Barnsamtal är en viktig del, men på Millegården har man också börjat med stärkt föräldrastöd, något som gynnar samspelet och anknytningen mellan förälder och barn.
– Tidigare har man mest fokuserat på att underhålla och stimulera medföljande barn så att mamman får vila och återhämta sig, jag säger mamman för det är oftast en kvinna som kommer. Men vi märkte att vi också behöver stärka samspelet mellan mamma och barn, annars har hon svårt att orka med vardagen i egen lägenhet, säger Sofia Andersson, föreståndare på Millegården.
I sin metodguide lyfter Socialstyrelsen fram Project Support, som är ett evidensbaserat föräldrastödprogram som syftar till att minska beteendeproblem hos barn som har upplevt våld i familjen.
Precis det här som de behöver
– När vi hittade Project Support så skickade vi all personal på utbildningen. Den leds av Helena Draxler vid Karlstads Universitet. Jag fick en sådan stark aha-känsla när jag gick den här kursen, att det är ju precis det här de behöver – mammor och barn som har upplevt våld.
Hon berättar att barnen som kommer med sin våldsutsatta förälder till skyddat boende kan både uppvisa inåtvända och utagerande beteenden.
– De är sjövilda ibland, men de kan också vara inåtvända. Med den här metoden kan barnet lära sig att hantera sina känslor och mamman lär sig att hantera barnet.
Sofia Andersson tycker att det fortfarande råder en stor okunskap kring barns behov av trygghet. Det räcker inte att bara ta barnet från våldet och tro att allt blir bra då. Hon märker att det finns ett stort behov av att jobba på interaktionen mellan barn och vårdnadshavare.
– Många mammor som kommer hit har säkert fungerat ypperligt i sin föräldraroll innan, men våldet har gjort att de har svårigheter i samspelet med sitt barn. Det märks att de inte orkar sätta gränser, till exempel att barnet till slut får en glass efter att ha fått nej på första och andra frågan.
Så genomförs Project Support
Project Support genomförs inledningsvis med en session i veckan på 60-90 minuter där föräldern får hjälp med sina svårigheter i samspelet med barnet och öva på att bemöta barnet i olika situationer. Det går utmärkt att kombinera med trappan-modellen och övriga stödsamtal med barnen.
– Föräldern hamnar ofta i konflikt med sitt barn på grund av beteendena och föräldern känner sig orolig för hur denne ska bemöta sitt barn i dessa situationer. Här går Project Support in och stöttar föräldern i sin roll för att bemöta barnet på ett adekvat sätt.
Först går man igenom hur det går med olika saker i vardagen, vad man har för problem, vad som är viktigt och vilka värderingar man har. Till exempel att plocka undan efter sig.
– Första steget är aktiv närvaro. Det går till så att mamman sitter och har sin fulla uppmärksamhet på barnet som leker med något, till exempel lego. Då ska mamman kommentera allt som barnet gör för att visa att hon är närvarande, till exempel ”Åh, du sätter den röda legobiten på den blå, oj nu åkte den vita iväg”. Man ser verkligen hur barnet känner sig betydelsefull och ler med hela ansiktet, säger Sofia.
Föräldern tränar först genom rollspel med personal och sedan med barnet. Det kan kännas lite konstigt att upprepa det barnet gör, men det är väldigt bra för den här åldersgruppen 3-9 år som modellen är framtagen för.
– Vi utvärderar och har föräldern förstått och är mogen för nästa steg så går vi vidare. Andra steget är berömma. Det handlar mycket om positiv förstärkning, att barnet har beteenden som vi vill se mer av och då berömmer föräldern det beteendet. Till exempel säger ”Vad duktig du är som plockar undan legobitarna nu när du är klar med dom och gör så fin ordning i hyllan, då vet vi var de är när vi ska ha dom nästa gång.”
Så lyssnar man aktivt
Sofia pratar om underskottsbeteenden och överskottsbeteenden. Underskottsbeteenden vill vi ha mer av, då berömmer vi för att få mer av dessa. Till exempel plocka undan, tacka för maten eller sitta stilla. Överskottsbeteenden vill vi få bort, som att skrika, hoppa i soffan eller kasta leksaker omkring sig.
– Men det kommer längre fram, steg tre är lyssna och trösta. Då ska man lära sig att lyssna aktivt, om barnet till exempel berättar om en jobbig grej som hände i skolan ska man bara i stort sett humma och inte börja fokusera på andra saker än just barnets känslor. Inte säga: ”Men ska jag behöva ringa rektorn nu då?” utan i stället säga: ”Vad jobbigt att du blev ledsen, berätta varför”.
Det här första tre stegen är grundstenarna i Project Support, som i sin helhet omfattar ungefär åtta månader av föräldraträning. Nästa steg är belöna.
– Det ska inte vara en muta, utan en belöning för att visa uppskattning för något som barnet har gjort, till exempel ”Vad bra att du kunde lägga dig utan att jag behövde tjata, då ska du få välja en godnattsaga och så läser jag hela”.
Ge tydliga instruktioner handlar nästa övning om och det hjälper föräldern att vara tydlig med vad denne vill eller inte vill att barnet ska göra, till exempel att inte hoppa i soffan.
– Föräldern ska se till att få barnets uppmärksamhet och vara tydlig med att säga ”Jag vill att du ska sitta i soffan och inte hoppa”. Föräldrar har en förmåga att räkna upp flera saker, men det gäller att ta upp en sak i taget precis när det sker, inte mer och inte senare.
Övar på att avleda
Man övar också på att tillrättavisa och avleda, till exempel ”Vi sätter oss här borta istället och läser en bok”. Sedan ska föräldern prova att vänta ut barnets olämpliga beteende och ge en andra chans.
– Ibland kan man behöva backa och låta barnet lugna ned sig för att inte en konflikt ska blossa upp. Då kan man prata om saken lite senare. När man behärskar allt det här så kan man ta bort en förmån, till exempel lägga bort tv-spelet om inte barnet kan uppföra sig. Sista steget i metoden är ta en paus när barnet är utagerande.
Det tar tid innan relationen liknar en normal barn-förälder-relation där barnet kan lita på att föräldern finns där både för trygghet och fostran. I början är både barnet och föräldern fylld av rädsla och osäkerhet.
– Om barnet ofta har hört pappa skrika på mamma så är det lätt att de tar efter det beteendet och tror att det är så man löser konflikter. Barn som har upplev våld i nära relation uppvisar ett beteende som är väldigt likt barn med adhd. De är ofta väldigt vilda, men de törstar efter kärlek och att bli sedda och lyssnade på. Om de får landa och bli trygga så får de ett helt annat lugn. Annars tenderar beteendet att bli värre och leda till mobbing eller annat aggressivt beteende.
Sofia förklarar att den som har varit våldsutsatt är fylld av skuld och skam över vad som har hänt och den distans som har blivit mellan förälder och barn. Därför känns det extra jobbigt att sätta gränser.
– Utagerande beteende hos barn kan betyda att det finns våld i hemmet. Det är viktigt att vara medveten om det, avslutar Sofia Andersson.
