Våga väck den björn som sover

Poa Samuelberg, leg. psykolog och psykoterapeut, beskriver trauma som att ha en badboll som man försöker pressa ned under vattenytan. Hon föreläste om traumatisering hos barn på SSILs utbildningsdag i Stockholm den 18 november. Tillsammans med Moa Mannheimer och Sofia Bidö har hon skrivit boken Traumatisering hos barn och trion har turats om att föreläsa om ämnet under 2020 och 2021.

– Anledningen till att vi skrev den här boken är att det tar emot att prata om hemska upplevelser. Vi känner skuld, skam, stress och vår överlevnadsinstinkt gör att vi pressar undan minnena. Vi vill inte tänka på det jobbiga som har hänt. Man brukar säga ”Väck inte den björn som sover”. Vuxna brukar ofta uppmuntra sina barn att inte tänka på det som är jobbigt. Vi avleder istället för att trösta och prata; ”Tänk inte mer på det där nu, kom så tar vi en glass i stället”. Boken ger verktyg för att bättre stötta föräldrar och öka kunskapen hos professionella för att upptäcka, bedöma och behandla traumatisering hos barn och deras familjer. Att våga väcka den björn som sover.

Poa Samuelberg arbetar på Barnafrid, som är ett nationellt kunskapscentrum om våld mot barn på Linköpings Universitet.

Så vad definieras som trauma? Jo, det kan beskrivas som en extremt påfrestande händelse som inte kan undflys eller hanteras av individens tillgängliga resurser.

Trauma kan orsakas av krig, en allvarlig olycka eller våld. Det kan vara fysiskt och psykiskt våld, skada, vanvård, försummelse, misshandel och sexuella övergrepp.

– Man kan också uppleva trauma av att ha utsatt andra för sexuella övergrepp, så det finns en poäng att se det från båda håll. Barnafrid erbjuder olika former av kunskapsstöd och utbildningar om våld mot barn. Bland annat finns en tre timmar kostnadsfri digital utbildning till alla som i sitt arbete möter barn; Basprogram om våld mot barn. Vi har fått i uppdrag av regeringen att utveckla kompetensen inom traumavård för personal inom barnpsykiatrin och första linjens vård för barn och ungas psykiska hälsa.

Många barn har utsatts för våld

Barn är utsatta för våld i hög grad. 14 procent har någon gång utsatts för fysiskt våld av en förälder. 6 procent har utsatts för försummelse. 10-12 procent har upplevt våld mellan vuxna.

– När det gäller barn som har kontakt med BUP eller socialtjänsten finns studier som visar att det är 20-40 procent som har upplevt våld mellan vuxna, säger Poa Samuelberg.

Cirka 30 procent av flickorna och drygt 10 procent av pojkarna har varit utsatta för någon typ av sexuell kränkning.

– Det är olika hur barn reagerar på trauma. Det kan yttra sig i sömnsvårigheter, ångest, koncentrationssvårigheter, rädsla och svårighet att reglera känslor. För flertalet går det över, men 16 procent får PTSD, posttraumatiskt stressyndrom.

PTSD kan ge flashbacks av den skrämmande händelsen som är så verkliga att det känns som att den händer här och nu, vilket ger stark ångest och stress. Flashbacks kan utlösas av en doft, ljud eller situationer som påminner om händelsen. Det är också vanligt att drömma mardrömmar och känna sig nedstämd, spänd och lättirriterad.

Ett barn behöver trygghet och en trygg anknytningsperson som kan svara på barnets signaler och se till dess hälsa och utveckling. Poa visar ett experiment där ett spädbarn försöker kommunicera med sin mamma som har ett helt uttryckslöst ansikte under flera minuter. Det gör att barnet hamnar i enorm frustration och stress.

– När ett barn har upplevt försummelse eller annat våld som ger upprepad stark stress ställer dess hjärna in sig på att överleva. Det finns inte utrymme kvar för att lära sig saker i skolan. Flertalet placerade barn uppvisar lägre skolresultat, så de kan ofta behöva extra stöttning.

Stressen kan ge skador på hjärnan

Långvarig och upprepad exponering för stresshormoner kan ge allvarliga skador på hjärnan.

– Men det går att reparera med stöd och behandling, så det är viktigt att upptäcka trauma hos barn. Du kan göra skillnad om du agerar vid misstanke om våld och förhindra psykisk ohälsa och lidande i framtiden, till och med en för tidig död.

De flesta har upplevt någon typ av negativ händelse under barndomen. Poa listar några faktorer, där fyra eller fler har stor påverkan på vår hälsa och utveckling enligt en stor epidemiologisk studie som heter The ACE Study (The Adverse Childhood Study, Felitti et al., 1998).

Faktorerna är: Fysiskt och sexuellt våld, försummelse, förälder i fängelse, familjemedlem som missbrukar droger eller alkohol, familjevåld, separation från förälder, familjemedlem med psykisk sjukdom.

30,1 procents större risk för självmordsförsök

Fyra eller fler faktorer ger enligt The ACE Study 30,1 procents större risk för självmordsförsök, 10, 2 procent för problematiskt drogbruk, 5.8 procent för problematiskt alkoholbruk, 4,4 procent för tonårsgraviditet, 2,3 procent för cancer, 2,2 procent för rökning och 2,1 för hjärtsjukdom.

Vanliga svårigheter hos barn och ungdomar som man bör vara extra uppmärksam på är: omfattande känslosvängningar, inlärningssvårigheter, generell ångest och specifika rädslor, uppmärksamhetssökande, kompisproblem och trots.

– Man kan också vara separationskänslig och helt plötsligt inte vilja sova borta eller börja bete sig som ett yngre eller äldre barn, säger Poa och fortsätter:

– Barn som har utsatts för trauma behöver först och främst få sina basbehov tillgodosedda; rutiner med mat och sömn, att någon säger till när det är dags att borsta tänderna och sova.

De behöver också goda stunder tillsammans med vuxen, hjälp att förstå sina reaktioner, känslor, tankar. Tillgång till vuxnas fysiska och känslomässiga närvaro och tid för att lära om.

– PTSD är som att ha ett benbrott som ingen ser. Rätt som det är kan någon stöta emot dig så det gör jätteont och du kan inte gå riktigt, medan alla andra klarar av att gå obehindrat.

Poa delar med sig av ett citat från ett barn: ”Jag tycker att folk borde fråga mer. Att man inte tar upp det själv betyder inte att man inte vill prata om det. Det räcker inte att bara fråga en gång. Du kan behöva fråga fem gånger utan att det är möjligt att svara, trots att man egentligen inte vill något hellre än att berätta. Och säg inte ’Du får säga till om du vill prata om det’. För man säger inte till. Jag har aldrig gjort det, även om jag verkligen ville.”

Våga fråga och väck den björn som sover

– Det är den vuxna som måste ta initiativet. Våga fråga och väck den björn som sover. Du kan börja träna på att fråga. Du kan inleda samtal om svåra upplevelser på olika sätt; ”Jag läste på Facebook om… Har du eller dina kompisar varit med om det?”, ”I alla familjer bråkar man. Hur bråkar ni i er familj”?, ”Vad har hänt? Berätta”. Var aktiv och ställ öppna frågor i samtal med barn och visa att du är beredd att lyssna på svaret.

När man delar med sig av något svårt så förlorar man kontrollen, så det är viktigt att stärka känslan av kontroll hos personen.

– Ge valmöjligheter, uppmuntra, ge värme och förmedla hopp. Berätta att det finns hjälp att få och att personen har varit modig som berättar eller kommit hit.

Poa visar en pyramid där basen utgörs av yttre stabilisering som är skydd och basala behov. Nästa nivå är inre stabilitet; coping och gradvis exponering.

– Då kan man få hjälp med strategier för att hantera svåra tankar och känslor. Toppen av pyramiden handlar om bearbetning; traumafokuserad behandling med exponering av traumaminnen. Basen i pyramiden är grundläggande för alla barn, en del som drabbats av trauma behöver extra stöd i form av inre stabilisering och de som utvecklat långvariga symtom i form av posttraumatisk stress kan behöva bearbetning, avslutar hon.