Mer än fyra av tio personer som döms för brott återfaller i kriminalitet inom några år. För att minska både återfallsrisken och de samhällsekonomiska kostnaderna är det viktigt att förstå vad som orsakar återfall. Genom att identifiera dessa faktorer skapas förutsättningar för en mer evidensbaserad kriminalpolitik, vilket betonas av nationalekonomen Randi Hjalmarson i en ny rapport från SNS.
I rapporten undersöks fyra faktorer som påverkar återfall i brottslighet: sannolikheten att bli påkommen, alternativ till fängelse, miljön efter frigivning och effekterna av fängelsestraff och deras olika dimensioner. Randi Hjalmarson, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, relaterar sina slutsatser till både föreslagna och genomförda reformer inom svensk kriminalpolitik.
– Med en växande fängelsepopulation och en ökande oro gällande brottslighet i Sverige är det mycket viktigt att beslutsfattare förstår huruvida det finns kausal evidens för att kriminalpolitiska förslag kommer att ha avsedd effekt. Det är mycket svårt för forskare att särskilja orsakssamband från korrelation i data. Men detta är ändå möjligt med hjälp av noggrant utformade forskningsupplägg, vilka ofta bygger på så kallade naturliga experiment. Denna rapport syftar till att informera beslutsfattare om vad vi vet och inte vet när det gäller vad som fungerar för att minska återfall i brottslighet. Jag hoppas också att den kommer att främja framtida dialoger mellan nationalekonomer och beslutsfattare inom kriminalpolitiken, säger Randi Hjalmarsson.
DNA-databaser minskar risken för återfall
Enligt forskning från Danmark och USA minskar risken för återfall om en individ är registrerad i DNA-databaser. I Sverige används DNA-register också, men det finns än så länge ingen forskning om hur detta påverkar risken för återfall i brottslighet.
Elektronisk övervakning har blivit allt vanligare globalt för att begränsa fängelsepopulationerna och har visat sig minska återfall i brott. Däremot är det osäkert om resultaten från befintlig forskning skulle stödja en ökad användning av elektronisk övervakning i Sverige.
Studier om fängelsevistelsens effekt på återfallsbrott visar blandade resultat. För vissa brottslingar kan fängelsestraff minska risken för återfall, men detta beror på faktorer som den intagnes egenskaper, längden på straffet och förhållandena i fängelset. I de nordiska länderna, där fängelserna historiskt sett har goda förhållanden och rehabilitering prioriteras, har vissa positiva effekter observerats för vissa grupper.
Svårt att hitta arbete ett växande problem
Dock visar forskning att även de bästa fängelserna inte alltid lyckas rehabilitera brottslingar om dessa har svårt att hitta ett arbete med en tillräcklig lön. Detta är ett växande problem i Sverige, där bakgrundskontroller har blivit en allt viktigare del av rekryteringsprocessen. Det finns starka bevis för att förbättrade arbetsmöjligheter på den legitima arbetsmarknaden minskar återfallsrisken.
– Forskning visar att ekonomiska möjligheter även spelar en roll för hur en individ framgångsrikt kan återintegreras i samhället. Därmed är frågan om hur man kan minska återfallsbrottsligheten inte enbart relevant för beslutsfattare inom kriminalpolitiken utan även för de som arbetar med att skapa och implementera sociala och ekonomiska lösningar, avslutar Randi Hjalmarsson.
OM RAPPORTEN
Rapporten Determinants of Recidivism är skriven inom ramen för SNS forskningsprojekt Brottslighet och samhälle. Det pågår 2022–2024 och fokuserar på hur brottslighet kan motverkas samt på vilka åtgärder som är effektiva i sammanhanget.
