GÄSTKRÖNIKA: När vi talar om flyktingar i Sverige, tänker vi ofta på människor som kommit hit från andra länder i jakt på skydd och ett nytt liv. Vi pratar om de utmaningar och den utsatthet de möter och om det etableringsstöd som samhället erbjuder för att hjälpa dem på fötter. Men vad händer med de kvinnor som tvingas fly inom vårt eget land? De som, på grund av våld och hot, måste lämna allt bakom sig och starta om i en ny kommun? Dessa kvinnor är våra egna internflyktingar, och deras behov är precis lika stora som för de som kommer hit från andra länder. Ändå finns det ingen etableringsersättning för dem.
På OSS (Omsorg Skydd Säkerhet) följer vi dessa kvinnor under deras första tid i skyddat boende, när de befinner sig i den mest akuta fasen. Vi hjälper dem vidare till egna lägenheter, och därefter avslutas insatsen ”skyddat boende” från hemkommunens socialtjänst.
Vi ser hur dessa kvinnor kämpar vidare – gömda under radarn – utan det stöd de så desperat behöver. Det är vår övertygelse att ett statligt etableringsprogram skulle kunna göra en avgörande skillnad för dessa kvinnor.
Ett sådant program skulle kunna knytas till det beslut om skyddad folkbokföring som Skatteverket utfärdar efter en grundlig utredning. När en kvinna ansöker om skyddad folkbokföring, sker en noggrann prövning av hennes situation. I samband med att ett beslut beviljas om skyddad folkbokföring borde hon också automatiskt få tillgång till ett statligt etableringsprogram, som ger henne ekonomisk ersättning och öppnar dörrar för att påbörja ett nytt liv i en trygg kommun.
Ett statligt program skulle säkerställa att dessa kvinnor får den trygghet och kontinuitet de behöver
Detta statliga program skulle, precis som det nuvarande etableringsprogrammet för nyanlända, kunna koordineras av en statlig myndighet i samarbete med Försäkringskassan. På så sätt kan Försäkringskassan hantera den ekonomiska ersättningen, medan exempelvis Arbetsförmedlingen säkerställer att insatserna sker på ett skyddat och enhetligt sätt.
Detta skulle förhindra att kommuner tvingas tvista om ansvar och resurser, och det skulle också eliminera de problem som uppstår kring interkommunala ersättningar.
En källa till byråkratiska hinder
Dessa kvinnor kommer nämligen aldrig att bli folkbokförda i de kommuner där de lever skyddat, eftersom de på pappret alltid kommer att vara skrivna i en annan kommun. Det är en nödvändighet för deras säkerhet, men samtidigt en källa till byråkratiska hinder och osäkerhet.
Behovet av säkerhet stannar inte alltid vid den första flytten. Ibland behöver de flytta vidare till ytterligare en ny kommun för att upprätthålla sin säkerhet. Detta innebär ibland att de flera gånger tvingas söka stöd i nya kommuner, vilket ytterligare försvårar deras väg till ett stabilt liv.
Ett statligt program skulle säkerställa att dessa kvinnor får den trygghet och kontinuitet de behöver, utan att behöva börja om från noll varje gång.
Det är dags att vi ser dessa kvinnor för vad de är – internflyktingar i vårt eget land – och ger dem det stöd de behöver för att kunna bygga upp ett nytt liv.
Etableringsersättning genom ett statligt program är en rättighet vi ger till nyanlända, och det är hög tid att vi ger samma rättighet till våra egna internflyktingar. För om vi inte gör det, sviker vi inte bara dessa kvinnor, utan även de värderingar som vårt samhälle bygger på.
Fatima, Omsorg Skydd Säkerhet AB
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
'; 
';